Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”En vårdnadstvist kan förbättra barnets situation – om man fokuserar på konstruktiv tvistelösning”

Debatt
Publicerad: 2013-05-24 07:46
Kristoffer Gråborg

DEBATT – av Kristoffer Gråborg, jur kand och innehavare av JuristHjälpen

 

Enligt statistiska undersökningar så ökar antalet vårdnadstvister i Sverige – det vill säga tvister angående barns vårdnad, boende och umgänge med den förälder som barnet inte stadigvarande bor tillsammans med (”vårdnadstvister” i vardagligt tal). Som jag ser det beror detta dels på att dagens fäder är mer engagerade i sina barn än tidigare, dels på att dagens föräldrar i allt större utsträckning än tidigare vågar att ta i tu med och lösa allvarliga problem som annars hade drabbat barnet på ett mer omfattande sätt i det dolda.

Det är i grund och botten positivt att människor nu i större utsträckning än tidigare aktivt försöker att lösa sina familjeproblem och då uppstår givetvis också meningsskiljaktigheter och tvister.

Rent terminologiskt måste man från termen ”tvist” särskilja andra termer såsom ”konflikt”, ”bråk”, ”misshandel” m.m. som naturligtvis är någonting helt annat än en civilrättslig tvist i ordets rätta bemärkelse – och i synnerhet något helt annat än en konstruktiv tvistelösning i god anda som syftar till att göra situationen bättre för barnet.

Om den bakomliggande konflikten mellan föräldrarna kanaliseras genom en civilrättslig tvist så skapar man genom tvistens lösning en plattform för att också kunna lösa den bakomliggande konflikten och även senare potentiella konflikter mellan föräldrarna.

Alla i debatten tycks vara eniga om att aå kallade vårdnadstvister alltid är något dåligt och att alla barn automatiskt mår dåligt av tvisten som sådan. Ett barn mår dåligt av de bråk och de psykiska påtryckningar som utövas mellan föräldrarna och som barnet kan iaktta. Tvisten i sig är således inget sådant självständigt moment, som barnet automatiskt mår dåligt av – även om en tvist i sig kan medföra friktioner och spänningar mellan föräldrarna som barnet naturligtvis kan känna av. Om den civilrättsliga tvisten i sin tur leder till att barnet mår dåligt beror dock på hur tvisten som sådan sköts och om den blir konfliktdrivande i sig.

Juridiken har blivit ett naturligt inslag i vardagen på barnrättens område, vilket har lett till att det finns ett utökat behov av fler nyanserade och praktiskt gripbara juridiska metoder för alternativ tvistelösning. Om man får fler alternativ i den juridiska verktygslådan så gynnar detta barnen. Utvecklingen måste gå framåt.

Ett förslag till en ny alternativ tvistelösningsmetod i den juridiska verktygslådan kan vara följande. Med hjälp av ny lagstiftning skulle en domstol inom ramen för en anhängiggjord vårdnadstvist kunna få möjlighet att besluta om och förelägga parterna och deras respektive ombud att inom en viss tid under processens gång kalla till ett eller flera enskilda sammanträden för att tillsammans på sammanträdet göra en legal processlägesanalys och en utvärdering av alternativa möjligheter till en samförståndslösning.

Resultatet av det enskilda sammanträdet ska sedan redovisas skriftligen till domstolen inom en viss förelagd tid och sköts antingen separat eller gemensamt av parterna genom deras ombud. Obligatoriska moment i denna redovisning är bland annat en beskrivning av det juridiska processläget och en utvärdering av alternativa möjligheter till samförståndslösningar som är realistiska och som passar in på den enskilda situationen.

Domstolen behöver alltså inte vara närvarande i det enskilda sammanträdet, vilket bland annat är positivt ur skyndsamhetsaspekten – även om detta principiellt också ska kunna vara möjligt via till exempel telefon eller skype.

Redan före till exempel en muntlig förberedelse eller något annat avgörande moment i domstolens handläggning kan parterna och ombuden ha hunnit en bit på vägen och vara bättre förberedda när frågan om förlikning aktualiseras där. Man kan kalla denna form av alternativ tvistelösning för ”enskilt förlikningsförfarande” och sammanträdena för ”enskilda förlikningssammanträden” för att särskilja denna form från andra alternativa tvistelösningsmetoder.

Fördelarna med just denna form är bland annat att den är enkel, intuitiv, skyndsam och kan sättas in på ett mycket tidigt stadium – och att den tar mycket små resurser i anspråk.

Man måste underlätta och hjälpa föräldrarna att själva komma överens i målet och det gör man bland annat genom ovanstående förslag, vilket också ska vara den primära målsättningen. Om föräldrarna kommer överens ska överenskommelsen nedtecknas skriftligen i en gemensamt upprättad partsinlaga som inges till domstolen.

De obligatoriska redovisningsmomenten enligt ovan ska även ingå som en ingress i partsinlagan så att domstolen på ett bra sätt i domen ska kunna ta ställning till om överenskommelsen är förenlig med ”barnets bästa”. Ingenting är således avgjort innan tingsrätten avkunnar dom i målet.

I mitt arbete som juridiskt ombud i vårdnadstvister har jag upptäckt att min kommunikation och mina initiativ till underhandskontakter, enskilda sammanträden med motpartsombuden – både advokater och jurister – med eller utan klienterna ofta har fungerat alldeles utmärkt. Många gånger har kontakterna resulterat i att vi helt på tumanhand, ombuden emellan under medverkan av parterna, kunnat avgöra tvisten genom att vi har resonerat och förhandlat oss fram helt utan domstolens inblandning.

Det är så ett tvistemål ska fungera eftersom överenskommelser är tillåtet i saken i motsats till brottmålen som bygger på ren lagföring. Ett lyckat enskilt förlikningsförfarande kan sedan resultera i att vi skickar in en gemensam partsinlaga till tingsrätten, som sedan efter en prövning av om överenskommelsen är förenlig med barnets bästa kan meddela dom på grundval av inlagan.

Det sämsta man kan göra är att endast klaga på att vårdnadstvisterna har ökat utan att bidra med något eget konstruktivt och utan att inse att samhällsutvecklingen efterfrågar en än mer nyanserad lagstiftning och fler alternativa tvistelösningsmetoder.

Tid och kraft ska inte ödslas på att kritisera det moderna samhället och på att kritisera de moderna människorna i samhället. Istället ska tid och kraft läggas på att hitta kreativa förslag för att man ska kunna utöka den juridiska verktygslådan och finna alltmer nyanserade lösningar som på ett bättre sätt lever upp till barnets nyanserade behov och barnets bästa i dagens samhälle.

Jag är av den uppfattningen att 2006 års vårdnadsreform har öppnat upp, men att den samtidigt måste byggas på i många avseenden för att den ska bli mer nyanserad och mer praktiskt tillämpbar så att det finns ännu fler tillgängliga och bra alternativ att ta till i den enskilda situationen.

Det skulle vara roligt att ta del av fler konstruktiva förslag till olika mer nyanserade förbättringar på området. Som sagt skriv och debattera de lege ferenda – det vill säga vad lagen borde vara!

Stefan Wahlberg
stefan.wahlberg@blendow.se

Dela sidan:
Skriv ut: