Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Ett gissel – Sverige topp-tio bland globala korruptionshärvor”

Nyheter
Publicerad: 2022-12-09 13:58
Louise Brown är antikorruptionsrevisor och director vid FCG.

Idag är det FN:s internationella dag mot korruption – någonting som utgör ett av de största globala hindren mot seriösa affärer, social välfärd, forskning och utveckling. Sverige är inget undantag.
”Medan svenska bolag ligger topp-tio bland de största korruptionshärvorna internationellt, spelar vi på en bråkdel av det straffrättsliga registret på hemmaplan”, säger en av Sveriges främsta experter på området, Louise Brown som idag är antikorruptionsrevisor och director på det internationella konsultföretaget FCG.

På FN:s internationella antikorruptionsdag genomförs också den internationellt största antikorruptionskonferensen i Washington. Du deltar i seminarierna digitalt. Kan du sammanfatta de viktigaste värdena?

– Det här är en konferens som äger rum vartannat år med cirka tiotusen deltagare från 180 länder.

– I år är det ett mycket tydligt fokus på kopplingen mellan demokrati, klimat och en stark känsla av att det är akut.

– Det handlar specifikt om mafiokrati, alltså organiserad brottslighet, hur investerare bedömer korruptionsrisker och hur den finansiella sektorn överlag kan agera i kampen mot korruption.

Varför behövs det en internationell antikorruptionsdag i FN:s regi?

– Korruptionen är ett av de största hindren mot en hållbar och konkurrenskraftig ekonomi och mot fungerande sociala villkor för näringsliv, arbetstagare och det offentliga men också forskning och innovation.

– Det är ett enormt gissel, ett extremt svårlöst problem.

– Den behövs därför att korruption utgör ett stort hinder för att världen ska kunna få fungerande samhällen och en fungerande utveckling.

På vilket sätt hämmar korruptionen just forskning och utveckling?

Foto: Fredrik Sandberg/TT

– Den sätter effektiva marknadskrafter ur spel därför att korrupta intressen innebär att det bästa alternativet inte vinner – utan det korrupta.

– Om affärslivet och samhället sköts på det sättet reduceras intresset av att driva fram bättre lösningar och bättre produkter. Vi hamnar på status quo eller i en negativ spiral.

– Det innebär ett oändligt svinn av resurser. Typiskt sett pratar man om att korruptionen motsvarar upp till fem procent av BNP men om man räknar med den så kallade skuggekonomin i stort, där korruptionen har en väsentlig funktion som smörjmedel, så handlar det om 20 procent enligt forskningen.

Förstår stora företag som själva tar sig fram genom korruption att de raserar även sina egna möjligheter att konkurrera med kvalitet i framtiden?

– De förstår! Idag är det svårt att vidhålla att man inte vet, det finns tillräckligt med empiri för att förstå konsekvenserna när det inte är kvalitet utan korruption som används som  konkurrensmedel.

– Argumentet om bristande kunskap och naivitet är väldigt utslitna vid det här laget.

– Det handlar alltså inte om att man inte vet, utan om att man inte vill eller förmår. Man vet mycket väl men väljer passivitet med fel beslut på grund av kortsiktighet och egenintressen.

Samtidigt frågar man sig om dessa företag åtminstone inte har någonting att erbjuda eftersom deras produkter trots allt säljs, om än genom korruption…

– Det behöver de inte alls ha. Det är klockrent att sälja in både bristfälliga, eller helt onödvändiga, produkter och tjänster genom muta. Det finns många bra dåliga exempel på detta i Sverige…

– Stora pengar har kastats rakt i sjön. Det är där som det stora svinnet ligger: värdelösa produkter till dyrare pris. Särskilt allvarligt är det när det handlar om skattepengar.

Foto: Björn Larsson Rosvall/TT

Kan du ge något exempel?

– Spårvagnsskandalen i Göteborg, med en muthärva i bakgrunden och dyrköpta spårvagnar som inte passade svenska förhållanden eller klimat.

– Eller Vårdexpressen i södra Sverige där fyra personer nyligen dömdes till långa fängelsestraff för grovt mutbrott. Upphandlingen var på närmare en miljard kronor och det handlade om ett rent hitte-på-system.

– Ingen ifrågasatte – och om någon ställde frågor så tystades de, vilket inte är ovanligt i samband med korrupta affärer.

Kan du utveckla det?

– Det finns alltid flera parter som har ett intresse av att korrupta affärer inte avslöjas. Det ligger i sakens natur.

– Överväg att det handlar om stora pengar, egen vinning, prestige och karriär och en svag ledning…  Det är därför som krav på transparens är så viktigt för att kunna göra sunda affärer.

– Till slut blir det en kultur, ett systemfel som är väldigt svårt att göra sig av med eftersom det är så många inblandade som har ett intresse av att det får fortsätta i det tysta.

Hur mycket betyder sådant som sociala strukturer och mänskliga hierarkier i de här sammanhangen?

– Enormt mycket! Jag kan tipsa om boken ”Corruption by design” som är skriven av den amerikanska professorn Melanie Manion,

– Där beskrivs hur korruptionen till slut byggs in i systemet, hur en viss grupp individer håller varandra om ryggen och hur man bygger upp höga trösklar som måste passeras för att bli insläppt i systemet. Det handlar bland annat om Kina där jag för övrigt själv levde och arbetade i många år.

Foto: Jim McKnight/AP/TT

– Jag vill också tipsa om ”Willful blindness” av Margaret Heffernan, om just den mänskliga faktorn. De här böckerna har gjort ett mycket starkt intryck på mig.

Hur ser korruptionens bakomliggande mekanismer ut?

 – Som den klassiska bedrägeritriangeln: möjligheten som uppkommer när tillfället ges, rationaliseringen som rättfärdigar brottet, och bedömningen av risken för att upptäckas.

– Alla tre delar påverkar enskilda personer men också hela bolag där incitamentsstrukturer och ledningskultur har slagit fel och mutor rationaliseras för att till exempel vinna nya marknadsandelar.

– Om möjligheterna till antagen vinning är större än risken för upptäckt så ser man till de kortsiktiga affärsintressena.

Ett vanligt argument i affärssammanhang är att det är nödvändigt att ”ta seden dit man kommer” för att kunna göra globala affärer…

– Ja – och det är ett oerhört skadligt argument som syftar till att normalisera någonting ruttet och kriminellt.

– Argumentet fungerar inte i längden eftersom det så tydligt sätter fokus på den fråga som har diskuterats så mycket de senaste åren: att Sverige exporterar korruption.

Hur ser det faktiska effekterna ut av detta?

– Skadan blir nu allt tydligare, inte bara genom ökade kostnader och böter, utan också genom miljöpåverkan, till exempel avfallsbrottslighet och utfiske, människohandel med mera.

– Faktum är att vissa marknader är otroligt svåra att verka i, men vi ska absolut inte tro att korruption är någonting som bara sker långt borta. Det är en påtaglig realitet i Sverige.

Foto: Guillermo Arias/AP/TT

Man pratar mycket om nolltolerans men hur ser den verkliga inställningen ut hos bolagens ledning och styrelse?

– Utifrån hur verkligheten ser ut så är det tyvärr alltför ofta en ”låt-gå”-mentalitet. Nolltollerans blir bara ett tomt uttryck för självbevarelsedrift.

– Delvis tror jag att man inte pratar om mutor och korruption alls och det farliga är just passiviteten, att det inte skulle spela någon roll bara man gör kortsiktigt bra affärer.

– Och i slutändan handlar det om sådant som privatekonomisk trygghet, bostadslån och karriärer som man har arbetat på i decennier som får styra. Är det verkligen läge att säga ifrån just nu?

Hur har utvecklingen på korruptionsområdet sett ut i Sverige det senaste decenniet?

– När jag kom hem till Sverige för drygt tio år sedan, efter att ha arbetat i högriskmiljöer i många år, fick jag höra att vi inte har de problemen i Sverige. Människor frågade på fullt allvar: hur vågar du påstå någonting sådant om Sverige.

– Idag finns det en helt annan medvetenhet och retorik.

Så hur ser det strukturella problemet ut i Sverige idag?

– Vi har en slagsida i Sverige där vi tenderar att distansera oss från ansvar och påverkan, någonting som står i stark kontrast till hur ansvar hanteras i många andra kulturer, framför allt i den anglosaxiska.

– Där har VD och styrelse ett mycket större ansvar. Då prioriteras korruptionsfrågan högre och man sätter sig inte så lättvindigt i en styrelse eftersom man är medveten om vilka personliga konsekvenser ett sådant ansvar innebär.

– Vi kan jämföra prioriteringen av antikorruption med prioriteringen av penningtvättsarbetet som är helt annorlunda eftersom det finns andra krav i regelverket.

Är det en juridisk fråga eller har det med vår svenska kultur att göra?

– Både och! Dels har vi en konsensuskultur, dels finns det utmaningar när det handlar om att arbeta med riskanalys.

– På det sätt som svensk bolagsstyrning fungerar sker ofta en distansering till korruptionsproblematiken. Man känner att det inte ligger styrelse och ledning i fatet.

Kan du utveckla det konkret?

– Problemen kan finnas högt och lågt. Exempel kan vara chefer både i Sverige och i utlandsfilialer, joint-ventures, och andra parallella verksamheter som körs dubbelt.

– Officiellt kan de vara anställda som till exempel inköpschefer, inofficiellt handlar det om kick-backs och samägande med lokala leverantörer.

– Alltihop sätter pris och konkurrens ur spel för den svenska arbetsgivaren.  Många ser det men ingen vill stöta sig och det är integrerat i hela den operativa strukturen.

Är det alltså för enkelt att på individnivå komma undan det juridiska ansvaret?

– Det här är en känd utmaning för Sverige. Vi har i många år fått kritik från organisationer som OECD för att det är väldigt svårt att leda mutbrott i bevis i Sverige.

– Telia-fallet är ett talande exempel. Telia medgav mutbetalningar, internationella utredningar från myndigheter pågick samtidigt men i Sverige bedömde hovrätten att motparten inte var mutbar vilket ledde till friande dom.

Foto: Eskil Andreasson/KS

Är det för stor skillnad på beviskraven i svensk straffrätt och de bedömningar som görs när det gäller internationella sanktioner?

– Att svensk domstol, trots erkännandet om mutbetalningar, inte kunde anse att mutmottagaren var mutbar skickar en ytterst problematisk signal till omvärlden.  

– Väldigt många reagerade starkt på detta och det kan bara anses beklagligt.

– Konklusionen är att den tredje delen i bedrägeritriangeln, alltså risken att lagföras eller dömas, är så ringa i Sverige att detta i sig bidrar till felaktiga intressens incitament till korruption

Är den svenska lagstiftningen på området för tam?

– Jag tror att det handlar både om förutsättningarna för effektivare utredning och lagföring och om hårdare böter och straff.

– Det saknas resurser och kompetens hos det svenska rättsväsendets myndigheter och det blir därför svårt att lagföra individer.

– En konkret förbättring skulle kunna genomföras när det gäller Sveriges preskriptionstider. Fem års preskriptionstid för ett brott som i genomsnitt tar tre år att upptäcka…

Lagstiftningen ändrades ju ganska nyligen så att det kriminaliserade området utvidgades. Har det fått effekt?

– Det är bra ändringar. Man adderade två brott: vårdslös finansiering av muta, som skulle stärka arbetet mot mutor genom tredje part som till exempel agenter och konsulter som får göra the dirty work.

Institutet mot mutors näringslivskod.

– Den andra delen handlar om handel med inflytande – att man medvetet manipulerar en annan part för att få fram vissa beslut på ett korrupt sätt.

– Men inget av dessa nya brott har lett till någon fällande dom vilket sätter fingret på det svenska problemet.

Hur långt har man kommit när det gäller bolagens straffrättsliga ansvar?

– Så sent som för två veckor sedan kom det en dom där det dömdes ut två miljoner kronor i företagsbot, vilket ansågs vara ganska mycket.

– Men det är givetvis ingenting i sammanhanget. Företagsboten har ett tak på en halv miljard kronor men den vidden av skalan används aldrig.

– Medan svenska bolag ligger i topp-tio bland de största korruptionshärvorna internationellt, spelar vi på en bråkdel av det straffrättsliga registret på hemmaplan. Man kan undra varför det ser ut så?

Hur borde ett system för ansvarsutkrävande se ut?

– Fokus borde flyttas bakåt, med juridiskt ansvar att förhindra korruption innan den inträffar. I amerikansk och brittisk lag är failure to prevent straffbart. Det har vi inte i Sverige när det gäller mutor.

– Om vi tittar på reglerna kring penningtvätt så finns tydliga föreskrifter när det gäller just förebyggande och riskbaserat arbete – metoder och arbetssätt för att kunna hantera och övervaka risker.

– Det är en milsvid skillnad jämfört med antikorruption. Där är det i princip öppet fält.

Borde man rent av ha ett personligt ansvar som utgångspunkt för till exempel VD om det saknas en tydlig delegationsordning?

Foto: Ebba Marin/KS

– Vi borde i vart fall ha haft ett tydligare juridiskt ansvar för befattningar i ledning och styrelse, inte minst när det gäller krav på förebyggande arbete.

– Det är en komplex fråga men ett sådant system skulle ge en helt annan valör till betydelsen av mutor och korruption och åtminstone eliminera risken för att man från toppen kan hävda att man inte visste.

Finns det några praktiska exempel på detta?

– Mina tyska kolleger brukar lyfta fram den tyska lagstiftningen inom penningtvätt som ett sådant exempel.

– Där måste bolagen ha en money laundry reporting officer som har det personliga juridiska ansvaret för att arbetet mot penningtvätt följer alla regelverk.

– Samtidigt ska det sägas att det måste finnas en balans mellan en fungerande bolagsstyrning och ett personligt ansvar. Annars kommer alla att peka finger mot en enda person när det i själva verket är flera i en dysfunktionell organisation som har gemensamt ansvar. 

Hur mycket betyder marknadens dom i sådana här sammanhang?

– Där kan vi titta på en annan av de största globala korruptionsskandalerna: svenska Ericsson. Blotta misstanken om att Ericsson hade betalat mutor till IS i Irak gjorde att bolaget tappade 80 miljarder i börsvärde.

– I USA är det en class action lawsuit på gång där över 200 personer stämmer Ericsson för terrorfinansiering. Sådant får effekt för aktieägarna, styrelsen och ledningen.

– Man kan bara undra hur affärsstrategin för Irak diskuterats på Ericsson i Kista, varför man inte agerade på de uppenbara riskerna – om frågan nu ens har varit uppe på agendan.

Foto: Maja Suslin/TT

Utöver det tappade börsvärdet – hur ser de affärsmässiga effekterna ut?

– Det där är intressant. Det kommer alltmer forskning om korrelationen mellan börsutveckling, varumärkespåverkan och skandaler. Bolagets rykte blir skadat. Ett sådant företag kommer inte att få lika mycket affärer i framtiden.

– Ofta studsar dock mycket tillbaka till det vanliga efter en viss tid men det som har hamnat i fokus i den här typen av fall är att ett bolag som hamnar i stora rättsprocesser utesluts som marknadsaktör för en längre tid.

Vad är orsaken?

– Den är ganska enkel. Jag har tidigare jobbat i uppdrag genom Världsbanken som så kallad integrity compliance monitor, alltså en sådan som är satt att övervaka svenska företag som är sanktionerade på grund av korruption.

– Om ett bolag sanktioneras av Världsbanken är det utestängt från alla affärer där det finns pengar med från Världsbanken globalt. Det tar minst tre år att släppas från en sådan sanktion

– Investerare drar åt sig öronen, kostnaderna blir enorma. Det är ett sundhetstecken eftersom det visar att det är en konkurrensfördel att ha ett välskött företag.

 Marknaden agerar alltså i någon mening naturlig domstol?

– Exakt. Jag tror att just det är en av de mest betydelsefulla drivkrafterna för att skydda ägarintressena.

– Gör affärerna bra och sköt er – då slipper ni marknadens dom!

Hur ser medicinen ut för att få upp sådant på agendan en gång för alla?

– Riskanalysen. Det är där allting startar – eller inte startar.

Foto: DJ

– Att våga ställa sig självklara frågor utifrån sin egen affärsmodell: Vad säljer vi? Gör vi det själva eller genom tredje part? Vilka är våra kunder och hur ser riskerna ut med det här?

– Det stora praktiska problemet blir att agera när svaren på frågorna visar sig exponerar en verklig risk eller hotbild. Då blir det jobbigt eftersom man måste agera.

Vad kan det innebära, menar du?

– Att man kanske måste göra sig av med en del av verksamheten, avsluta samarbeten och kanske skrota ett antal både personliga och affärsmässiga relationer.

– Sådant skapar friktion som måste hanteras, det blir tillfälliga störningar i verksamheten.

– Då kan det ligga nära till hands att man helt enkelt undviker att ens genomföra den där riskanalysen.

Hur ser nyckeln till ett framgångsrikt antikorruptionsarbete ut?

– Man måste våga ställa kritiska frågor. Det kräver både kunskap om hur affären bedrivs men också om oberoende och systematiskt arbete.

– Man måste förstå hur människor fungerar i en organisation och i sådana affärer, vilka drivkrafter som finns.

Och hur genomför man det på bästa sätt?

– Det krävs många kompetenser, inte bara juridisk. Det är lika mycket organisationspsykologi och HR. Etik och uppförande är ju så kallade mjuka faktorer som dock är hårdvaluta.

–  Man borde göra mer som de som arbetar med förebyggande arbete mot Cybercrime: IT-experter och jurister är viktiga men räcker inte. Där tar man in beteendevetare och antropologer för att ställa helt andra slags frågor och förstå problemet så att man inte upprepar samma misstag.

– Först då förstår man att det inte bara att göra en detour och sedan fortsätta som vanligt. Det handlar om att byta mönster.

Foto: Stina Stjernkvist / TT

Finns det några särskilda bolagsfunktioner som är extra viktiga?

– HR har en jätteviktig funktion när det gäller frågor som personalkännedom och synsätt vid rekryteringar och lönesättning.

– Dessutom vill jag slå ett slag för den löpande granskning som internrevisionen kan göra mitt i organisationen.

– Men som vanligt börjar och slutar allting med the tone from the top, styrelse och ledning.

Sist men inte minst: om du tittar i kristallkulan – vad ser du?

– Korruptionsproblematiken ska inte reduceras till frågor om bjudmiddagar eller om den där representationsresan är otillbörlig eller inte. Det handlar om mycket större saker.

– Korruptionsfrågan är en del av ett stort finansiellt brottskomplex, kopplat till bland annat cyberbrott och crime-as-a-service som resulterar i allt från IT-attacker till storskaliga bedrägerier för miljarder.

– Det finns alltid en korrupt möjliggörare någonstans som öppnar en dörr och är beredd att sälja ut det som är hårdvaluta i sådana här situationer: data – persondata.

Hur fungerar det mer konkret?

– Den grå sektorn växer, en skuggekonomi med darknet som arena och crypto som valuta. Innovation inom wishing, smishing och fishing som bara går ut på att vidareutveckla den illegala ekonomin.

– Mutor och korruption kommer in som en facilitator för, i detta fall, bedrägerier. Personer på insidan säljer uppgifter och samverkar med kriminella.

Den svenska försvarsmaktens särskilda enhet mot cyberattacker. Foto: Fredrik Sandberg/TT

– Ju mer persondata man har desto enklare blir det att infiltrera, manipulera och vara framgångsrik som kriminell entreprenör.

Det är alltså persondata på individnivå som är handelsvaran?

– I det här sammanhanget – ja! Korruptionsproblematiken måste förstås i relation till andra brott och vad som utgör värden och skyddsvärda intressen. Teknikutvecklingen är i detta sammanhang både en vän och en fiende.

– Mutan kan ge access till en stor mängd persondata som med rätt verktyg, med största precision, används för att hitta de mest sårbara måltavlorna för maximal brottsvinst.

– Därför är det relevant att prata också om informationssäkerhet i relation till korruption. Det kan bli ett bryskt uppvaknande för alla!

Louise Brown.
FAKTA – Louise Brown, antikorruptionsrevisor och director på FCG

Född: 1972, Örebro men flyttade runt mycket under uppväxten.

Utbildning: Fil. kand. i sinologi vid Lunds universitet, juridik i Kina, master of science i utvecklingsekonomi vid London University samt post-grad i internationell management med fokus på bolagsstyrning.

Uppdrag i urval: F.d. ordförande för Transparency International Sverige. Uppdrag som integrity compliance monitor genom Världsbanken. Local research correspondent on corruption för Sverige till EU-kommissionen. Ny ledamot av styrelsen för Association of certified financial crime specialists (ACFCS).

Övrigt: Författare till boken ”Den skenhelige svensken – korruption utan konsekvenser”. Krönikör i Dagens Juridik.

Bor: Lägenhet i Nacka

Familj: Ja

Senast lästa bok: ”Freezing order” av Bill Browder

Film/TV-serie: ”Tunna blå linjen”

Jazzigt! Miles Davis. Foto: AP/TT

Musik: All jazz, klassisk och modern. Miles Davies är störst!

Fritidsintresse: Jag badar utomhus året runt. Klockan halv sju varje morgon hoppar jag i från bryggan. Att hoppa i sjön gör att jag blir stärkt och kan hantera problem och motgångar senare under dagen. 


Dela sidan:
Skriv ut: