Det är lyckligtvis mycket ovanligt att domare utsätts för så allvarlig kritik som rådmannen vid Attunda tingsrätt nu har fått från JO, JK och Statens ansvarsnämnd. Domare är normalt kloka och omdömesgilla personer som kan sin juridik. När de väl hamnar i skottgluggen i den allmänna debatten så brukar det i stället handla om frågor kring bevisvärdering, straffmätning eller långsamma handläggningstider och det är ytterst ovanligt att kritiken träffar domarens integritet eller person genom till exempel jäv eller korruption.
I fallet med rådmannen från Attunda tingsrätt så är kritiken lika svidande som förödande just eftersom den handlar om jäv och bristande opartiskhet. I allmänhetens ögon är detta själva sinnebilden för hur det inte får gå till i en domstol – alltså långt ifrån de sedvanliga debatter som ibland blossar upp kring att rättstillämpningen i ett visst ärende inte är i samklang med det allmänna rättsmedvetandet.
Men även om den typ av kritik som riktas mot rådmannen i Attunda tingsrätt är mycket ovanlig så finns det betydligt mer vardagliga rutinproblem som påverkar allmänhetens förtroende för domstolarna. En av dessa frågor arbetar man just nu väldigt aktivt med inom den svenska domarkåren och handlar om vikten av begripliga domar.
Det är nämligen tyvärr alltför vanligt att man som utomstående läser domar där man inte förstår hur domstolen har resonerat för att komma fram till sina slutsatser. Slarvigt formulerade domskäl och bakgrundsbeskrivningar förutsätter att man har varit närvarande vid rättegången för att kunna tillgodogöra sig innehållet i domen. I vissa fall har detta fått allvarliga konsekvenser även i samband med att ärenden har prövats många år senare vid en resningsansökan.
Obegripliga domar riskerar att urholka allmänhetens förtroende och förståelse för domstolarnas verksamhet. Många av de debatter som blossar upp kring uppmärksammade rättsfall bygger på bristande pedagogik och formuleringsförmåga hos domarkåren. Detta leder till rena missuppfattningar när det gäller både rättsfrågor och bevisfrågor som måhända framstår som självklara för dem som var närvarande vid rättegången men inte för utomstående och till exempel journalister. Den ovilja som finns bland många domare att i efterhand ställa upp och förklara sådant som inte framgår direkt av domen gör givetvis inte saken bättre
En vanlig invändning bland domare är att tiden inte räcker till när man ska skriva sina domar. Om det handlar om prioriteringar så ska man dock vara medveten om att just detta är en del av den kärnverksamhet som ingår i en domares arbete. Till syvende och sist handlar det inte bara om att man som utomstående ska kunna förstå hur domstolen har resonerat utan också om att få bevis på att domstolen verkligen har resonerat överhuvudtaget. Detta är någonting som inte bara parterna ska kunna kräva utan också omvärlden och eftervärlden.
