Fallet handlar om en man som greps i Skåne med 0,26 gram cannabis i fickan. Han var dessutom påverkad av cannabis.
Mannen erkände och åtalades för två fall av ringa narkotikabrott. Han dömdes dock bara för ett av dessa och straffet blev 40 dagsböter.
Tingsrätten skrev i sina domskäl att de båda gärningarna skulle räknas som ett brott och alltså inte som två olika brott som åklagaren hävdade.
Hovrätten höll med tingsrätten
Åklagaren överklagade till hovrätten och begärde straffskärpning till 60 dagsböter. Hovrätten fastställde dock tingsrättens dom.
Hovrätten skrev bland annat i sina domskäl:
”En förutsättning för att ett innehav av narkotika ska anses konsumera ett bruk av narkotika är att en gärningsmans förfarande avser innehav och bruk av samma narkotika (se prop. 1987/88:71 s. 25). När X (den tilltalade) stoppades av polis den 17 juli 2015 kl. 00.16 hade han 0,26 gram cannabis i sin byxficka och var påverkad av samma typ av narkotika, vilken brukats någon gång mellan den 16 juli och den 17 juli 2015.”
Hovrätten fortsatte:
”I avsaknad av annan utredning får under dessa förhållanden förutsättas att den cannabis som X brukat tidigare varit en del av den narkotika som han bar på sig och att det således rör sig om samma narkotika.”
Spretig praxis på området
Riksåklagaren vill nu att Högsta domstolen ska döma mannen för två fall av ringa narkotikabrott och skärpa straffet.
RÅ motiverar i sitt överklagande varför han anser att de två gärningarna ska bedömas som två brott:
”Det är fråga om helt olika förfaringssätt. Att inneha narkotika är till sin karaktär väsensskilt från att bruka densamma och bruket avser, i ett fall som detta, aldrig samma narkotika som den som innehavet avser.”
”Ett brott som avser olovligt innehav av narkotika är vidare regelmässigt hänförligt till en viss mängd narkotika, något som ett brott som innefattar olovligt brukande normalt inte är. När det gäller olovligt brukande är inte sällan svårt att med säkerhet fastställa vid vilken tidpunkt själva bruket skett. När narkotika påträffats är tidpunkten för innehavet däremot ofta given.”
Enligt riksåklagaren spretar den praxis som finns och olika domstolar dömer olika. Han vill därför få till ett prejudikat från Högsta domstolen.
