Etrade hade mottagit en ifylld kontoansökan som undertecknats av modern. Hennes son, som hade fullmakt att företräda sin mor i angelägenheten, hade flera gånger kontakt med representanten från Etrade, som också var den som höll i informationsmötet. Anledningen var bland annat att depån tvångsstängdes vid ett flertal tillfällen på grund av överbelåningssituationer.
Handeln sker nämligen genom en depå som är kopplad till ett bankkonto, vars tillgodohavande förutsätts ha viss marginal. Om marginalen underskrids under en viss tid stängs kundens positioner i valutahandeln ned. Mannen lyckades dock, efter kontakt med Etrades representant, öppna depån ett par gånger genom att tillskjuta ytterligare medel på bankkontot.
Men den sista gången depån stängdes fick mannen inte tag på någon som kunde hjälpa honom, utan fick beskedet att ”alla som kunde göra något åt saken hade semester”. Först långt senare fick han hjälp, vilket resulterade i att vissa av de gamla positionerna aldrig återöppnades.
Mannen stämde därför Etrade på flera miljoner kronor. Han yrkade dels att aktiemäklarfirman skulle förpliktigas att återbetala de förlorade pengarna, och dels att bolaget skulle förpliktigas att betala ett större skadestånd.
Men gällande partsfrågan hänvisade Etrade till det engelska bolag som uppdragit åt den svenska aktiemäklarfirman att utföra marknadsförings- och supportuppgifter gentemot kunder i Sverige. Den kontantansökan, som modern undertecknat, innehöll bland annat den förtryckta texten att sökanden försäkrar att ”jag är medveten om att detta kundavtal innebär att jag blir kund hos Etrade i Storbritannien”. Etrade ansåg sig därför inte vara part i målet då man aldrig haft något avtal med modern. Valutahandeln sköttes istället genom ett samarbete med det engelska bolaget samt en dansk bank.
Mannen yrkade dock att tingsrätten skulle fastställa att Etrade varit motpart. Som skäl anförde mannen bland annat att avtalet mellan hans mor och det engelska bolaget aldrig tillämpats utan att aktiemäklarfirman inträtt i det engelska bolagets ställe genom att inta partsställning gentemot hans mor.
Enligt mannen ska han aldrig ha sett den av modern undertecknade kontoansökan. Han översände ansökan till sin mor som undertecknade den, utan att texten översatts till hennes språk, och som därefter skickade ansökan direkt till Etrade.
Mannen hade, i egenskap av ombud för sin mor, ingen kontakt med någon annan i valutahandeln än Etrade. Det var först när relationen med aktiemäklarfirman ”började krisa till sig” som han fick höra att moderns motpart i själva verket var det engelska bolaget.
Tingsrätten anser dock inte att mannen haft befogad anledning att tro att Etrade inträtt i avtalsförhållandet mellan det engelska bolaget och hans mor, eller att Etrade borde ha förstått att mannen var av den uppfattningen.
Den kontakt mannen haft med Etrade, i samband med tvångsstängning av depån, innebär inte att Etrade och modern träffat ett separat muntligt avtal om återöppning av positionerna som skulle ha gällt vid sidan av avtalet om handel mellan modern och det engelska bolaget, menar rätten. Rätten finner därför att Etrade inte är rätt part, något som domstolen nu också fastställer i en mellandom.
Foto: Thomas Hundt / Wikimedia Commons
