En förutsättning för att kunna döma någon till psykiatrisk tvångsvård är att patienten har en allvarlig störning. För att kunna döma någon till sluten vård gäller att personen har ett oundgängligt behov av vård dygnet runt. Dessutom krävs att patienten själv motsätter sig vården.
I fem fall som avgjorts av Förvaltningsrätten i Linköping anser dock JO att dessa krav inte är uppfyllda i domstolens motivering till domarna.
I ett av fallen har patienten invänt att hon inte anser sig lida av en allvarlig störning. I ett annat fall framför patienten att vården skulle kunna ske på frivillig basis. Ingen av invändningarna ägnas någon uppmärksamhet i domskälen.
Domskälen i de fem fallen är också anmärkningsvärt lika, enligt JO. Domstolen har kortfattat summerat att patienten lider av en störning, att personen motsätter sig vård och att rekvisiten för att döma för tvångsvård därmed är uppfyllda.
Justitieombudsmannen Lars Lindström har uppmärksammat detta och skriver:
”Den som läser de fem domarna slås av att motiveringarna – de egentliga domskälen – i väsentliga delar är näst intill ordagrant likadana i de fem domarna. Motiveringarna saknar anknytning till de omständigheter som rätten har bedömt i målen och är helt enkelt redovisningar av lagtexten.”
JO fortsätter:
”Det måste vara möjligt för den som utsätts för samhällets tvångsåtgärder att förstå skälen för åtgärden och ha möjlighet att överklaga. Det måste också vara möjligt för den som i efterhand vill granska tvångsåtgärder av detta slag att göra det utan att hindras av intetsägande och ogenomträngliga motiveringar. Det är därför viktigt att domarna motiveras så att det inte råder någon tvekan om hur bedömningen gjorts.”
Avslutningsvis skriver JO att han inte anser att domskälen i något utav de fem fallen uppfyller de lagställda kraven. Fyra domare vid förvaltningsrätten får därför kritik.
Foto: TT
