DEBATT – av Peter Sundgren, skattejurist och redaktör för WebJournal on International Taxation in Sweden WITS
Paradisläckan har avslöjat hur Leif Östling och en liten välsituerad grupp innevånare placerar sina tillgångar i lågskatteländer som Luxemburg och Malta utom räckhåll för svensk beskattning.
Indignationen i massmedia har varit stark och vänt sig mot bristande moral och samhällssolidaritet. Leif Östling erkänner att hans handlande haft en egoistiskt grund men menar att han inte skall beläggas med dåligt samvete härför eftersom han agerat helt lagenligt.
Det som emellertid måste anses mer angeläget är att någonting görs för att få slut på skatteflykten.
Missnöjet skall således rikta sig mot regeringen och våra lagstiftare och sätta fokus på de åtgärder som kan vidtagas för att bekämpa skatteflykten.
I en artikel i Svenska Dagbladet den 25 november förordar professorn i finansrätt vid Uppsala universitetet, Mattias Dahlberg, användningen av en kombination av politiska och diplomatiska påtryckningar i olika internationella organisationer samt genom förhandlingar med andra stater om skatteavtal, utbyte av skatteinformation mellan skattemyndigheter m.m. för att få bukt med den internationella skatteflykten.
Särskilt verksamt vore det enligt Dahlberg om USA och EU kunde göra gemensam sak i dessa frågor.
Problemet med alla sådana åtgärder är dock den långa tid som detta tar i anspråk och att många stater aktivt sätter käppar i hjulet för samarbete av detta slag.
I EU har varje medlemsstat vetorätt när det gäller inkomstbeskattning. Särskilt kan nämnas Luxemburgs och Österrikes långvariga motstånd mot införandet av automatiskt uppgiftslämnande av banker om ränteinkomster inom EU.
Man skall nog inte heller vänta sig att Donald Trump blir någon fanbärare för ett korståg mot skatteflykt.
I första hand skall man därför utveckla alla tänkbara möjligheter som kan erbjudas i vår egen lagstiftning och annat administrativt regelverk för att bekämpa skatteflykt och inte minst hemlighållande för skattemyndigheter – det vill säga bestämmelser som vår riksdag har suverän makt över.
Med hänsyn till avslöjandena i Paradisläckan bör man i första hand se över den specifika svenska lagstiftning som redan finns för att beskatta utländska lågbeskattade bolag som ägs och kontrolleras från Sverige (Controlled Foreign Corporation legislation), en lagstiftning.
För närvarande inträder sådan beskattning vid ett innehav av 25 procent eller mer av det utländska bolaget och då bolagsskatten i lågskattelandet understiger den svenska skatt som skulle ha utgått på 55 procent av det utländska bolagets vinst dvs 12.1 procebnt.
Man kan således enkelt skärpa bestämmelserna om CFC i vart fall för fysiska personers utländska bolagsbildningar genom att sänka den förstnämnda och höja den sistnämnda procentsatsen.
Sedan sju (!) år ligger för övrigt ett färdigt lagförslag om en effektivisering av vår CFC-lagstiftning på finansminister Magdalena Anderssons bord utan åtgärd.
En ytterligare åtgärd mot skatteflykt som just i dagarna aviserats av Skatteverket är införandet av en så kallad exitregel som förhindrar aktieägare att undgå det andra ledet i dubbelbeskattningen av bolagsvinst genom att aktieägaren flyttar utomlands med sina bolag.
Även i dessa sammanhang innebär skatteplaneringen att man upprättar (holding)bolag i just Malta och liknande skatteparadis. Denna skatteflykt har tillåtits fortgå utan åtgärd under de senaste femton åren med en förlust för statskassan på ca 1 miljard om året.
Källbeskattning i Sverige av räntor och royalties som betalas till icke-avtalsländer med särskilt kännbara skattesatser för betalningar till tax havens bör övervägas (vad gäller möjligheten att skattefritt slussa räntebetalningar – den mest lättflyktiga av alla skattebaser – skattefritt genom Sverige gör vårt land till en ”lekstuga” för internationell skatteplanering.)
Vad gäller källskatt på royalties har förslag härom, med positivt bemötande från remissinstanserna, lagts fram vid två tillfällen.
Vidare föreslås i punktform följande interna åtgärder:
- slopande av avdragsrätt för kostnader som inte upptas till beskattning av mottagare (inom koncern) i annan stat
- införande av offentlig country-by-country reporting (som redan finns för banker)
- reglering, eventuellt CFC-beskattning som i Norge, av beskattningen av utländska truster och stiftelser med förmånstagare i Sverige
- slopande av avdragsrätt för räntor för fysiska personer med dubbel bosättning enligt avtal,
- slopande av RUT- och ROT-avdrag för verksamhet och arbete på fastigheter i EU. För utländska EU-medborgare tillåts i stället sådana avdrag för verksamhet bedriven i Sverige och för arbeten på svenska fastigheter
- införande av skyldighet (vid vite) att fortlöpande, (och, såsom gällde under den tid vi hade förmögenhetsbeskattning), lämna uppgifter om tillgångar i utlandet
- införande av skyldighet att lämna kopia av utländska deklarationshandlingar m.m.
- det nyligen framlagda förslaget om begränsningar av möjligheten att göra självrättelse kombineras med en höjning av själva skattetillägget för undanhållande av just utländska tillgångar och förlängning av preskriptionstiden för dem som gömmer dessa utomlands. Vidare bör beslut om självrättelse rivas upp om det senare visar sig att vederbörande inte deklararat ala sina undangömda tillgångar. OECD har publicerat en rapport 2015, Offshore Voluntary Disclosure, Comparativ Analysis, Guidance and Policy Advice som visar att Sverige är den medlemsstat som har den mildaste lagstiftningen för självrättelser och proportionellt sett inbringar minst skatteintäkter från självrättelser
- ersättande av reglerna om väsentlig anknytning vid utflyttning enligt de förslag som lämnats av juris doktor Katia Cejie i hennes bok ”Den utsträckta hemvistprincipen, Regler om väsentlig anknytning”,
Det är ett känt fenomen att våra avtal för undvikande av dubbelbeskattning och tillämpningen av dem ger upphov till icke önskvärda skattekonsekvenser. Även på detta område kan dock en hel del göras genom interna åtgärder för att motverka detta och samtidigt effektivisera tillämpningen av avtalen:
- skyldighet för inkomsttagaren att begära och motivera tillämpning av skatteavtal (på sätt gällde våra tidigare tillämpliga skatteavtal beträffande arv och gåva)
- skyldighet för inkomsttagaren att visa att denne ”har rätt till inkomsten” (beneficial owner) enligt skatteavtal och/eller att remittering och beskattning av inkomst i mottagarlandet skett i förekommande fall
- slopande av den så kallad ”gyllene regeln” som innebär att avtal skall tillämpas endast när de inskränker den skattskyldighet som gäller enligt intern rätt,
- återinförande av lagen om tillämpning av skatteavtal samt en uppdatering av vårt svenska inofficiella skatteavtal
Ytterligare förbättringar bör vid förhandlingar om skatteavtal övervägas för att förhindra skatteflykt. Exempelvis införande av subject-to-taxregler (både när Sverige är hemviststat eller källstat), ökad användning av limitation-of-benefitsregler mot treaty-shopping, omvänd credit i vissa fall (särskilt gällande kapitalvinstbeskattning), överenskommelser om indrivning av skatt i andra länder, uttrycklig möjlighet att säga upp enskilda artiklar i skatteavtal.
Mattias Dahlberg och skattefakulteten i Uppsala kan säkert komma med ytterligare konkreta förslag till ovan nämnda axplock.
Det är val till riksdagen om mindre än ett år och därför är det särskilt opportunt att just nu föreslå åtgärder för att motverka skatteflykt. Det skulle nog de flesta väljare tycka vore en bra idé i vart fall de som inte har bolag i Luxemburg och på Malta.
Peter Sundgren är skattejurist och redaktör för WebJournal on International Taxation in Sweden WITS.
