En dom från Förvaltningsrätten i Umeå om laglighetsprövning upphävs då den saknar domskäl.
Kammarrätten i Sundsvall anser att det strider mot förvaltningsprocesslagens krav på att de skäl som bestämt utgången ska framgå av avgörandet.
En 49-årig man från Umeå har vid flera tillfällen vänt sig till Förvaltningsrätten med anledning av utannonserade tjänster. Det framgår av domen i Förvaltningsrätten i Umeå. Förvaltningsrätten informerar i domen om att det av ett tidigare mål framgår att han varit anställd som sjuksköterska hos landstinget och att den anställningen avslutades 2013 efter en överenskommelse om avgångsvederlag.
Två avskedandedomar som förtjänar eftertanke
Kan anställdas privatekonomiska situation utgöra sakliga skäl för uppsägning, utgör en slagning på sitt barns far i kundhanteringssystemet ett förtroendeförbrukande agerande oavsett syfte – och vad innebär egentligen ett positivt resultat på drogtest? Tommy Iseskog ger sin syn på två färska avgöranden från Arbetsdomstolen, som kan kräva viss eftertanke för att inte missförstås eller övertolkas.
Felaktig tillsättning
49-åringen yrkade i en skrivelse laglighetsprövning av tillsatt tjänst som sjuksköterska. Han menade bland annat tillsättningen har gått till på ett felaktigt sätt, i strid med bestämmelserna i 1 kap. 9 § regeringsformen om saklighet och opartiskhet.
Annonsen ledde till att tre personer anställdes. Anställningsavtal skrevs den 18 september, den 30 oktober respektive den 22 november 2018.
Enligt domskälen avvisar förvaltningsrätten talan beträffande anställningarna den 18 september och den 22 november och avslår talan beträffande den 30 oktober.
”Blandat ihop korten”
I domslutet avvisar man dock den klagandes överklagande av anställningsbeslut den 30 oktober 2018 samt hans talan mot landstingets beslut den 22 november 2018. Därmed har domstolen blandat ihop korten. Och därmed har domskälen kommit att kopplas till fel beslut.
Att bristen på domskäl leder till upphävande av domen är mycket sällsynt. Kammarrätten i Sundsvall konstaterar att rättens avgörande av mål ska grundas på vad handlingarna innehåller och vad som i övrigt förekommit i målet. Av beslutet ska ”framgå de skäl som bestämt utgången” (30 § förvaltningsprocesslagen [1971:291]).
Enligt kammarrättens mening uppfyller förvaltningsrättens dom inte kravet på att det av ett avgörande ska framgå de skäl som bestämt utgången.
Mot denna bakgrund ska förvaltningsrättens dom upphävas och målet visas åter till förvaltningsrätten för ny handläggning. (Blendow Lexnova)
