I sin avhandling benämner hon de tillgångar som studenter tillägnar sig i utbildningssystemet vid ”utbildningskapital”. I begreppet innefattas betyg, examina och allt annat som värderas högt då man rör sig uppåt i utbildningssystemet och senare ut i arbetslivet. Under vägen genom utbildningsväsendet samlar de mest lyckosamma på sig en växande skatt av tillgångar, vilket kan vara allt från exklusiva kunskaper och färdigheter till en förvissning om att tillhöra de utvalda.
I syfte att utforska utbildningskapitalets egenart jämför Lidegran Uppsala, en region där detta är särskilt koncentrerat, med några förorter norr om Stockholm – Danderyd, Lidingö, Täby och Sollentuna – där det ekonomiska kapitalet väger tyngre.
Särskild uppmärksamhet tillägnar hon hur olika sociala gruppers söner och döttrar använder sig av utbildningssystemet.
Avhandlingens fokus riktar Lidegran mot de mest bemedlade i form av nedärvt kapital, det vill säga tillgångar medförda från föräldrahemmet, och i form av förvärvat kapital, det vill säga sådant som elever och studenter själva tillägnat sig i skolan och på annat håll.
– Det som framförallt utmärker de med mycket utbildningsresurser är att de gör breda utbildningssatsningar, konstaterar Lidegran, som förklarar att detta innebär att man dels satsar på breda utbildningar, som den naturvetenskapliga utbildningen på gymnasiet, och dels att man investerar i mycket annat vid sidan om sina studier som exempelvis i musik, sport och socialt umgänge.
Vidare på högskolenivå orienterar sig elitens barn mot långa professionsutbildningar, såsom läkarutbildningen, civilekonomutbildningen på Handelshögskolan, vissa civilingenjörsutbildningar samt juristutbildningen. Anledningen är enligt Lidegran den hårda selektion som råder vid antagningen till programmen.
Det som styr dessa elevers preferenser när det gäller utbildning är till exempel hur svårt det är att komma in på utbildningen, undervisningens svårighetsgrad samt vilka yrkesbanor som utbildningen förbereder inför.
– Sammantaget leder detta till att utbildningselitens barn koncentreras både geografiskt och till ett fåtal utbildningar. Allra mest selektiva var utbildningselitens söner vilka kan sägas ytterst definiera prestigehierarkierna i utbildningssystemet, säger Lidegran.
Ju mer utbildningskapitalet koncentreras desto mer eftersträvansvärd blir utbildningen.
– Det kan tyckas paradoxalt att de individer som i stort sett kan välja vilken utbildning de vill koncentreras på detta sätt, men så är inte fallet då logiken bakom är att ju mer utbildningskapitalet koncentreras desto mer effektivt blir alstrandet. Och ju mer effektivt alstrande, desto mer eftersträvansvärd utbildning, konstaterar Lidegran.
Text: Åsa Persson
