Den internationella advokatbyråvärlden genomgår nu de strukturförändringar som flera andra branscher genomgått de senaste åren.
För en tid sedan hörde jag en representant för en top tier London-byrå berätta att man inte längre blir uppringd av klienter med förfrågan om att företräda dem i exempelvis transaktioner. Istället gäller strukturerade upphandlingar, excel- filer med kvantitativa frågor skall besvaras: Hur många templates krävs för att lösa uppgiften? Hur många secondments erbjuder ni i händelse av föräldraledighet?
”Value-for-money” är nyckelbegreppet och jakten på kostnader omfattande. Hur levererar man då kvalitet under kostnadspress? Ett sätt att lösa uppgiften har blivit att skilja ut enkla och repetitiva uppgifter och fördela dem längre ner i byrå-pyramiden, eller att helt lämna över dem till externa service-centers och specialister.
Förändringarna i branschen har medfört att vi fått en ny flora av juristroller: KM:s, contract managers, professional support lawyers m fl. Som Richard Susskind belyser i ”The End of lawyers” är det också få jurister som beskriver sig själva som uttolkare av lagen. Istället är man projektledare, förhandlare och verksamhetsdrivande.
Juristyrkets utveckling innebär att vi som arbetar med rekrytering har nya kravprofiler att förhålla oss till. ”AB-genomgående-och-ting-på-södra-roslags” är inte längre idealet. Istället är den affärsnära juristen ett begrepp och andra kunskaper efterfrågas, som numerisk förmåga för att genom ett snabbt överslag kunna bedöma riskerna i en affär, eller ren förhandlingsskicklighet.
Ingen av dessa förmågor går att utläsa i betygen utan beläggs genom logisk/analytiska tester och praktiska prov. Det är en diversifiering av yrket som pågår och det är spännande att se jurister med olika styrkor komma till sin rätt i de roller branschen nu erbjuder.
