År 2009 trädde den nya diskrimineringslagstiftningen i kraft. Syftet var att motverka diskriminering och främja lika rättigheter oavsett kön, etnisk tillhörighet, religion, sexuell uppfattning med mera.
Statistik från Diskrimineringsmannen presenterar hösten 2014 visade att allt fler utnyttjade möjligheten att anmäla när de upplevde sig diskriminerade.
Missuppfattning om DO
Under första halvåret 2014 inkom cirka 1 000 anmälningar till myndigheten – vilket var en ökning på nästan 25 procent jämfört med samma period året innan.
Martin Mörk är processchef på DO:
– Vi får in många anmälningar om diskriminering, men alla anmälningar syftar inte till att folk vill driva frågan rättsligt.
– Det finns en missuppfattning om att DO är en form av allmänt ombud för enskilda. Så är det inte. Vi driver ärenden som vi bedömer har betydelse för flera.
– Vi studerar de anmälningar vi får in och vad de omfattar. På så sätt kan vi identifiera upplevda problem och angripa dem på ett strategiskt sätt. Det är bland annat så de amerikanska och brittiska likabehandlingsmyndigheterna arbetar.
2 000 anmälningar per år
De senaste åren har DO fått in omkring 2 000 anmälningar om året.
– I ett internationellt perspektiv är frågan vad lagstiftningen inte täcker. Många anmälningar gäller offentlig verksamhet. Många drabbade tror att DO har tillsyn över offentlig maktutövning utanför arbetslivet och utbildningsområdet, men i de delarna är tillsynen väldigt kringskuren.
– Bortsett från vården, socialtjänsten och försvaret – där det finns särregleringar – så finns det i princip ingen tillsyn över statlig verksamhet. Det enda som finns är offentliganställda tjänstemäns bemötande enligt 2:17 diskrimineringslagen.
– Det är svårt att förklara för den som drabbats att det som är diskriminering enligt europakonventionen – vanligtvis inte är diskriminering enligt diskrimineringslagen.
Kan bryta mot EU-rätten
Jämfört med internationella diskrimineringslagar så skiljer sig den svenska lagstiftningen även på andra sätt, menar Martin Mörk:
– Vi har väldigt korta preskriptionstider för diskriminering i arbetslivet och en begränsning vad gäller möjligheten att få ersättning för ekonomisk skada i arbetslivet i samband med rekrytering eller befordran.
– Där har den svenske lagstiftaren helt uteslutit möjligheten att få ersättning för inkomstförlust, något som mig veterligen är unikt. Det finns frågetecken om vår ordning i den delen är förenlig med EU-rätten.
Det låter som om du nått slutsatsen att det inte gör det.
– Det är tveklöst en ganska stor begränsning. Om man tänker sig att det är ganska klart att någon borde ha fått ett arbete, och om den personen istället står utan arbete så lider den personen stor skada.
Få fall drivs i Europa
Den nya lagstiftningen har dock inte inneburit någon ökning av mängden mål.
– Det här är inte bara ett svenskt fenomen, vi ser tendensen i hela Europa. Väldigt få fall drivs. Man förlitar sig på enskilda skadeståndsprocesser för att tillgodose och säkerställa att lagen efterlevs.
– Lagen har inte fått det genomslag som man har hoppats på. En lösning skulle kunna vara att ha andra typer av sanktioner än de skadeståndsrättsliga.
På senare tid har också flera andra aktörer tagit initiativ till diskrimineringsprocesser.
– På senare år har antidiskrimineringsbyråer börjar driva egna fall i domstolarna. Det här är något som vi ser positivt på. Men än så länge har det inte varit något massivt genomslag.
– På den svenska horisonten gör väl facken en del. Men då handlar det främst om förlikningsdiskussioner och liknande.
– Beloppen är förhållandevis låga. Av förklarliga skäl vill arbetstagare inte gärna anmäla sina arbetsgivare för till exempel lönediskriminering eller sexuella trakasserier.
Skaffa Legally yours stora specialnummer om arbetsrätt här.
PETER JOHANSSON
Foto: Magnus Laupa
Klicka på bilden nedan för att se diagram från DO.
