”Efter domen om dödshjälp – är Europadomstolen fortfarande Europas samvete?”

DEBATT – av Ruth Nordström, jur kand, senior legal counsel, Scandinavian Human Rights Lawyers och VD stiftelsen Provita samt Rebecca Ahlstrand, jur kand och 

legal counsel, Scandinavian Human Rights Lawyers

Den 5 juni avkunnades Europadomstolens dom i målet Lambert mot Frankrike  – ett mål som rör frågan om aktiv dödshjälp. Det var en djupt oenig domstol som beslutade att rätten till liv som stadgas i artikel 2 i Europakonventionen inte kränks om en patient svälts till döds.

De fem skiljaktiga domarna anger i sitt yttrande att Europadomstolen genom domslutet nu har förlorat sin titel “Europas samvete”, som domstolen tillerkändes vid 50-års jubileet för fem år sedan.

Fransmannen Vincent Lambert skadades allvarligt i en motorcykelolycka för ett antal år sedan. Trots skadorna har han hjärnaktivitet, han har fungerat utan smärta och han kan andas på egen hand, utan respirator. Han måste emellertid matas på artificiell väg eftersom han har svårigheter att svälja.

Vincent Lambert kan inte uttrycka sin vilja och hans eventuella tidigare uttryckta vilja om han önskar leva, har inte med säkerhet kunnat fastställas.

Under en period krävde vissa anhöriga att näring skulle undanhållas från Vincent men trots att han fick svälta överlevde han i 31 dagar, vilket av sjukvårdspersonal tolkats som att han har en stark livslust. Vincents föräldrar tillhör de anhöriga som inte önskade att Vincent skulle svältas ihjäl, varpå de gick vidare domstolsvägen för att fastställa att deras son hade rätt att leva.

De anhöriga skrev i ett överklagande att om Vincent verkligen hade ”gett upp” psykologiskt skulle han inte ha överlevt i 31 dagar utan mat om inte något inuti honom, ”en inre kraft”, hade fått honom att kämpa för att överleva: ”Kanske utgörs den omedvetet av det faktum att Vincent är en far och att han har en önskan att se sin dotter?”

Nu har emellertid Europadomstolen i princip konstaterat att det ligger inom staternas bedömningsmarginal att själva avgöra vilka individer med grava funktionsnedsättningar som ska ha rätt till mat och vatten.

Domen för oss, ironiskt nog, tillbaka till en ideologi och samhällsföreteelse som Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna från början var avsedd att skydda oss från när den proklamerades 1950. Några år tidigare, under Nürnbergrättegångarna, hade läkare som praktiserade dödshjälp på funktionshindrade personer, dömts. Dessa domar var en viktig utgångspunkt i den nutida medicinska etiken som förbjuder dödshjälp och anger att vördnad för livet ska vara rättesnöret i vården.

Fallet Vincent Lambert rör naturligtvis inte endast honom utan frågan om eutanasi på bredare front. Miljöpartiet beslutade nyligen under sin partikongress att utreda rätten till aktiv dödshjälp i Sverige.

Sedan eutanasi infördes i våra europeiska grannländer har antalet fall av dödshjälp ökat kraftigt. Inledningsvis var det endast möjligt för dödssjuka patienter att få hjälp att dö – men lagstiftningen har hamnat på ett sluttande plan. På senare tid har även psykisk sjukdom, demens och depression godtagits som grund för dödshjälp. Sedan 2014 kan även barn få dödshjälp i Belgien. Detta är en utveckling som inte är önskvärd – inte heller i Sverige.

Foto: A.C.F. Stockholm och privat