Mannen anställdes som undersköterska på ett kommunalt äldreboende i Linköping under 2007. I juli 2010 fick han en tillsvidareanställning som övergick till ett privat vårdbolag i samband med att bolaget tog över verksamheten.
Undersköterskan avskedades i augusti 2013 sedan han skulle ha trakasserat, hotat och hållit fast den kvinnliga timanställda kollegan.
Mannens fackförbund menar att mannen inte har agerat på det sätt som påståtts och att han blivit avskedad från sin anställning utan att ens saklig grund för uppsägning har funnits. I vart fall har det inte funnits laga grund för avskedande, enligt facket.
Facket har därför yrkat att avskedandet ska ogiltigförklaras och att arbetsgivarparterna ska åläggas att betala skadestånd.
Arbetsgivarparterna har gjort gällande att mannen vid flera tillfällen har agerat på ett sådant sätt mot sin kollega som har inneburit att han grovt har åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren och att det därför har förelegat grund för avskedande.
Enligt arbetsgivarparterna har agerandet bestått i olika former av oönskade närmanden – såväl fysiska som verbala – från mannens sida gentemot kollegan.
Ingen annan har varit närvarande vid händelserna och de berördas berättelser går i väsentliga delar helt isär.
Arbetsdomstolen konstaterar nu att det är arbetsgivarparterna som har bevisbördan för att de händelser som åberopats som grund för avskedandet verkligen har ägt rum.
AD skriver också:
”De händelser som har åberopats som grund för avskedandet kan i vissa delar sägas inrymma påståenden om brottsligt beteende. Enligt Arbetsdomstolens praxis gäller då att beviskravet inte kan sättas lägre än i ett motsvarande brottmål (se t.ex. AD 2005 nr 93 och där anmärkta rättsfall). Det ska alltså bli ställt utom rimligt tvivel att arbetstagaren har gjort det som har lagts honom eller henne till last.”
När det gäller den nedlagda förundersökningen skriver AD:
”Förbundet har framhållit att den förundersökning som föranleddes av K:s (kvinnans) polisanmälan lades ned med motiveringen att det på det föreliggande utredningsmaterialet inte gick att styrka brott och att ytterligare utredning inte kunde antas förändra bevisläget på ett avgörande sätt. Denna omständighet kan enligt Arbetsdomstolens uppfattning inte ges någon särskild bevisverkan.”
I detta fall kommer AD fram till att kvinnans berättelse är mycket mer trovärdig än mannens.
AD skriver i sina domskäl:
”K (kvinnans) berättelse inför Arbetsdomstolen har varit både detaljrik och sammanhängande och den har lämnats på ett mycket återhållsamt sätt. Hon har inte gett intryck av att vilja svartmåla M (mannen) eller på något sätt överdriva händelserna till hans nackdel. Det har tvärtom framkommit att hon från början var ovillig att göra sak av det inträffade och att det endast var motvilligt och efter uppmaning från vänner och kolleger som hon förde saken vidare till arbetsledningen samt gjorde polisanmälan. Det har inte framkommit något skäl till varför hon skulle vilja rikta sanningslösa beskyllningar mot M. Hennes berättelse ger alltså redan sedd för sig ett trovärdigt och tillförlitligt intryck.”
När det gäller mannens berättelse skriver AD att hans berättelse ”innehåller en del egendomligheter”.
AD anser därför att det är utrett att mannen har gripit tag i kvinnans överarmar när de befann sig i ett avskilt utrymme och sedan tagit ett grepp om hennes kinder och kysst henne mot hennes vilja. Han har även tagit ett hårt grepp om kvinnans arm och sagt att det som hänt skulle stanna mellan dem.
Det är dessutom utrett att mannen vid ett flertal tillfällen har uttryckt ett intresse för kvinnan som gått bortom det rent kollegiala.
Vid minst ett tillfälle har mannen även berört kvinnan på ett sätt som har haft tydliga sexuella undertoner. Kvinnan har å sin sida gjort klart för mannen att hans närmanden inte varit uppskattade. Trots detta har han, vid ett senare tillfälle, kontaktat henne via MMS.
AD konstaterar att mannen medvetet och påtagligt har kränkt kvinnans värdighet och kroppsliga integritet. Handlandet har ägt rum på arbetsplatsen och varit riktat mot en arbetskamrat. Det är försvårande att mannen velat förmå kvinnan att hålla tyst om det inträffade och AD anser att det även måste beaktas att mannen är påfallande mycket äldre än hon samt att han hade ett överläge gentemot henne när det gäller deras respektive anställningsformer.
Enligt AD finns det därmed skäl att se strängt på det agerande som mannen har gjort sig skyldig till.
Genom sitt handlande har han grovt åsidosatt sina skyldigheter gentemot bolaget och bolaget har därför haft rätt att avskeda honom. Mannens fackförbunds talan om att avskedandet ska ogiltigförklaras ogillas därför.
Foto: Claudio Bresciani/TT
