Domstolarna står inför en stor utmaning, kanske den största på mycket länge. Den 1 november i år infördes reformen en modernare rättegång (EMR). Syftet är bland annat att öka rättsäkerheten och att skapa en modernare rättegång som uppfyller kraven på en effektiv handläggning av mål och ärenden. Det finns tre huvudlinjer i EMR. För det första skall man utnyttja modern teknik. För det andra kommer hovrättsprocessen att förändras och för det tredje ges domstolarna möjlighet att anpassa sitt arbete efter de behov som finns i varje enskilt mål. Även advokater och åklagare får ett ändrat arbetssätt i hovrätten.
I egenskap av adjungerad ledamot i Hovrätten för Västra Sverige har jag fått nöjet att delta i det förberedande arbete som nu pågår inför införandet av EMR. Varje förändring gås igenom och planeras med största noggrannhet. Domarna samlas och diskuterar rättstillämpningen och de tolkningar av lagrummen som kan uppstå. Ingenting lämnas därhän utan att ställning har tagits i varje särskild rättsfråga. Det är ett imponerande förändringsarbete.
Tyngdpunkten för domstolsprövningen kommer numera att ligga i tingsrätten och hovrättens uppgift blir istället att överpröva tingsrättens dom. Hovrätten skall kontrollera att tingsrätten har dömt rätt på det material som lagts fram i tingsrätten. Tidigare har hovrättens uppgift varit att ompröva tingsrättens dom eller beslut. Lagstiftaren vill med förändringen markera att tyngdpunkten i rättskipningen ska ligga i tingsrätten. Det innebär bland annat att hovrätten i högre grad ska grunda sin prövning på samma material som legat till grund för tingsrättens avgörande och att systemet med prövningstillstånd ska omfatta alla tvistemål, familjemål och mål om fordringar, samt alla ärenden.
Utöver de nu nämnda ändringarna kommer modern teknik att utnyttjas vilket bland annat innebär att alla förhör i tingsrätten ska dokumenteras med video. Det är endast förhör och inte hela rättegången som ska spelas in. Inspelningarna ska, vid ett överklagande, som huvudregel utgöra den muntliga bevisningen i hovrätten. Huvudregeln är att inga nya förhör skall få hållas i hovrätten om det inte behövs för målets avgörande.
Reformen innebär inte bara att domarna i hovrätten ställs inför ett nytt arbetssätt. Även advokaterna får se över sitt arbetssätt. Med ändringarna av rättegångsbalken öppnas möjligheter för advokater och åklagare att hålla ett kort inledningsanförande, i övrigt hänvisa till handlingarna och koncentrera sig på förhören och pläderingarna. Advokaterna måste vara tydliga i de grunder och omständigheter de åberopar i inlagorna.
Inom svensk rättsskipning brukar det ofta framhållas att krav på rättssäkerhet ställs och att ett rättssamhälle skall ställa höga krav på bevisning och bevisvärdering. Med rättssäkerhet menar jag inte trygghet på gator och torg utan den enskildes rätt i förhållande till statsmakten. Man brukar säga att det för fällande dom krävs att den åtalades skuld står över allt rimligt tvivel. Hur blir det då med rättssäkerheten efter reformens införande undrar jag i mitt stilla sinne. Det faktum att processen stramas upp och fokuserar på den muntliga bevisningen torde innebära en förstärkt rättssäkerhet. Vid ett överklagande kommer inte hela rättegången att behöva göras om i hovrätten. Vittnen och andra förhörspersoner behöver oftast inte komma till en domstol mer än en gång och upprepa sin berättelse, vilket minskar påfrestningarna. Färre omförhör innebär en effektivare rättsprocess och kanske också en högre rättssäkerhet.
Marie Karlsson-Tuula
Adjungerande ledamot i hovrätten för Västra Sverige
