Domstolen finner att exemplarframställningen gjorts en gång vardera och i varje enskilt fall skett i en sluten teknisk/digital miljö oåtkomligt för mänskliga sinnliga varseblivningar, och har resulterat i snabbt försvinnande exemplar. Detta utnyttjande kan enligt domstolen därför inte anses vara otillåtet utan måste tolereras i ett allt mer digitaliserat samhälle. Vad käranden anfört om vem som är skapare och slutanvändare förändrar inte bedömningen.
Sammanfattningsvis har användningen av sökprocessen på materialet enligt tingsrätten inte inneburit intrång i de ensamrätter som tillkommer kärandens medlemmar. Käromålet lämnas utan bifall och det intermistiska vitesförbudet upphävs av samma skäl.