Dagens Juridik har tidigare berättat om det fall där Försäkringskassan ansökte om betalningsföreläggande och stämde en man vid Sundsvalls tingsrätt på drygt 170 000 kronor plus ränta.
Mannen hade fått sjukpenning eftersom han mellan den 3 mars 2012 och den 15 januari 2013 hade varit sjukskriven till tre fjärdedelar. Han hade dock samtidigt arbetat som personlig assistent åt sin son.
Enligt Försäkringskassan hade mannen därför visat sig ha en arbetsförmåga ”näst intill” en heltidstjänst och var därför skyldig att återbetala vad han hade fått i sjukpenning.
Arbetade bara en fjärdedel
Mannen hävdade dock att han endast hade arbetat och fått ersättning för motsvarande en fjärdedel av en heltid. Arbetet hade bestått i att han hade haft jourtid nattetid och i regel fått utföra arbete två gånger per natt. Han hade dock haft rätt till ytterligare ersättning om han skulle behöva arbeta i större utsträckning under jouren.
Tingsrätten konstaterade att Försäkringskassan hade bevisat att mannen verkligen hade haft en arbetsförmåga – som dock inte fanns när beslutet sjukpenning fattades. Däremot hade mannen till största delen ha lämnat in timredovisningar till Försäkringskassan och därmed fullgjort sin anmälningsskyldighet.
Tingsrätten gick därför på mannens linje och Försäkringskassan förlorade tvisten.
Tid då faktiskt arbete utförs
Försäkringskassan överklagade till Hovrätten för Nedre Norrland som fastställde domslutet – dock på andra grunder än tingsrätten.
Hovrätten ansåg att det saknades anledning att ta hänsyn till hela jourtiden vid bedömning av mannens arbetsförmåga. Istället skulle endast den tid då han utfört arbete – alltså ”direkt arbete” – bedömas när man prövade arbetsförmågan.
Utifrån detta hade mannen de facto inte arbetat mer än en fjärdedel av ett heltidsarbete och hovrätten gick alltså därför på mannens linje.
Försäkringskassan överklagade till Högsta domstolen, som nu beslutar att inte meddela prövningstillstånd i målet. Hovrättens avgörande står därmed fast.
