Domänskojarnas metoder utforskade

Domänbluffar börjar numera uppmärksammas i media och information är bättre än tidigare, men trots det tror Danny Aerts, VD för II-stiftelsen inte att problemet kommer försvinna inom en nära framtid. Istället försöker man preventivt förhindra problemet.

– Vi försöker gå ut med relevant information, dels genom publikationer, nyhetsbrev och information på vår hemsida.

Kartläggningen visar vidare på att telemarketing är överlägset det mest förekommande handlingssättet för bluffmakare på domännamnsmarknaden. Vanligtvis går det till så att offret blir uppringt av en försäljare som säger sig veta att någon annan är på väg att registrera det aktuella företagsnamnet, varumärket eller något annat viktigt kännetecken, som ett eller flera domännamn. Ett annat knep vid telefonförsäljningen som tas i bruk är hot om att det påstås att domänen fylls med pornografi, om inte den uppringde utan dröjsmål köper domänerna. Försäljaren erbjuder sig sedan att ombesörja registreringen av domännamnen för ett ”billigt pris”, ofta ett par tusen kronor.  Enligt Danny Aerts finns det leverantörer som erbjuder domäner till ett så lågt pris som 50 till 100 kronor. Dessutom vet inte många företagare att de faktiskt kanske inte har ett behov av att registrera ett flertal toppdomäner, utan att det ibland räcker med .se.

Man kan drabbas av dessa oseriösa metoder både före och efter en domänregistrering. De mest utsatta är de som registrerar en ny firma hos bolagsverket, namn- eller adressändrar eller på annat sätt tillkännager påbörjandet av en ny verksamhet. Småföretagare och fåmansbolag är generellt också utsatta. Det beror främst på att företagare inte är skyddade av konsumenträttslig lagstiftning. Dessutom saknar många mindre företag Internetkunniga medarbetare.

– Domänbluffarnas metoder är egentligen inte särkskilt sofistikerade. Det handlar snarare om att företagen inte tänker efter utan nappar direkt på erbjudandet. Företagarna tycker det är svårt att hitta information om hur man ska registrera en domän, säger Danny Aerts.

En annan bluffmetod är att säljaren erbjuder ett lågt pris, dock kan då bindningstiden vara mycket lång men en direktbetalning för hela perioden på exempelvis tio år. I samband med försäljningen kan det även erbjudas så kallad professionell hemsideproduktion till priser som påstås ligga långt under marknadspris. Emellertid handlar det oftast om enkla konstruktioner som blir dyra på grund av långa bindningstider.

Det är även ett vanligt tillvägagångssätt att domänförsäljarna påstår sig att de samarbetar med företag, organisationer, och till och med myndigheter. I säljsamtal har bluffmakarna även gjort hänvisningar till olika EU-organ med förespeglingen att det finns en formell samverkan mellan det lilla skojarföretaget och självaste Europarådet. En annan form av bedrägeriet är att registreringen till en början är i sin ordning. Senare upptäcker dock klienten att han inte är den verklige innehavaren. Istället krävs det pengar för att köpa loss domänen från bluffmakaren.

– Det är svårt att uppskatta antalet domänbluffar på grund av omfattningen av antalet företag som innehar domäner. Domännamn är något som folk tycker är svårförståeligt. Många känner exempelvis inte till skillnaden mellan varumärken och domännamn. Dessutom har populariteten för domännamn ökat explosionsartat, säger Danny Aerts.

Text: Emil Akander