Högsta domstolen friade Svea bank för deras förseningsavgifter för blancolån för snart ett år sedan.
Domstolen menade dock samtidigt att saken borde prövas igen av lägre instans – och ur ett annat perspektiv.
Nu har Patent- och marknadsdomstolen kommit fram till att avtalsvillkoret om förseningsavgifter innebär en ojämlikhet mellan avtalsparterna och ska förbjudas.
Konsumentombudsmannen, KO, har gått till domstol med påståendet att Svea banks förseningsavgifter på blancolån strider mot inkassokostnadslagen. Såväl Patent- och marknadsdomstolen som Patent- och marknadsöverdomstolen gick på KO:s linje.
Men till skillnad från lägre instanser kom Högsta domstolen fram till en annan bedömning. Men domstolen pekade även på att saken ännu inte hade prövats enligt KO:s andrahandsgrund, alltså om förseningsavgiften rubbar balansen mellan den som tagit lån och kreditgivaren på ett sådant sätt att avgiften kan anses vara oskälig.
Avtalsvillkoret är oskäligt
Den frågan återförvisades till patent- och marknadsdomstolen som i en dom nu fastslår att det aktuella avtalsvillkoret om förseningsavgifter är oskäligt och ska förbjudas. Det framgår av ett pressmeddelande från KO.
Enligt domstolen tar sig Svea bank rätten att ta ut en förseningsavgift där beloppet inte framgår, utan bestäms skönsmässigt och ensidigt av banken.
Domstolen konstaterar också att det inte är tydligt hur många avgifter som kan tas ut. Till detta tillkommer att Svea bank genom villkoret erhåller både dröjsmålsränta och förseningsavgift, vilket innebär att banken dubbelkompenseras för konsumentens avtalsbrott, eftersom banken för samma avtalsbrott erhåller två typer av betalningar.
”Mot denna bakgrund skulle en lojalt och rättvist handlande näringsidkare i detta fall inte rimligen kunna utgå från att konsumenten efter en individuell avtalsförhandling skulle godtagit ett avtalsvillkor om förseningsavgift formulerat på det sätt som det i målet aktuella villkoret”, skriver PMD i domen.
Obalans i avtalsförhållandet
– Vi gläder oss åt att domstolen delar vår syn på det aktuella avtalsvillkorets oskälighet vad gäller förseningsavgifter. Det är inte rimligt att utgå från att konsumenten skulle godtagit ett avtalsvillkor om förseningsavgift på det sätt som skett i detta fall. För konsumenten har villkoret inneburit en betydande obalans i avtalsförhållandet som inte heller vägts upp av avtalet i övrigt, säger Kristofer Johannesson biträdande KO.
PMD poängterar att bedömningen inte innebär att avtalsvillkor om förseningsavgift är oskäliga i konsumentkreditförhållanden i sig, utan en bedömning ska göras i varje enskilt fall.
