I dagarna anklagades ett läkemedelsbolags juridiska rådgivare för att stå i vägen i kampen mot livmoderhalscancer. Men att lägga ansvaret på företagets jurister är ogenomtänkt.
För att göra ett bra jobb som jurist måste detaljkännedom varvas med helikopterperspektiv. Ofta finns dessutom både affärsmässiga som samhälleliga överväganden med i bilden, och självklart kan det finnas fall när någon form rättspatos faktiskt är påkallat. Men vad många verkar missa är att det yrkesverksamma jurister gör med lagar, föreskrifter, förordningar och andra regler är att förhålla sig till dem. De varken skapar eller gömmer sig bakom dem. Och börjar enskilda jurister agera rättvisepoliser kan utvecklingen ta en farlig riktning.
Ett aktuellt exempel på den här problematiken är turerna kring upphandlingen av vaccin mot livmoderhalscancer. I DN Debatt den 22 september förklarade representanter från läkemedelsbolaget Glaxo Smith Kline sin avsikt att överklaga Sveriges kommuner och landstings beslut om att upphandla vaccinet Gardasil istället för Cervarix mot livmoderhalscancer. Inlägget pekar på och ifrågasätter en rad grunder till beslutet.
Resultatet av en förlängd upphandlingsprocess är att det dröjer ett tag innan unga kvinnor kan erbjudas gratis vaccin. Nyhetssändningarna fylls av sorgsna ungdomar, Filippa Reinfeldt är kritisk och i DN replikerar landstingsråden Stig Nyman att det måste bli ”svårare för storbolagens jurister att förhindra viktig utveckling på det medicinska området”.
Det är dock inte GSK:s juridiska rådgivare som sätter stopp. Problemet är den svårtolkade och svårtillämpade lagstiftningen, och över den råder inte praktiserade jurister. Christina Ramberg konstaterade för en tid sedan att ”LOU är en växande cancersvulst i samhället”. Så passande i det här sammanhanget. Likväl är det gällande rätt. Ansvariga är väl snarare lagstiftaren – och för lagstiftaren bär alla med rösträtt ett ansvar.
Lagstiftningen innefattar också en rätt att överklaga. Att utnyttja rätten till överprövning tar tid. Mot en för läkemedelsbolagen enormt värdefull affär står att unga flickor med små ekonomiska resurser nekas en chans att förhindra att drabbas av en dödlig form cancer. Då är det viktigt att lyfta blicken och erinra sig att rättvisa inte är ett enkelt begrepp. För vad händer nästa gång en upphandling sköts på ett bristfälligt sätt? Eller om fler börjar tro att det är ”juristerna” som ska avgöra vad som är rätt och fel istället för att utgå från de regler som våra demokratiskt valda representanter satt upp.
Ska enskilda jurister även förvägra vissa speciellt obehagliga typer att överklaga en fällande dom för att bespara målsäganden en utdragen process, eller är det bara när det är människor står mot pengar som jurister bör ta någon form av övergripande ansvar för att avgöra hur rätt ska skipas?
Landstingsrådet Dag Larsson skriver i Dagens Medicin att landstinget helt enkelt borde åsidosätta de knepiga reglerna om upphandlingar och köra igång med vaccineringen i väntan på ett nytt beslut. Det vore konkurrensvidrigt och antagligen dyrt. Men det är kanske mänskligt och inte direkt odemokratiskt: Och tvingar inte på enskilda individer eller en viss yrkesgrupp en rättskipande roll som vi faktiskt inte kan se konsekvenserna av. Den lösningen tilltalar kanske inte affärskvinnan, men i viss mån juristnörden och helt klart människan i mig.
Karin Elinder, jur. kand.
