Fån och med den 1 juli i år gäller nya regler för tillfälliga uppehållstillstånd i utlänningslagen. Reglerna baseras på EG direktivet om uppehållstillstånd till tredjelandsmedborgare som har fallit offer för människohandel eller som har fått hjälp till olaglig invandring och vilka samarbetar med de behöriga myndigheterna.
Reglerna tar sikte på tillfälliga uppehållstillstånd för människohandelsoffer som medverkar i förundersökning eller huvudförhandling i brottmål. Det tidsbegränsade uppehållstillståndet för sådan medverkan har numera en giltighetstid om sex månader. I de fall utlänningen vill ha betänketid för att återhämta sig och för att kunna ta ställning till om han eller hon vill samarbeta med de brottsutredande myndigheterna meddelas ett särskilt tidsbegränsat uppehållstillstånd på trettio dagar.
Sandra Atler på ECPAT anser att det är bra att offren får en chans att ta ställning till om de vill medverka i brottmålet och att betänketiden därmed är viktig. Att man i förarbetena uttalar att betänketiden kan förlängas för barn är positivt. Betänketid har dock varit möjligt redan innan lagändringen genom praxis, säger hon.
Finns det några brister med regleringen?
– Kraven som ställs på offret för att få stanna som bevisperson är högt satta och inte realistiska. De visar på bristande kunskap om vilket tillstånd offret befinner sig i. Åklagare som ECPAT talat med anser att det är orimligt att ställa krav på att offret bryter kontakt med samtliga misstänkta i förundersökningen. Det är vanligt att offrets enda kontakter i Sverige är sexköpare och människohandlare. Det händer även att offret har utvecklat en speciell relation till någon av förövarna. En sådan relation kan utgöra en slags trygghet mitt i kaoset, säger Sandra Atler.
Att ställa krav på att offret klart visar sin vilja att samarbeta kan också vara komplicerat ur andra hänseenden. Många av offren för människohandel är barn och det är orimligt att ställa sådana krav på barn. ECPAT anser att den tidigare lagen med mindre reglering på detta område var bättre ur ett offerperspektiv, och inte minst ur ett barnrättsperspektiv. Jag hoppas att tillämpningen av lagen hörsammar de särskilda behov som barn har i ett sådant sammanhang, säger Sandra Atler.
Hur ska man komma åt problemet med människohandel?
– Efterfrågan måste stävjas, en av grundorsakerna som ECPAT arbetat mot länge. Åklagare och poliser har ofta en mycket bra förståelse för mekanismerna bakom människohandeln. ECPAT önskar att denna kunskap fanns inom samtliga delar av rättsväsendet, inte minst inom den dömande makten. Implementeringen av direktivet är ett bra exempel på en bristande förståelse för hur brottet i verkligheten fungerar. Det är dags att vi inser att människohandel verkligen är en del av den organiserade brottsligheten där köparna är motorn, säger Sandra Atler.
Maria Larsson
