Författarna pekar på diskussionen i media huruvida barn till EU-migranter har rätt att gå i svensk skola men säger att det finns lagstöd för skolgång, bara det finns en vilja.
De hänvisar till den ändring av skollagen år 2013 som skulle säkerställa alla barns rätt till utbildning.
”Ändringen justerade den skrivning i lagen som fram till dess kunde användas för att utestänga barn till så kallade papperslösa.
I förarbetena till lagändringen görs tydligt att den dåvarande regeringen inte ansåg att det behövdes göras någon avgränsning av den målgrupp barn som lagändringen syftade till att fånga upp. Detta för att undvika risken ”att barn som vistas i landet under längre tid vägras utbildning på grund av svårigheten för skolor och kommuner att bedöma vistelsetidens längd.” (Prop. 2012/13:58 s.13)
En subjektiv tolkning av skollagen skulle alltså ge vid handen att ett barn som vistas i Sverige inte ska nekas rätt till skola med motiveringen att kommunen eller skolchefen har svårt att bedöma hur länge barnet har vistats eller kommer att vistas i Sverige.”
”Uppenbart att lagen ger rätt till utbildning”
Sara Stendahl och Otto Swedrup skriver att det är uppenbart att syftet med lagändringen var att säkerställa att alla barn som vistas i Sverige under längre tid skall ha rätt till utbildning och det oavsett om de eller deras föräldrar har en legal rätt att vistas i Sverige.
”Det finns goda argument för påståendet att lagändringen syftade till att ge kommunala beslutsfattare inte bara en möjlighet utan också en skyldighet att med stöd i svensk lag garantera alla barns rätt till utbildning. Diskussionen om att det finns ett oklart rättsläge har dock inneburit att denna intention kommit på skam.”
Foto: Fredrik Sandberg/TT, Götebrogs universitet
