I och med Bulgariens och Rumäniens inträde i Unionen den 1 januari 2007 sker lagstiftning inom EU på inte mindre än 23 olika språk. Flerspråkigheten innebär exempelvis att lagstiftningen finns tillgänglig på svenska, tyska, engelska och alla andra officiella språk men även att varje språk har lika värde vid lagtolkning.
– EG-domstolen har betonat att EG-rätten inte kan tolkas utifrån endast ett språk – nationella domstolar måste även ta hänsyn till de andra språken, säger Mattias Derlén, i en kommentar.
I avsaknad av reell hjälp från EG-domstolen har nationella domstolar varit tvungna att skapa egna förhållningssätt till flerspråkigheten. I många fall har detta resulterat i att Unionens större språk tillmäts större vikt än de mindre språken.
– Studien påvisar ett tydligt behov av nytänkande vad gäller de olika språkens ställning vid tolkningen av EG-rätten. Dagens system med långtgående men diffusa krav på de nationella domstolarna har uppenbarligen nått vägs ände. De krav som uppställts av EG-domstolen är inget annat än luftslott vilka saknar förankring i nationell rättspraxis, menar Derlén.
