Hittills i år har Diskrimineringsombudsmannen, DO, fått in 1095 anmälningar som täcks av diskrimineringslagen och föräldraledighetslagen. Vanligast förekommande är anmälningar som rör arbetslivet där DO hittills i år har fått in omkring 400 anmälningar.
Särskilt vanligt är anmälningar om diskriminering på grund av etnisk tillhörighet och funktionsnedsättning. Flera av de fall som DO driver vidare handlar också om kvinnor som upplever sig diskriminerade i arbetslivet i samband med graviditet eller föräldraledighet.
DO tänker nu ta krafttag mot diskriminering i arbetslivet, främst genom att intensifiera sitt arbete med att stödja fackföreningarna i deras arbete för att förebygga och motverka diskriminering.
Paul Lappalainen är chef för främjadeenheten på DO. Han menar att facken inte tar tillvara på de möjligheter som finns i arbetet mot diskriminering.
– Facket har ett moraliskt ansvar för lika rättigheter på arbetsmarknaden och de har juridiska möjligheter att driva diskrimineringsärenden för sina medlemmar, att jobba med utvecklingsarbete och att genomföra aktiva åtgärder.
– Det kan hända att vissa fackförbund tycker att vissa frågor inte är tillräckligt viktiga i en avtalsrörelse. Men eftersom facket har velat ta rollen som drivande i diskrimineringsfrågor måste vi diskutera vad de vill göra med den rollen.
Paul Lappalainen kommer från USA och har skrivit om antidiskrimineringsarbeten i andra länder.
– En anledning till att det finns en tydligare lagstiftning i exempelvis USA, England och Canada är att facket har gett ett starkt stöd till denna utveckling. Europa och Sverige har i bästa fall följt efter, säger han.
En punkt han tar upp är att facket bör vara mer drivande vad det gäller skrivningar i kollektivavlaten mot diskriminering.
– Om man vill få en spridning på arbetet mot diskriminering måste det finnas goda exempel. Det ska finnas bra avtalsvillkor med tydliga skrivningar som främjar lika rättigheter och möjligheter på arbetsplatsen.
En annan fråga Paul Lappalainen trycker på är att göra diskrimineringslagen mer synlig på arbetsplatser.
– Som det ser ut nu finns exempelvis krav på att arbetsmiljölagen ska finnas synlig på alla arbetsplatser, men det finns inget sådant krav vad det gäller diskrimineringslagen, säger han.
Han ser också gärna ett utvecklat samarbete med jurister på fackföreningar som jobbar särskilt med vissa frågor.
– Jag kan tänka mig en samverkan med jurister som baseras på de speciella kompetenser som kan finns på varsitt håll. Diskriminering och hälsa har tydliga samband. Fackliga jurister har förmodligen fler kontaktytor och därmed bättre tillgång och förståelse för kunskaper som finns om arbetsplatser och arbetstagare.
– Ofta är det så att diskrimineringsärenden innehåller flera aspekter och flera komplexa frågor. Då är det bra om DO kan bidra med särskilda kunskaper om diskriminering som kompletterar de fackiga juristers bredare kunskaper, säger han.
Nu hoppas Paul Lappalainen på ett gemensamt arbete mot diskriminering där fackföreningarna vill gå i bräschen.
– DO har en arbetsgrupp som kommer att arbeta gentemot fackföreningarna. Vi är i det första stadiet nu och måste se över hur arbetet ska se ut. Men om facken bara vill kan de bli mycket mer aktiva mot all typ av diskriminering, säger Paul Lappalainen.
Malin Letser
malin.letser@dagensjuridik.se
Foto:Jenny Jarnestedt
