I en rapport från februari 2010 kritiserade Leif GW Persson och vice överåklagare Mikael Björk utredningen av mordet på Pernilla Hellgren år 2000. Enligt Leif GW Persson saknade Dalapolisen såväl resurser som erfarenhet av spaningsmord.
Engla Höglunds mamma har, vid flera tillfällen, utan framgång begärt skadestånd av staten med hänvisning till rapporten. Justitiekanslern avslår nu hennes senaste begäran, i vilken hon krävt skadestånd för sin egen samt dotterns systers och styvpappas räkning via ombud.
Om utredningen hade skötts på ett bättre sätt skulle Pernilla Hellgrens mördare ha gripits och lagförts och därmed inte kunnat mörda hennes dotter, menar mamman.
Även om resonemanget är godtagbart ur ett allmänt perspektiv, konstaterar Justitiekanslern att den skada som drabbat familjen är ett typiskt exempel på ett fall där skadan är så svårförutsebar att det skadeståndsrättsligt inte föreligger adekvat kausalitet mellan denna och de påtalade bristerna.
Istället är den personskada som mamman anger har drabbat henne och hennes närstående till följd av bristerna i utredningen en inte ersättningsgill tredjemansskada, konstaterar JK.
Inte heller anser JK att staten gjort sig skyldig till en överträdelse av Europakonventionen genom de förfaranden som hon pekar på. Även om så skulle vara fallet föreligger inte heller här adekvat kausalitet. Därmed kan inte skadeståndsanspråket bifallas till någon del.
