Domstolsverket genomförde en upphandling som gällde teletekniskt säkerhetssystem till Malmö tingsrätt. En av anbudsgivarna fick sitt anbud diskvalificerat med hänvisning till att bolaget inte uppfyllde det så kallade ”skall”-kravet på certifierad installatör.
Bolaget ansökte om överprövning av upphandlingen och begärde att den skulle göras om. Bolaget hävdade bland annat att det av förfrågningsunderlaget framgick att ansvarig installatör skulle vara behörig enligt vissa kriterier.
”Bättre kunskaper”
Bolaget medgav att deras installatör i och för sig saknade sådan behörighet men att han å andra sidan hade avsevärt bättre teoretiska och praktiska kunskaper än vad som de facto krävdes för att få ett sådant formellt certifikat utfärdat som behövdes.
Förvaltningsrätten i Jönköping avslog dock bolagets ansökan.
Kammarrätten i Jönköping konstaterar nu att kravet visserligen får betraktas som ändamålsenligt utifrån syftet att säkerställa att ansvarig installatör har den kompetens som krävs men anser att det går längre än vad som är nödvändigt för att uppnå detta syfte. Kravet lämnar nämligen inte något utrymme för att anta en leverantör som offererar en ansvarig installatör som förvärvat motsvarande kompetens på annat sätt än genom särskilt angiven utbildning och certifiering.
Oproportionerligt
Det finns samtidigt ingenting som tyder på att efterfrågad kompetens inte kan förvärvas på annat sätt än genom efterfrågad utbildning och certifiering.
Kammarrätten anser att kravet riskerar att leda till att konkurrensen begränsas på ett sätt som inte är nödvändigt genom att avhålla potentiella leverantörer som inte redan har anställd personal med efterfrågad utbildning och certifiering från att lämna anbud i upphandlingen. Kravet strider således mot proportionalitetsprincipen i lagen om offentlig upphandling.
Kammarrätten skriver:
”En upphandlande myndighet har stor frihet att bestämma vilka krav den vill ställa i en upphandling. Kraven måste emellertid vara förenliga med de grundläggande principerna, däribland proportionalitetsprincipen (jfr l kap. 9 § LOU). Proportionalitetsprincipen innebär att den upphandlande myndigheten inte får ställa större krav på leverantören eller leveransen än som behövs och vad som är ändamålsenligt för upphandlingen. Kraven ska ha ett naturligt samband och stå i proportion till det behov som ska täckas (jfr prop. 2006/07:128s. 132).”
Eftersom bolaget till följd av överträdelsen har lidit skada finns det skäl för ingripande enligt LOU. Mot bakgrund av detta beslutar kammarrätten att upphandlingen ska göras om.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
