Spegel, spegel på väggen där…
Läget borde vara gott. I den så kallade Juristbarometern för år 2013 utnämndes Sveriges Domstolar till den arbetsgivare där flest unga jurister vill arbeta i framtiden. Höga företrädare för domstolsväsendet hävdade år 2010 i en debattartikel i Infotorg Juridik att domaryrket ”tveklöst” fortfarande är mycket attraktivt. Men läget är inte fullt så gott.
Den 9 april 2012 toppade Ekot med nyheten att det är svårt att rekrytera domare till landets domstolar. Ett år senare var detta åter huvudnyheten.
För dem som är verksamma inom rättsväsendet var rekryteringsproblemen ingen nyhet. Det är numera inte ovanligt att det endast finns enstaka kvalificerade sökande till domartjänster i relativt tätbefolkade delar av landet. Det finns därför skäl att sätta frågetecken vid bilden av ett attraktivt yrke.
En kravprofil
Domarnämnden har tagit fram en kravprofil för ordinarie domare. Det handlar om höga krav på färdigheter som juridiska kunskaper, analytisk förmåga, omdöme och arbetsförmåga. En fråga som kan ställas är vilka krav den som uppfyller denna tuffa kravprofil ställer för att vara intresserad av att söka en ordinarie domartjänst. Följande områden skulle kunna ingå i en sådan tänkt kravprofil.
En attraktiv arbetsgivare erbjuder:
- Stimulerande arbetsuppgifter
- Delaktighet i beslutsfattandet på arbetsplatsen.
- Flexibilitet
- Ett modernt chefs- och ledarskap.
- Konkurrenskraftiga anställningsvillkor.
- Ett välutvecklat tekniskt och administrativt stöd
- Kontinuerlig kompetensutveckling
- Samhällelig status
Kravprofilen kan sägas vara ett försök att beskriva vilka egenskaper som domstolarna behöver för att, som det heter, kunna rekrytera de skickligaste och för yrket mest lämpliga personerna. Dessa personer kommer nämligen även andra arbetsgivare att vilja rekrytera.
Lever domstolarna upp till kravprofilen?
Domstolarna har i de arbetsuppgifter som erbjuds ett trumfkort i kampen om morgondagens jurister. Arbetet handlar om att efter bästa förstånd och förmåga ge varje ärende den ”rätta” utgången och några andra hänsyn ska inte tas. Domaren slipper i denna mening hantera målkonflikter.
På ett annat plan är många ärenden fyllda av målkonflikter där olika intressen måste balanseras för att uppnå ett rimligt och riktigt beslut. Utvecklingen går mot att allt fler målkonflikter (eller med ett annat ord, politik) kommer att få sin lösning i domstolarna.
Domarens arbetsuppgifter kommer även i framtiden att utöva en förförisk lockelse på begåvade samhällsintresserade jurister.
Delaktigheten i det interna beslutfattandet har förändrats. Avskaffandet av så kallade plenum som beslutsorgan har varit nödvändigt för att domstolarna skulle bli moderna organisationer. Men domstolschefens möjlighet att fatta alla beslut innebär inte att det bör ske helt efter eget huvud. Tvärtom ställer denna beslutsform särskilda krav på att beslut förbereds, diskuteras och förankras.
En arbetsgivare som vill kunna rekrytera kvalificerade personer måste behandla dessa personer som viktiga resurser även i den organisatoriska utvecklingen på arbetsplatsen. På detta område finns det på sina håll vissa brister.
I nära samband med delaktigheten står möjligheten till flexibilitet i arbetet. Detta är en faktor som alltid har legat högre statstjänstemän varmt om hjärtat (kanske för varmt skulle någon säga).
Här har de omfattande förändringarna av domstolarnas inre organisation påverkat domaryrkets attraktivitet negativt. Den minskade flexibiliteten, som många upplever, tror jag inte är någon nödvändig följd av att en beredningsorganisation införs. I rotelorganisationen låg betoningen måhända i alltför hög utsträckning på professionens krav på ”administrativ autonomi”. Många domstolar har dock intagit en annan extremposition på så sätt att organisationen syftar främst till att skapa flexibilitet för ledningen.
Autonomi när det gäller arbetsplanering och arbetsinnehåll är en viktig, för att inte säga avgörande, motivationsfaktor för medarbetare i en kunskapsintensiv verksamhet. En organisation som inte medger viss autonomi för professionen kommer i förlängningen att leda till försämrade verksamhetsresultat. Om detta inte tas på allvar, tror jag att uppfattningen om ”domstolsfabriker” kommer att påtagligt förstärka rekryteringsproblemen i domstolarna.
Det finns ett nyvunnet intresse för chefs- och ledarskapsfrågor. För tio år sedan var detta nästan ett skällsord i domstolarna. Domare behövde inte ledas någonstans och om någon försökte leda vägrade man att följa med!
Tongångarna är andra i dag och framtidens domare kommer nog inte bara att acceptera ett ledarskap utan dessutom förvänta sig ett högt professionaliserat ledarskap. Att leda en domstolsverksamhet, där medarbetarna har en stark ”professionskänsla”, ställer alldeles särskilda krav på ledarskapet. Även om domstolarna har kommit långt det senaste decenniet, finns det arbetsgivare som har kommit längre.
Domarnas anställningsvillkor har i mina ögon fått en för stor plats i diskussionen om rekryteringsproblemen. Lönen kommer aldrig att bli domstolarnas främsta rekryteringsargument.
Domare har en lön som står sig väl i jämförelse med andra offentliga arbetsgivare. Jag har svårt att se att den trots allt begränsade löneökning som kan sägas vara realistisk, skulle göra särskilt mycket för domaryrkets långsiktiga attraktivitet. Den svagaste sidan får förstås inte vara för svag, men att värna och utveckla de starka sidorna borde stå högre på agendan.
En domare som inte ägnar sig åt kvalificerade juridiska uppgifter eller handledning av yngre jurister, ägnar sig typiskt sett åt fel sak. Ändå har det administrativa stödet dragits ned.
Det borde vara en självklarhet att domare, liksom andra som belastar skattebetalarna med hög lön, inte ska göra sådant som andra kan göra billigare (och bättre). Att nedmontera det administrativa stödet är dessutom sannolikt negativt för yrkets attraktivitet.
Domstolarna har stor utvecklingspotential när det gäller det tekniska stödet. Det har gjorts betydande investeringar i den tekniska infrastrukturen i domstolarna. Men utanför rättssalen ser man få spår av dessa satsningar. Mobiltelefoner, läsplattor och bärbara datorer är inte självklarheter för en ordinarie domare.
Detta leder bland annat till att flexibiliteten minskar och att domaren fysiskt binds upp helt i onödan. Från ekonomiska utgångspunkter framstår njuggheten som svårförståelig. Högre löner leder till månadsvisa kostnadsökningar som belastas med sociala avgifter och inkomstskatter. Att erbjuda en hög teknisk standard har inte dessa nackdelar. Människor är dyra – maskiner är billiga.
En rejäl satsning på den tekniska miljön kring domaren skulle öka domaryrkets attraktivitet.
Ett område där utvecklingen i alla avseenden har gått åt rätt håll under det senaste decenniet är möjligheten till kompetensutveckling. Möjligheten till fortlöpande kompetensutveckling under hela arbetslivet bör vara lockande för många av de personer som domstolarna vill se som framtidens domare.
Slutord om domaryrkets attraktivitet
Domaryrket klarar sig väl på många områden vid denna något tillspetsade genomgång av en tänkt kravprofil. Domaren har stimulerande arbetsuppgifter och domstolarna håller på att få en allt mer professionell inställning till chefs- och ledarskap. Domaryrket möjliggör löpande kompetensutveckling och både lönen och den samhälleliga statusen är hög.
Samtidigt är det uppenbart att det finns en utvecklingspotential och att det på vissa områden finns risker ur ett rekryteringsperspektiv. Om ambitionen är att rekrytera de skickligaste och för yrket mest lämpade personerna, måste dessa personers krav på delaktighet och flexibilitet tillgodoses. Det administrativa och tekniska stödet kring domaren bör utvecklas med utgångspunkt i att rättssäker målavverkning är verksamhetens huvudprocess.
Jag har stor tilltro till att domare kommer att vara ett attraktivt yrkesval för skickliga jurister även i framtiden. Ett aktivt arbete bedrivs på flera fronter och medvetenheten är hög om de problem som trots allt finns. Det finns alltså inte skäl för oro, men väl till stort fokus på de åtgärdsområden som har identifierats.
Allt enligt det svåröversatta uttrycket ”there is a great difference between worry and concern. A worried person sees a problem, a concerned person solves a problem.”
Denna tema-artikel är ett bearbetat utdrag från jubileumsboken ”Svea Hovrätt 400 år” (Norstedts Juridik).
Dagens Juridik kommer under året att uppmärksamma Svea hovrätts jubileum genom att varje vecka publicera ett utdrag ur jubileumsboken där ett stort antal namnkunniga författare från det svenska rättsväsendet medverkar.
Publiceringen sker i samarbete med författarna, förlaget och Svea hovrätt.
