DEBATT – av advokat Rashin Fardnicklasson och jur.kand. Lars Fardnicklasson, Advokatbyrån Fardnicklasson
Tänk dig att det är 2011 och du är nybliven förälder – ditt första barn – och gift med en person som på grund av psykiska besvär inte anses ha förmåga att kunna ta hand om ett litet barn. Tänk dig att socialnämnden, redan på sjukhuset efter att barnet har fötts, anser att barnet ska tvångsomhändertas för att både du och den andra föräldern, enligt nämnden, saknar föräldraförmåga.
Även förvaltningsrätten kommer fram till denna bedömning. Du överklagar förvaltningsrättens dom och kammarrätten kommer fram till att din föräldraförmåga inte kan ifrågasätts på det underlag som finns.
Domstolen anser dock att ditt barn ska vara omhändertaget för att du och barnets andra förälder har gemensam vårdnad och har att samarbeta i alla frågor som rör vårdnaden. Kammarrätten anser inte att er förmåga att samarbeta i frågor om barnet förbättrats och att denna osäkerhet kan skada barnet.
Eftersom du och barnets andra förälder inte kan samarbeta i frågor som rör barnet ansöker du om ensam vårdnad. Barnets andra förälder har en förvaltare på grund av sitt psykiska tillstånd. Tingsrätten kommer fram till att ni kan ha gemensam vårdnad eftersom barnets andra förälder kan medverka vid beslut som rör barnet genom sin förvaltare. Domstolen anser med andra ord att du ska kunna samarbeta med barnets andra förälders förvaltare.
Även denna dom överklagas. Hovrätten, som inte meddelar prövningstillstånd i alla vårdnadsmål, meddelar prövningstillstånd. Detta betyder att hovrätten beslutar att pröva målet på nytt. Målet handläggs fortfarande i hovrätten.
Tänk dig att du även ansöker om att du och ditt barn ska få ett utökat umgänge med varandra. Socialnämnden beslutar att umgänget mellan dig och ditt barn ska begränsas, efter din ansökan om att få utökat umgänge. Du anses skapa oro, otrygghet och stress hos barnet.
Ofta står ord mot ord i sådana här mål, den enskildes ord mot socialnämndens. Det är inte ofta den enskilde har bevisning som visar att socialnämndens ord inte stämmer. Men du har bevisning som styrker dina uppgifter om att de uppgifter som nämnden har använt inte är korrekta, att uppgifterna är överdrivna och att du ofta blivit missförstådd. Du överklagar beslutet till förvaltningsrätten, åberopar bevisningen och kämpar för att förvaltningsrätten ska förstå att den bild som socialnämnden gett av dig är partisk, att en del uppgifter är direkt felaktiga och att utredningen inte är rättssäker.
Förvaltningsrätten ifrågasätter inte de uppgifter som socialnämnden grundat sitt beslut på. Domstolen anser att socialnämndens beslut stöds av familjestödjaren och familjehemsföräldern, personer som du uppgett är partiska. Domstolen lägger familjehemsförälderns uppgifter om att barnet är trött och oroligt efter umgängena med dig till grund för sin bedömning. Du överklagar domen om att begränsa umgänget till kammarrätten där målet fortfarande handläggs.
Du ansöker även om att tvångsvården av ditt barn ska upphöra. Socialnämnden beslutar att vården inte ska upphöra, och använder samma uppgifter som i det andra målet om att begränsa umgänget. Motiveringen är att du brister i din föräldraförmåga. Du överklagar till förvaltningsrätten.
Nu plötsligt kommer samma förvaltningsrätt – som tidigare har ansett att socialnämndens handläggning inte är bristfällig – fram till att handläggningen är bristfällig. Förvaltningsrätten riktar denna gång kritik mot socialnämndens handläggning och anser att socialnämnden brustit i sin handläggning, att mycket av det som framkommit om din bristande föräldraförmåga bygger på enstaka tillfällen och påståenden som inte har underbyggts och att det inte går att bortse ifrån att relationen mellan dig, familjestödjaren och familjehemmet inte fungerar bra och att du saknar förtroende för hur nämnden hanterat ärende.
Domstolen anser att familjehemmets förmåga att objektivt se på frågan om din föräldraförmåga är begränsad med tanke på att barnet varit där alltsedan födseln och familjehemmet har knutit an till barnet, att stora delar av utredningen bygger på en gammal utredning och att det inte framgår tydligt vilka brister du har i din familjeförmåga i dagsläget. Domstolen anser att en sakkunnig psykolog eller annan som är oberoende i förhållande till parterna skulle kunna utföra en utredning. Målet skickas tillbaka till socialnämnden för att nämnden ska göra om och göra rätt.
Tänk dig att du även ansöker om permanent uppehållstillstånd på anknytning till ditt barn och åberopar även skyddsskäl. Migrationsverket, som har en utredningsskyldighet, beslutar att du inte ska beviljas permanent uppehållstillstånd – detta utan att utreda dina skyddsskäl. Detta beslut, som fattas i maj 2012, överklagas till migrationsdomstolen. I juli 2012 återförvisar migrationsdomstolen målet till Migrationsverket eftersom dina skyddsskäl inte har utretts. Precis som fallet med socialnämnden ska nu även Migrationsverket göra om och göra rätt.
Migrationsverket ska nu egentligen utreda dina skyddsskäl. Det är ju därför ditt mål återförvisades. Men Migrationsverket gör inte detta. Utredningstiden – tiden då du muntligen har rätt att lägga fram dina skyddsskäl hos Migrationsverket – är så kraftigt begränsad att du inte får möjlighet att muntligen berätta om alla dina skyddsskäl. Trots att detta påtalas och det begärs att du vid ett annat tillfälle muntligen ska få möjlighet att berätta om dina upplevelser, får du inte det.
Du får åter ett avslag av Migrationsverket, utan att dina skyddsskäl är tillräckligt utredda. Migrationsverkets beslut fattas 1 november 2012. Du överklagar detta beslut och är tillbaka i migrationsdomstolen.
I maj 2013 beslutar migrationsdomstolen, för andra gången, att målet ska skickas tillbaka till Migrationsverket på grund av Migrationsverkets bristfälliga handläggning eftersom dina skyddsskäl inte har utretts. Domstolen anser bland annat att utredningen avbrutits innan du fått tid att redogöra för samtliga dina skyddsskäl och trots att du framfört omfattande uppgifter som skulle ha kunnat innebära att ett skyddsbehov fanns, har ingen kompletterande muntlig utredning hållits.
Migrationsverket ska alltså göra om och göra rätt – igen. Det kan uppmärksammas att domstolen dröjer sex månader med att fatta beslut om att målet ska skickas tillbaka till Migrationsverket. Man skulle ha kunnat förvänta sig att ett sådant beslut hade fattats tidigare så att du inte hade behövt vänta i sex månader.
Du har alltså väntat på att få en ordentlig prövning av dina skäl till uppehållstillstånd alltsedan våren 2012. Du har under handläggningen även flera gånger begärt att du i vart fall ska få tillfälligt uppehållstillstånd på anknytning till ditt barn. Din begäran har inte ens prövats, trots att detta har påtalats flera gånger.
Hur kan det kan bli så fel så många gånger i ett och samma fall? Vår klient – som är ”du” i denna artikel och som samtyckt till att vi skriver om hans fall – har de senaste åren levt med en enda lång och omfattande kamp mot de flesta svenska myndigheter med målet att bli hörd och få en rättvis prövning.
Frågorna om upphörande av LVU, umgänge, vårdnad och uppehållstillstånd är alla interrelaterade. Vi måste kunna förvänta oss att myndigheterna handlägger frågorna på ett ansvarsfullt och rättssäkert sätt, framförallt när det handlar om myndighetsutövning. Att myndigheter handlägger ärenden på ett partiskt sätt, att mål återförvisas från domstolarna inte bara en gång utan flera gånger på grund av bristfällig handläggning, att en och samma domstol kommer fram till helt olika slutsatser om samma uppgifter, att beslut som borde fattas snabbt fattas efter lång tid, eller att beslut som fattas snabbt inte borde fattas snabbt eftersom en ordentlig utredning inte gjorts, får förödande konsekvenser för den enskilde.
Dessa omständigheter har lett till att vår klient och hans dotter fortfarande lever åtskilda och i ovisshet. Myndigheternas förfaringssätt har inte bara skadat vår klient och hans dotter, utan även hans och vår syn på den svenska rättssäkerheten.
