Den 34-årige mannen åtalades tillsammans med en 30-årig kamrat för rån vid Norrköpings tingsrätt.
Enligt åtalet skulle de tillsammans med andra okända personer ha rånat en guldbutik i Norrköping på nästan 500 000 kronor. 34-åringen skulle, beväpnad med pistol och yxa, ha utfört rånet och 30-åringen skulle ha främjat gärningen.
Norrköprings tingsrätt skrev i sin dom att det saknas stöd för att 30-åringen skulle ha haft en aktiv roll i rånet men att han medverkat genom att bland annat ha lånat ut en bil och dömde honom för medhjälp till rån.
När det gäller 34-åringen skrev domstolen att om han inte var den personen som utfört rånet så hade han i vart fall kört flyktbilen. Han var därmed, under alla omständigheter, att betrakta som gärningsman och han fälldes därför.
Påföljderna bestämdes till fängelse i ett respektive två år.
Männen dömdes även att solidariskt betala skadestånd med sammanlagt 205 000 kronor.
Domen överklagades till Göta hovrätt som nu friar de båda tilltalade.
När det gäller 30-åringen skriver hovrätten:
”Trots de nämnda besvärande omständigheterna finner hovrätten att det inte med tillräcklig grad av säkerhet går att slå fast att X insåg att det skulle begås ett rån, eller risken för det, och därmed inte heller att han haft uppsåt att främja rånet… De åtgärder som X har vidtagit, dvs. att tillhandahålla en bil, boka rum på vandrarhem och köpa en väska, är i sig inte heller anmärkningsvärda eller i normalfallet ägnade att vara brottsbefrämjande. Sammantaget finner hovrätten att det inte kan hållas för visst att X insåg att han främjade ett rån, eller att det fanns en risk för att han gjorde det, när han vidtog de nämnda åtgärderna och att han således inte har handlat med sådant uppsåt som krävs för att han ska dömas till ansvar för medhjälp. X ska därför frikännas.”
När det gäller 34-åringen skriver hovrätten att det saknas teknisk bevisning som knyter mannen till rånet – trots att polisen har sökt efter spår på brottsplatsen och i den flyktbil som rånaren använde. Hovrätten skriver:
”Som redan har konstaterats finns det inte heller någon annan utredning som binder Y till brottsplatsen. Det förhållandet att övervakningsfilmen från butiken utvisar att rånarens längd förefaller överensstämma med Y:s längd är inte på långa vägar tillräckligt för att han ska kunna identifieras som gärningsman.”
Hovrätten fortsätter:
”Tingsrätten har dömt Y för att, om han inte varit rånaren, ha fört flyktbilen från brottsplatsen. Som försvaret har påpekat finns det inte i gärningsbeskrivningen något påstående om att Y skulle ha fört flyktbilen. I stället har åklagaren i stämningsansökningen tydligt angett att det som läggs Y till last är att han, beväpnad med pistol och yxa, gått in i butiken med avsikt att begå rån. Av 30 kap. 3 § brottsbalken och artikel 6 i Europakonventionen följer att Y inte kan dömas för något annat än det som åklagaren har angett att han bör fällas ansvar för (jfr t.ex. Högsta domstolens dom den 8 februari 2013 i mål nr B 868-12). Eftersom hovrätten således inte funnit styrkt att Y var den som utförde rånet ska han frikännas.”
Foto: TT
