Alexander Ernstbergers försvarare pekar på grovt rättegångsfel och att Ernstberger inte haft rätt till en rättvis rättegång.
– Flera statsråd och statliga tjänstemän har uttryckt sitt önskemål om en fällande dom i media vilket kan ses som ett uppenbart försök till att påverka domstolen. Därför är det särskilt viktigt att domstolen redovisar sina slutsatser i tydliga domskäl, säger Alexander Ernstberger i en kommentar.
Allras grundare och tidigare vd Alexander Ernstberger lämnar nu in ett 75-sidor långt överklagande till Högsta Domstolen, genom sina advokater Slobodan Jovicic och Carl-Johan Malmberg.
Dels överklagar han Svea hovrätts dom men också Svea hovrätts beslut att avvisa begäran om partsinsyn och avslå hans begäran om komplettering av förundersökning.
I första hand yrkar han att Högsta Domstolen meddelar prövningstillstånd och ändrar hovrättens domslut på så sätt att HD frikänner honom från trolöshet mot huvudman, grovt brott, samt mutbrott, grovt brott samt undanröjer hovrättens beslut om näringsförbud. Han yrkar även att HD ogillar Pensionsmyndighetens skadeståndsanspråk och upphäver hovrättens beslut om häktning och omedelbart försätter honom på fri fot.
I andra hand yrkar han att HD undanröjer hovrättens dom och återförvisar målet till hovrätten för fortsatt handläggning.
Domen
Alexander Ernstberger dömdes av hovrätten till sex års fängelse, tio års näringsförbud och ett skadestånd på 300 miljoner kronor.
Advokaternas grund för prövningstillstånd är att hovrättens dom innehåller sådana brister att grova rättegångsfel, domvilla, förekommit, menar advokaterna. Det föreligger även grund för resning.
”Målets utgång i hovrätten beror även uppenbarligen på grovt förbiseende eller grovt misstag”, skriver Slobodan Jovicic och Carl-Johan Malmberg.
Advokaterna pekar på att den i målet aktuella frågan om förtroendeställning har givits en begränsad behandling i rättspraxis. Tingsrätten och hovrätten har kommit till vitt skilda bedömningar.
”Vare sig tingsrättens eller hovrättens domar har hänvisat till rättskällestöd i några prejudikat från Högsta domstolen. Då trolöshetsbrottet utgör ett avsteg från huvudprincipen att avtalsbrott inte är kriminaliserade är det av stor såväl praktisk som rättssäkerhetsmässig betydelse att Högsta domstolen ger tydlig vägledning rörande tolkningen av vad förtroendeställning innebär samt vilka typer av avtalsbrott som därmed kan utgöra trolöshet straffbart missbruk av förtroendeställning”, skriver Slobodan Jovicic och Carl-Johan Malmberg.
Förtroendeställning
De menar att målet innehåller ett flertal relevanta frågor för frågan om förtroendeställning och därför finns det skäl att meddela prejudikatdispens.
Advokaterna jämför tingsrättens och hovrättens domar och pekar på att domstolarna hade samma underlag och samma förutsättningar. Men en skillnad fanns mellan dessa, menar advokaterna: I tingsrätten fanns det ”mycket erfarna och seniora domare med gedigna erfarenheter från s.k. ekobrottsmål” och i hovrätten byttes dessa ut mot ”ett annat persongalleri”.
De hänvisar även till att Alexander Ernstberger inte fått en rättvis rättegång då ”massmedia tidigt försökt teckna en nidbild av Ernstberger, att enskilda statsråd i den statliga televisionen uttryckt sina uppfattningar hur domstolar ska döma, att generaldirektören i dagspress målat upp skräckbilder av konsekvenserna om inte Ernstberger och de tilltalade döms…” Vidare pekar advokaterna även på att åklagare Thomas Hertz beskrivit tingsrättens dom som ”tingsrättens inkompetenta dom”.
Statsråd och tjänstemän
Advokaterna menar att detta har föranlett att dömande domare i tingsrätten känt behov att försvara sig mot ”åklagarens attacker och kväljningar”. Advokaterna menar även att sådana uttalanden och sådant ”underblåsande av presskampanjer” som företrädare för staten ägnat sig åt mot de tilltalade i brottmålet utgör kränkningar av oskuldspresumtionen och en kränkning av rätten till en rättvis rättegång.
– Flera statsråd och statliga tjänstemän har uttryckt sitt önskemål om en fällande dom i media vilket kan ses som ett uppenbart försök till att påverka domstolen. Därför är det särskilt viktigt att domstolen redovisar sina slutsatser i tydliga domskäl, säger Alexander Ernstberger i en kommentar.
Advokaterna uppger även att hovrätten har avgjort målet utan att pröva Ernstbergers invändningar mot åtalet. De hänvisar till att domstolen inleder domen med att utförligt återge åklagarens sakframställning men redovisar på endast fem rader vad de tilltalade fört fram i målet. Detta löper som en röd tråd i hela domen, menar advokaterna som konstaterar att hovrätten helt enkelt inte har prövat de omfattande invändningarna som försvaret fört fram.
”Ett exempel på ett grovt rättegångsfel är att hovrätten helt bortser från att åklagaren i målet påstår att de aktuella värdepappren köpts till överpris och avstår från att pröva Ernstbergers åberopade bevisning”.
Prövat en annan fråga
Hovrätten har prövat en fråga som inte på något sätt varit ”på bordet” nämligen att värdepappersaffären ”saknat legitimt syfte” trots det faktum att alla affärer är genomförda utan att ha brutit mot någon lag eller näringsrättslig regel.
Vidare uppger advokaterna i ett pressmeddelande att hovrätten har bortsett från att det är två av världens största investmentbanker som ersätter Oak och därmed är det inte fonderna som betalat Oak.
Ernstberger åberopar även ny bevisning i Högsta domstolen, bland annat ett internt protokoll upprättat av Finansinspektionen som utvisar att Finansinspektionen haft full insyn i affärerna och känt till både priset på warranterna och storleken på investmentbankernas ersättning till värdepappersbolaget Oak.
Enligt advokaterna har Finansinspektionen på goda grunder kunnat bedöma att värdepappersaffärerna tillkommit helt i enlighet med svensk lagstiftning.
Ej brutit mot någon näringsrättslig regel
Ernstberger vidhåller att alla affärer är genomförda utan att ha brutit mot någon näringsrättslig regel eller lag.
”Det är viktigt att framhålla att varken åklagaren eller Pensionsmyndigheten har haft invändningar mot affärens legitimitet. Pensionsmyndigheten har velat fullfölja affärerna och behålla den stora vinsten på 120 miljoner kronor trots att hovrätten menar att affärerna inte varit legitima”.
– Jag yrkar att Högsta domstolen ska fastställa tingsrättens friande dom alternativt återförvisa målet till hovrätten för en ny prövning, säger Alexander Ernstberger.
– För mig är det omöjligt att förstå hur hovrätten har kunnat komma fram till att warrantaffären saknat legitimt syfte när regelefterlevnaden har varit 100 procentig. Detta trots en tydlig, välskriven, enhällig och övertygande helt friande tingsrättsdom. Målet prövades av två mycket kompetenta juristdomare med särskild erfarenhet från ekobrottmål. Hela domen från hovrätten kom faktiskt som en chock, säger advokat Carl-Johan Malmberg.
Andra omständigheter
Advokaterna pekar även på att hovrätten har lagt andra omständigheter till grund för sitt avgörande än vad som har åberopats av åklagaren och Pensionsmyndigheten. De hänvisar till att det i åtalet endast påstås att värdepapper köptes till överpris. I gärningsbeskrivningen anges att besluten eller förslagen om investeringar ledde till att det för tillgångarna i investeringsfonderna köptes värdepapper för ett pris som med minst 137 761 194 kronor överstigit det pris som annars hade behövt betalas.
Slobodan Jovicic och Carl-Johan Malmberg menar dock att Hovrätten dock avgör målet genom att lägga andra moment till grund för sitt avgörande, nämligen att affärerna inte haft något legitimt syfte och att någon ersättning därför inte skulle betalats till Oak av fonderna. Advokaterna pekar på att påståendet att affärerna inte haft ett legitimt syfte inte finns med i gärningsbeskrivningen. Inte heller att fonderna skulle ha betalt ersättning till Oak eller den rättsföljd som hovbrätten gör gällande nämligen att någon ersättning redan därför skulle ha betalats till Oak återfinns i gärningsbeskrivningen.
De menar att det inte framgår någonstans att hovrätten uppfattat att en fråga som ska prövas är om affärerna saknat legitimt syfte. De pekar på att själva warranttransaktionerna aldrig har ifrågasatts av åklagaren. Hovrätten har, enligt advokaterna fallerat i att ex officin beakta den bevisning som redan förelåg i målet för att affärerna hade legitimt syfte.
Överpris
Advokaterna pekar på att hovrätten aldrig prövat påståendet om överpris trots att detta fanns med i gärningsbeskrivningen. Ingenstans i domen anger hovrätten att det påstående som görs i gärningsbeskrivningen om vilket pris som annars behövt betalats är bevisat.
”Vi har försvarat oss mot de påståenden som åklagaren och Pensionsmyndigheten har gjort dvs att warrantaffärerna skedde till överpris eftersom fonderna utan det påstådda missbruket på något sätt skulle ha köpt warranter varvid priset skulle ha sjunkit med minst 137 miljoner kr”, skriver advokaterna och menar att de tilltalade har ”fullständigt berövats rätten och ,möjligheten att försvara sig i detta avseende”.
