Moa Kindström Dahlin har i en avhandling bland annat studerat vilka antaganden som den rättsliga särbehandlingen av psykiskt sjuka personer bygger på.
”Det jag fann var att lagen utformats för att främja medmänsklighet och humanitet, men också att detta lett till att begrepp som risk, ansvar, beslutsförmåga och samhällsskydd blandats ihop.”
”Mer ingripande prövningar för psykisk sjuka”
Författaren beskriver hur återfallsförbrytare kan släppas ut oavsett om de förväntas begå nya brott medan helt andra regler gäller för någon som någon som konstaterats psykiskt sjuk.
Som exempel lyfter hon fram Sveriges Radios program Tendens där en person vid namn Niklas inte släpps från tvångsvården trots att han numera är frisk från den psykiska störning som varit anledningen till vården.
I debattartikeln beskriver Moa Kindström Dahlin att domstolen vid en så kallad särskild utskrivningsprövning ska ta ställning till fler faktorer än den psykiska hälsan, så som återfallsrisken och andra förhållanden som kan påverka livet.
”Eftersom Niklas inte har någonstans att bo efter utskrivningen måste han även fortsättningsvis vara tvångsintagen.”
Författaren skriver att inte ens återfallsförbrytare utsätts för samma ingripande prövningar.
”Generella antaganden om våldsbrottslighet”
Enligt Moa Kindström Dahlin finns det en problematik även om när personen i fråga fortfarande har en psykisk störning. Hon menar att rättssystemet förlitar sig på generella antaganden om samband mellan psykisk sjukdom och våldsbrottslighet.
”Sådana antaganden innebär att det skulle finnas en förhöjd risk för just den här gruppen, som är relevant i jämförelse med andra faktorer som förhöjer risken för våldsbrottslighet, till exempel kön, ålder, tidigare våldsbrottslighet och missbruk. Detta antagande har dock svagt vetenskapligt stöd. Det är dessutom stor skillnad på vad som rent statistiskt utgör en riskfaktor och riskbedömningar i fråga om huruvida en enskild individ vid en given tidpunkt utgör en fara för omgivningen.”
Rätten till självbestämmande
Att psykiskt sjuka har begränsad rätt att välja om de vill ha vård eller inte är ytterligare en sak som kan ifrågasättas enligt debattförfattaren.
”Rätten att fatta dåliga beslut är begränsad för psykiskt sjuka patienter inom den psykiatriska vården. Föreställningen grundas bland annat på ett antagande om att det finns ett samband mellan de dåliga besluten och den psykiska sjukdomen, det vill säga att det är sjukdomen som orsakar beteendet. Så resonerar vi dock inte kring andra dåliga beslut. Det är till exempel tillåtet att leva i en destruktiv relation, göra medvetet dåliga affärer eller utöva extremsport. Det är uppseendeväckande att vårdvägran bara utgör grund för tvångsomhändertagande om vägran kan kopplas till en psykiatrisk diagnos.”
”Föråldrat system”
Moa Kindström Dahlin anser att ett sådant här system cementerar bilden av psykiskt sjuka som avvikande.
”Dagens särbehandlande lagstiftning kan således sägas bidra till att föreställningar och tabun kring människor med psykiska sjukdomar ges fortsatt grogrund. Det är dags att ifrågasätta detta föråldrade system och samtidigt diskutera behovet av tvång i samhället ur ett bredare och mer förutsättningslöst perspektiv. Det viktiga är att våga löpa linan ut. Att applicera samma principer på alla människor. Ur ett rättsligt perspektiv är det möjligt att stifta lagar som begränsar grundläggande rättigheter, men det krävs att ändamålen med lagstiftningen kan anses godtagbara i ett demokratiskt samhälle.”
Foto: Stockholms universitet/TT
