Flickan, som vid tiden för de påstådda övergreppen var tolv år, är dotter till mannens dåvarande sambo. Syskonen, som efter föräldrarnas skilsmässa bodde tillsammans med sin far, kom att träffa mannen då de hade umgängestillfälle med sin mor.
Enligt en anmälan som en skolsköterska gjort till socialförvaltningen skulle mannen bland annat ha tagit om flickans fötter och lagt dem på sitt könsorgan då de suttit tillsammans i en soffa. Mannen skulle även ha försökt förmå flickan att ta på hans könsorgan och själv ha tagit i hennes underliv.
Tingsrätten konstaterade att både flickans mamma och hennes sambo missbrukade amfetamin, och att mamman brustit i sin omvårdnad om dottern så att det varit möjligt för honom att förgripa sig på flickan. Enligt tingsrättens mening framstod flickan som mycket trovärdig, och hennes berättelse vann stöd av andra personers vittnesmål.
Tingsrätten fann det styrkt att mannen gjort sig skyldig till sexuellt utnyttjande av underårig vid tre tillfällen, och dömde honom till två månaders fängelse samt att till flickan utge 35 000 kronor i skadestånd.
Vid bestämmande av fängelsestraffets längd beaktade tingsrätten som försvårande omständighet att det rör sig om övergrepp mot en tolvårig flicka av en man som hon haft anledning att lita på. Eftersom de då aktuella brotten förövades innan tidigare domar sattes fängelsestraffet kortare än vad annars hade varit fallet.
Med ändring av tingsrättens domslut i ansvardelen ogillar hovrätten åtalet för sexuellt utnyttjande av underårig och förordnar att tidigare ådömd påföljd ska avse även det nu aktuella narkotikabrottet. Hovrätten ogillar även flickans skadeståndstalan.
Detta eftersom det enligt hovrätten inte utifrån flickans berättelse går att bilda sig någon uppfattning om hennes position i soffan och om hennes fötter varit bara eller på något sätt beklädda.
Inte heller har det gått att bilda sig någon uppfattning om varför, som hon säger, uppfattat det som om mannen ville att hon skulle fortsätta röra fötterna mot hans könsorgan.
Mot denna bakgrund finner hovrätten det även svårt att bedöma varaktigheten av den åtalade gärningen.
Vare sig beträffande denna åtalspunkt, eller två övriga, är det enligt hovrätten tillförlitligen styrkt att det förekommit något som innefattat en så allvarlig kränkning av målsägandens integritet respektive varaktighet och karaktär att ansvar för sexuellt umgänge i den mening som avses i den åberopade bestämmelsen kan ådöms.
Johanna Haddäng
johanna.haddang@dagensjuridik.se
