En doktorsavhandling från Uppsala universitet pekar på stora brister i både rättsregler och rutiner när det gäller brottet människohandel. Avhandlingen presenterar även förslag på lämpliga reformer som skulle kunna leda till till en ökad lagföring av brottet.
Trots att människohandel har behandlats inom internationella rätt och de flesta länder har kriminaliserat detta så tycks problemet växa.
Juristen Dominika Borg Jansson har i sin avhandling ställt frågan varför det finns så få fällande domar för människohandel i världen – trots omfattningen och de internationella insatser som genomförs för att bekämpa verksamheten.
Frågan besvaras genom en utvärdering av den internationella definitionen av begreppet människohandel. Detta utifrån hur den stadgas i artikel 3 av Palermoprotokollet som ligger till grund för den nationell lagstiftningen på området. I avhandlingen diskuteras också vilka konsekvenser som definitionen har haft på nationell lagstiftning i Sverige, Polen och Ryssland.
- Det här är ett nytt sätt att studera människohandel och resultaten är viktiga och unika. Problem avseende lagföring uppfattas oftast som interna och kopplingen till den internationella definitionen av människohandel har tidigare inte gjorts, säger Dominika Borg Jansson.
Slutsatserna kan delas in i två kategorier. Dels finns det specifikt nationella utmaningar och dels finns det problem som upplevs i alla tre länder. De senare kan hänföras till den bristande internationella definitionen av människohandel.
I avhandlingen presenteras också ett antal förslag på hur människohandelsdefinitionen kan förbättras. Dessa berör allt från enklare till mer långtgående reformer och utmynnar i ett förslag på hur en modern människohandels- och slaveribestämmelse kan utformas.
- Jag föreslår bland annat att kravet på direkt uppsåt i förhållande till gärningsmannens eventuella syfte att exploatera offret tas bort, säger Dominika Borg Jansson.
– I dagsläget har de flesta inblandade i människohandelskedjan ekonomisk vinning som sitt främsta syfte och anses därmed sakna direkt uppsåt till utnyttjandet. Detta leder oftast till att dessa personer endast kan dömas för medhjälp till människohandel.
En annan mer långtgående reform som föreslås i avhandlingen är att ta bort kravet på att gärningsmannen ska förmå offret att vidta en viss åtgärd, till exempel att prostituera sig, genom ett aktivt användande av otillbörliga medel.
– Ordet ’genom’ (i den internationella definitionen ’by means of’) har resulterat i en mycket restriktiv tillämpning där två kvinnor i lika utsatta situationer behandlas olika om en av dem, innan hon kontaktades av människohandlaren, till exempel övervägde prostitution som ett sätt att undkomma sin svåra situation medan den andra inte gjorde det, säger Dominika Borg Jansson.
Hon fortsätter:
– I rättstillämpning ses dessa kvinnor sällan som lika skyddsvärda trots att deras omständigheter är lika ömmande och trots att båda utnyttjats hänsynslöst av en annan person. Det ligger därmed kvinnan till last om hon övervägt prostitution eller på något annat sätt uppvisat handlingsförmåga och, omvänt, om hon inte kan ses som passiv och viljelös.
– Människohandelsoffer delas därmed upp i två kategorier – nämligen ’de verkligt utsatta’ och de ’fallna’. Det kan tilläggas att väldigt få kvinnor passar in i den första kategorin, vilket till stor del förklarar det beklämmande låga antalet människohandelsdomar, avslutar Dominika Borg Jansson.
Disputationen äger rum den 13 september.
