En 25-årig man från Somalia sökte asyl i Sverige och anförde att han vid ett återvändande riskerar att dödas av en milisgrupp på grund av att han har ett utomäktenskapligt förhållande.
Migrationsverket fann vid en kontroll i databasen Eurodac att mannen påträffats och registrerats i Italien vid tre tillfällen. Mannen berättade då att han fått ett tillfälligt uppehållstillstånd i Italien men att han lämnat landet för att han var trött och hungrig. Verket kontaktade de italienska myndigheterna och beslutade i juni 2009 att avvisa mannens ansökan, överföra honom till Italien i enlighet med Dublinförordningen samt att ta honom i förvar då verket fann att det fanns anledning att anta att han skulle hålla sig undan en överföring.
Migrationsdomstolen beslutade därefter att mannen inte kunde överföras i enlighet med Dublinförordningen eftersom det enligt domstolens mening saknades grund för en överföring då mannen erhållit flyktingstatus i Italien och Strasbourgkonventionen istället var tillämplig. Migrationsdomstolen upphävde därför verkets beslut samt förordnade att förvarstagandet skulle upphöra.
Migrationsverket överklagade och menade att Dublinförordningen kunde tillämpas trots att mannen även omfattades av Strasbourgkonventionen.
Migrationsöverdomstolen konstaterar inledningsvis att Migrationsverket inte hade vetskap om att mannen beviljats flyktingstatus i Italien när verket beslutade att överföra mannen enligt Dublinförordningen, varför verket fattade ett korrekt beslut.
Migrationsöverdomstolen konstaterar därefter att det inte finns något hinder mot att tillämpa Dublinförordningen och Strabourgkonventionen parallellt och finner avslutningsvis att ett beslut om överföring enligt Dublinföordningen kan göras gällande mot mannen trots att det efter beslutet framkommit att han har flyktingstatus i mottagarlandet.
Migrationsöverdomstolen upphäver därför migrationsdomstolens beslut och fastställer Migrationsverkets beslut.
