Regeringen har slutit en överenskommelse med Estland om att hyra anstaltsplatser där.
Män över 18 år som inte har ett omfattande vårdbehov eller bedöms utgöra en högre säkerhetsrisk ska kunna placeras i en anstalt i Tartu, i sydöstra Estland.
Det var i våras som en promemoria med förslag om att svenska intagna ska kunna skickas utomlands, till EU- och EES-länder för att avtjäna sina straff lades fram.
Enligt förslaget ska det handla om så liknande svenska förhållanden som möjligt, i länder i Sveriges närhet.
Kriminalvården ska besluta om placeringen av intagna och möjligheten ska bara användas för personer över 18 år. Utredarens rekommendation är att det bör vara svensk personal i så stor utsträckning som möjligt.
Estnisk lagstiftning ska gälla
Nu har alltså regeringen slutit en överenskommelse om att hyra anstaltsplatser – i Estland.
På en pressträff under tisdagen uppger företrädare för regeringen och Sverigedemokraterna att relationerna med Estland är ”utmärkta” samt att det redan finns ett etablerat samarbete på straffrättens område.
Enligt det avtalsutkast som länderna tagit fram ska män över 18 år som inte har ett omfattande vårdbehov eller bedöms utgöra en högre säkerhetsrisk, alltså är dömda för exempelvis terrorbrott, brott mot rikets säkerhet eller grov organiserad brottslighet, ska kunna placeras på en estnisk anstalt i Tartu som kan likställas med en svensk anstalt i klass två.
De intagna ska alltid påbörja sitt straff i Sverige och flyttas tillbaka senast en månad före planerad villkorlig frigivning.
I utkastet till avtal föreslås att estnisk lagstiftning ska gälla under den tillfälliga verkställigheten. De intagna ska ha samma rätt till permissioner som om de avtjänade sitt straff i Sverige – och dessa ska ske på svensk mark.
Enligt justitieministern ska Sverige betala 8500 euro per anstaltsplats och månad. Detta kan jämföras med att Sverige, enligt justitieministern, betalar cirka 11 500 euro per plats och månad i svenska anstalter. Även om kostnader för transporter inte ingår i priset är regeringens bedömning att totalkostnaden inte kommer att överstiga motsvarande kostnad för platser i svensk anstalt.
Ska bemannas av estnisk personal
Eftersom den estniska lagstiftningen skiljer sig från den svenska på vissa punkter har länderna i avtalsutkastet i vissa delar undantagit den estniska lagstiftningen och i andra fall ersatt den med regleringar som motsvarar svensk lag.
Det handlar bland annat om vilka disciplinära åtgärder som kan vidtas, formerna för de intagnas kontakter med omvärlden samt rätten till sysselsättning och permissioner. Enligt regeringen kan man genom dessa regleringar tillgodose den likvärdighet som utredaren eftersträvat.
Enligt avtalsutkastet ska det estniska fängelset bemannas av estnisk personal – som talar engelska. Personal som i sin tur ska övervakas av svensk kriminalvårdspersonal. Den svenska personalen ska alltså inte delta i den löpande verksamheten utan har till uppgift att se till att avtalet och Sveriges internationella åtaganden efterföljs. De ska också utbilda den estniska personalen samt, vid behov, ansvara för utbildning och viss programverksamhet.
Avtalet ska, enligt justitieministern, undertecknas om några veckor för att sedan, tillsammans med förslag till nödvändiga lagändringar, remitteras och underkastas lagrådets granskning. Därefter krävs godkännanden av såväl Sveriges riksdag som det estniska parlamentet. För att förslaget ska gå igenom krävs för svensk del att minst tre fjärdedelar av riksdagens ledamöter godkänner detta.
Regeringens målsättning är att intagna ska kunna placeras i estniska fängelser efter halvårsskiftet 2026.
Flera remissinstanser kritiska
Utredarens förslag om att Sverige ska hyra anstaltsplatser utomlands har redan innan dagens besked ifrågasatts av ett antal remissinstanser.
Justitiekanslern ställer sig exempelvis frågan vilken ordning som ska gälla för det fall en utländsk kriminalvårdare begår tjänstefel, eller någon annan brottslig handling, i kontakten med en intagen. Eftersom Sverige inte kommer att ha jurisdiktion över lokalt anställd personal går det därför att diskutera om förslaget är förenligt med Sveriges åtagande enligt artikel 3 i EKMR.
Svea hovrätt lyfter i sitt remissvar frågan om de dömdas möjligheter till kontakt med exempelvis journalister och anhöriga – och efterlyser ytterligare analys i den delen:
”Frågan om i vilka typfall en utomlandsplacering kan bli oproportionerlig mot bakgrund av den intagnes svårigheter att ta emot besök bör analyseras och utvecklas ytterligare i det fortsatta lagstiftningsarbetet. Frågan kan också ha betydelse för vilka stater som blir aktuella att ingå överenskommelse med.”
Institutet för mänskliga rättigheter avstyrker förslaget. Anledningen är, enligt institutet, att det finns en ”reell risk” att påföljden inte blir likvärdig med om påföljden hade verkställts i Sverige, att internationella standarder för frihetsberövade inte efterlevs samt att de intagnas mänskliga rättigheter åsidosätts.
Även Advokatsamfundet avstyrker förslaget då man anser att de eventuella fördelarna inte uppväger de problem som kan uppstå för den enskilde individen.
