Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”En rejäl varningsflagga – IT-bevisning är inte objektiv fakta”

Nyheter
Publicerad: 2021-12-10 13:55
Jonas Ekfeldt, juris dr. och specialist på IT-bevisning. Foto: Altalex

IT-bevisning är idag mer regel än undantag vid rättegångar och betraktas ofta som objektiv fakta. Detta är ett stort misstag. Det säger en av Sveriges främsta experter på området, juris doktorn i rättsinformatik, Jonas Ekfeldt, som pekar på två färska händelser: ”Teleskandalen” i Danmark där ett tiotal rättegångar har fått göras om och Encrochat där bevisvärdet har reducerats kraftigt till följd av tekniska frågetecken. ”Det här flaggade man för i brittisk rätt redan för flera decennier sedan – the presumption of being in order… En felaktigt presumerad oklanderlighet bara för att det är just en dator som har sprutat ur sig materialet”.

Vi börjar med ett handfast exempel där IT-bevisning inte fungerade som det var tänkt – den så kallade Teleskandalen som briserade i Danmark för två år sedan. Berätta…

– Det började med ett mord på en 16-årig flicka där polisen gjorde så kallade basstationstömningar och fick massor av uppgifter om personer och mobiltelefoner.

– Man kom dock ingenstans och när målsägandebiträdet, alltså den 16-åriga flickans familjs advokat, försökte granska utredningen visade den sig innehålla motsägelsefulla och obegripliga uppgifter när det gällde just teleuppgifterna.

Vad ledde advokatens upptäckter till?

– En granskning där det började dyka upp alltfler frågetecken, avvikelser och annat som helt enkelt inte kunde stämma.

– Efterhand blev det värre och värre och till slut kunde man slå fast att det handlade om en rad olika metod- och hanteringsfel när det gällde den här typen av material, vilket ledde till att ett tiotal andra rättegångar fick göras om.

Utan att bli alltför teknisk – kan du sammanfatta felen…

– Det är en rad fel. Bland annat har teleoperatören lämnat ut material som om uppgifter hade varit fullständiga trots att det i själva verket har saknats information.

– Operatören har dessutom inte haft kontroll över geografin utan lämnat felaktiga koordinater för var deras basstationer har varit placerade, med avvikelser på upp till tio mil.

Och polisen utgick ifrån att materialet var korrekt?

– Just det, och utifrån detta drog man sina slutsatser, bland annat så kallade falska negativer – alltså om materialet visade att en viss telefon inte hade varit på en viss plats så utgick man ifrån att den inte heller hade varit där. Punkt slut!

– Polisen hade dessutom behandlat alla uppgifter i ett jättelikt Exceldokument där en av kolumnerna automatiskt hade avrundat siffrorna. Eftersom det handlade om de så kallade IMEI-numren, mobilernas ID-nummer, så var kaoset ett faktum.

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Är detta ett specifikt fel för just det danska systemet?

– Jag kan inte påstå att man hanterar informationen på samma sätt i Sverige men tekniken är ju densamma. Den här typen av felkällor skulle mycket väl kunna förekomma i fler länder.

– Observera att detta har pågått under lång tid, att felen har skett i flera led och att det dessutom är en enda polis som har hanterat sådana här ärenden, en person som aldrig har ifrågasatt eller själv blivit ifrågasatt…

– Man kan se den danska Teleskandalen som en rejäl varningsflagga! Man måste förstå att den här typen av uppgifter inte alltid är så objektiva som man kan tro.

Allting som framställs som objektiv teknisk fakta behöver alltså inte vara det…

– Nej, det är själva kärnan i detta… Det här flaggade man för i brittisk rätt redan för flera decennier sedan – the presumption of being in order

– Det handlar om en felaktigt presumerad oklanderlighet bara för att det är just en dator som har sprutat ur sig materialet…

– Man betraktar det som ett faktum och tillmäter uppgifterna en oberättigat hög – eller låg – tilltro.

En oberättigat hög eller låg tilltro?

– Ja, i de flesta fallen handlar det om en oberättigat hög tilltro men ibland kan domare tycka att det här med teknik är någonting krångligt som förvillar.

– Man förstår inte vad det handlar om och därför väljer man att tillmäta bevisningen ett lägre värde än den egentligen förtjänar. Och det är ju inte heller bra.

Vilken typ av konkreta frågor bör rättssystemets aktörer ställa sig för att det ska bli rätt?

Vem är det som har tagit fram uppgifterna, hur har de tagits fram, hur har de hanterats, vad är det för system och programvara som har använts och hur vet man att dessa är tillförlitliga.

– Om man inte kan reda ut uppkomstbetingelserna bakom bevisningen så blir den logiska slutsatsen att bevisningens värde reduceras kraftigt eftersom vi inte vet någonting om bevisningens tillkomst.

När det gäller till exempel Encrochat så har ju hovrätten slagit fast att bevisningen i och för sig inte ska avvisas men att den har just ett lågt bevisvärde. Vad kan du säga om det?

– Att det är helt enligt gällande svensk rätt och den praxis som finns.

– Bevishanteringsreglerna vid förundersökning och principen om den fria bevisprövningen vid rättegång är två helt olika saker.

– Att begära avvisning av bevisningen bara för att den har ackvirerats på ett felaktigt, eller till och med olagligt, sätt är inte en framkomlig väg. Det är en dead end.

Kan du utveckla det…

– Vi vet att poliser ibland går över gränserna och till och med gör sig skyldiga till dataintrång för att komma åt information inom ramen för en förundersökning.

– Vi vet också att sådan olagligt ackvirerad bevisning har en förmåga att flyta in i brottmålsprocessen.

– Enligt principen om den fria bevisprövningen och gällande rätt så godtas den oftast av domstolarna eftersom det alltså handlar om två helt olika regelverk. Domstolarna följer bara gällande rätt.

Hur har det blivit så?

– Lagstiftningen bygger på ett teoretiskt sanktionsförfarande där tanken är att till exempel en polis ska kunna straffas för tjänstefel som hen gör sig skyldig till under förundersökningen.

– Alla vet ju dock att det inte fungerar så i verkligheten och då kan sådant här fortsätta…

Hur tydligt är rättsläget?

– Väldigt tydligt. I rättegångsbalken finns ett fåtal regler som kan grunda avvisning och där ingår inte olagligt ackvirerad bevisning.

– Högsta domstolen har också tydligt befäst denna praxis från 1980-talet och fram till idag – senast i det fall som kallas Kroppskamerainspelningen (NJA 2021, sid 286).

– Även Lagrådet har uttalat detta explicit när det gäller bland annat hemliga tvångsmedel.

Tillbaka till Encrochat… Vad vet vi egentligen om de bakomliggande uppkomstbetingelserna för den bevisningen?

– Ett förvaltningsrättsligt avgörande från Storbritannien innehåller högintressanta uppgifter om åtminstone hur det gick till när fransk polis kom över informationen.

– En person som hade åtalats med Encrochatbevisning som grund ifrågasatte lagligheten i det beslut om en europeisk utredningsorder som brittiska myndigheter hade utfärdat för att få laglig rätt att använda sig av Encrochatmaterialet.

– Personen begärde att den information som brittisk polis hade i ärendet skulle redovisas i den förvaltningsrättsliga processen och då blev den offentlig.

Och var kom dessa uppgifter ifrån?

– Det är anteckningar som en polis, Emma Sweeting, vid brittiska National Crime Agency hade gjort i samband med ett samtal med den operativa chefen för det franska Gendarmeriet, Jeremy Decou.

– Jeremy Decou beskriver Operation Venetic där den franska polisen tog över alla världens Encrochattelefoner genom att skicka ut en uppdatering av programvaran för Encrochat efter sin dekryptering.

– Därmed smittade man telefonerna med ett virus som gjorde att all information i telefonerna skickades tillbaka till den franska polisen.

Vet man hur det har gått till på detaljnivå rent tekniskt?

– Nej, fransmännen anser att allting omfattas av sekretess.

– Men det vore givetvis intressant att kalla till exempel Jeremy Decou att vittna i en svensk domstol i enlighet med bestämmelserna om internationell rättslig hjälp i brottmål…

Vad skulle det kunna leda till?

Rättegången mot det s.k. Vårbynätverket där Encrochatbevisning åberopades. Teckning: Johan Hallnäs/TT

– Han skulle sannolikt göra allt för att vägra säga någonting, hänvisa till fransk sekretess och sin tystnadsplikt.

– Och då rasar ju bevisvärdet eftersom de tekniska uppkomstbetingelserna är en förutsättning för att kunna bedöma bevisningens tillförlitlighet.

Vad vet vi om detta utifrån de svenska Encrochaträttegångarna?

– Inte mycket. I princip ingenting alls.

– Svensk polis har konstaterat att det finns diskrepanser i uppgifterna som ingen kan förklara. Till exempel olika tidsstämplar i chattarna och olika versioner av samma material.

– Fransmännen har inte lämnat någon förklaring till dessa avvikelser.

Och om vi tar ett helikopterperspektiv på IT-bevisning generellt – kan alltså hanteringen under förundersökningen vara avgörande för bevisningens värde?

– Just det. I min forskning har jag skiljt på hanteringen under förundersökning, parternas och ombudens hantering och domstolarnas hantering.

Om vi börjar med hanteringen under förundersökning…

– Det är oroväckande vanligt att IT-forensiska protokoll blir någon slags konglomerat av fakta, spekulationer och egna slutsatser som är omöjliga att särskilja.

– Jag har sett protokoll som utgör rena vittnesattester och sådana där en polis eller IT-forensiker har försökt göra bevisvärderingen åt domstolen genom att dra egna slutsatser.

– Vittnesattester är ju, enligt grundregeln, en av de få typer av bevisning som faktiskt kan avvisas av domstolen.

Kan du ta något konkret exempel där man från polisens sida brukar dra felaktiga slutsatser?

– En så kallad mastkarta innehåller ofta en rad olika påståenden som någon har ritat upp, ofta i form av tårtbitar: den här masten har haft täckning där och så vidare…

– Problemet är att så ser inte täckningsområden ut i verkligheten. När man mäter signalstyrkor så är det irrelevant att prata i termer av tårtbitar.

– Signalstyrkan för en viss basstation vid en given tidpunkt påverkas av så många faktorer, till exempel naturens utformning, byggnader i området, väderomslag och så vidare…

Hur kan den här typen av frågor åskådliggöras för aktörerna i en domstol?

– Detta är ett problem för framförallt försvaret. Om advokaterna överhuvudtaget ifrågasätter åklagarnas bevisning så är det vanligt att de själva försöker göra det jobb som en sakkunnig borde göra.

– Advokater läser på, de tar på sig teknikerkappan i syfte att försöka göra det här begripligt för domstolarna…

– Men även om de är både pålästa och har rätt i sak så brukar det sluta med att poängen inte går fram, att domstolen inte övertygas.

Varför – vad gör de för fel?

– Det finns ju en bias redan i det faktum att advokaten är ombud för den tilltalade – att hens jobb är att representera en part som vill bli frikänd.

– Om en objektiv expert säger samma sak under ed får uppgifterna inte bara en högre tillförlitlighet utan domstolen tvingas också att ta ställning till dem och att redovisa sina överväganden på ett annat sätt i sina domsmotiveringar.

Borde alltså sakkunniga anlitas oftare i rättegångar med IT-bevisning?

– Ja – det är en av mina huvudsakliga slutsatser.

– Sakkunniginstitutet finns till för att domstolen ska kunna få hjälp med precis sådana här bevisfrågor.

– Jag skulle vilja slå ett slag för domstolssakkunniga. Tyvärr ser man väldigt sällan att sådana förordnas i sådana här frågor.

Och om domstolen inte förordnar en sakkunnig så borde försvaret kalla en sakkunnig, menar du?

– Ja, om det behövs. Problemet är kostnadsaspekten – att en partssakkunnig, enligt huvudregeln, ska betalas av den som döms om det blir fällande dom.

– En annan spännande variant som jag gärna skulle vilja se i svensk domstol är att den tilltalade anlitar en teknisk expert som privat ombud.

– Hen skulle kunna medverka i de delar av sakframställan och slutpläderingen som gäller de tekniska detaljerna och inte minst vid förhör med en sakkunnig eller ett vittne. Det skulle kunna bli mycket intressant och effektivt.

Advokater kan ju upplevas som ”jobbiga” om de ifrågasätter alltför mycket av åklagarens bevisning…

– Ja, så kan det ju vara… Jag har tyvärr hört inspelningar från förhandlingar där domaren snäser av försvaret när det gäller frågor som framstår som väldigt relevanta i sammanhanget.

– Domare som jag har talat med uttrycker dessutom en oro över den här typen av material som de egentligen inte förstår. Men de arbetar under tidspress och när det ändå inte kommer några invändningar från försvaret ser de till att processen rullar på…

Detta om ombud och advokater… Om du skulle avsluta med några av dina bästa tips till de övriga aktörerna, vad kan du säga då?

– Jag börjar med lagstiftaren: se till att utöka möjligheten att få in teknisk sakkunskap i domstolarna utan kostnad och problem för parterna.

– Den här typen av bevisning är mycket vanligt förekommande i dagens rättegångar och frågorna måste belysas utifrån den komplexitet som finns så att den varken övervärderas eller undervärderas.

Foto: Johan Nilsson/TT

Domstolarna?

– Presumera inte bevisningen som objektiv fakta. Se till att förstå vad den egentligen innebär och hur den har tagits fram. Om ni inte förstår – ta in sakkunniga experter!

– Gör analogier… Om det handlar om IT-forensiska protokoll så titta gärna på hur till exempel regleringen för rättsintyg är uppbyggd. Där finns det tydliga krav på att det ska framgå vad som är medicinska fakta respektive vad som är läkarens subjektiva slutsatser.

Åklagarna?

– Det är skönt och behändigt när man får information serverad från specialister inom polisen… Man behöver inte ifrågasätta dem utan kan utgå ifrån att de stämmer… Så är det givetvis inte. Även åklagarna måste förstå vad de åberopar som bevisning.

– Det finns grundläggande krav i förundersökningskungörelsens förarbeten om att en undersökningsledare måste hålla isär vad som är åsikter, slutsatser och objektiv fakta.

Jonas Ekfeldt i sin studio, med en av sina guldskivor.

FAKTA – Jonas Ekfeldt, juris dr.

Född 1971, uppvuxen i Göteborg men har tillbringat en stor del av sitt liv i Italien

Juristexamen 2010 vid Stockholms universitet, ”med egen låda under studietiden”

Juris dr. 2016 vid Stockholms universitet med avhandlingen ”Om informationstekniskt bevis

F.d. musikproducent, guldskivebelönad 1996, 1997 och 2021.

Grundare av Proelia juridik och Altalex. Arbetar med medieproduktion och juridisk rådgivning

Bor: Lidingö

Familj: Fästmö sedan tolv år

Senast lästa bok: Två stycken… ”Till mitt försvar” – om advokat Sargon de Basso. En fascinerande självutlämnande och detaljrik berättelse om strävanden, framgångar, motgångar, strategi och tragedi. ”Processlagberedningens förslag till rättegångsbalk II, Motiv m.m.” (SOU 1938:44), Jag förundras över hur oerhört väl genomtänkta vissa äldre lagstiftningsprodukter är.

Senast sedda film: ”Gold” med Matthew McConaughey m.fl. Jag har stor förkärlek till filmdramatiseringar av verkliga händelser.

Musik: Jag föredrar välproducerad, vacker musik, företrädesvis inom genrerna EDM, pop och jazz.


Dela sidan:
Skriv ut: