Den 28-årige mannen delgavs misstanke om våldtäkt tio månader efter anmälan och åtalades vid Alingsås tingsrätt två år efter den åtalade gärningen.
Åklagarens gärningsbeskrivning löd:
”X (den tilltalade) har med våld tvingat MÄ (kvinnan) till samlag genom att med sina kroppskrafter trycka ner målsäganden i en säng och hålla fast hennes armar och därefter penetrera henne vaginalt; allt mot malsägandens uttryckliga vilja.”
”Var bara kollegor”
Kvinnan och mannen var arbetskamrater och enligt kvinnan bestod deras relation endast av att de var just kollegor.
Mannen, å sin sida, hävdar att de hade inlett en sexuell relation utanför hans äktenskap och att den händelse som han åtalats för inträffade i samband med att han ville avsluta relationen.
Det var en kväll i mars som mannen var hemma hos kvinnan. De satt på hennes säng och enligt kvinnan började mannen då att göra närmanden som hon avvisade. Mannen nonchalerade dock detta och tvingade henne sedan till samlag.
Enligt mannen var det dock kvinnan som ville att de skulle ha sex – och att hon därefter blev aggressiv och sa åt honom att gå. Enligt mannen anmälde hon honom för våldtäkt för att hämnas.
Skador i underlivet
Tingsrätten ansåg att kvinnans berättelse var trovärdig och tillförlitlig och att hon hade lämnat en ”detaljerad, samlad, nyanserad och klar berättelse”.
När det gällde mannen ansåg däremot tingsrätten att han ”lämnat en vag beskrivning” av sin relation med kvinnan och att han ”varit påfallande vag och undflyende när det gäller beskrivningen av den aktuella händelsen”.
Mannen har bland annat sagt att kvinnan inte hade någon hund hemma den aktuella kvällen – någonting som motsägs av de poliser som kom till kvinnans hem för att ta upp hennes anmälan.
Den medicinska stödbevisning som fanns styrkte också enligt tingsrätten kvinnans berättelse – bland annat annat resultaten från den läkarundersökning som kvinnan hade genomgått direkt efter händelsen.
Tingsrätten skrev.
”Vad gäller skadornas uppkomst anges att ’undersökningsfynden talar möjligen för att de orsakats av ett vaginalt samlag av antingen kraftig styrka eller långdraget förlopp samt även motvilligt samlag bidrar till uppkomst av sår i introitus av sådan karaktär som patienten uppvisat’.”
Vittne inte tillförlitligt
Två vittnen har förhörts om den sexuella relation som mannen påstår att han och kvinnan skulle ha haft. Tingsrätten ansåg dock att det vittne som gav stöd åt mannens berättelse inte var tillförlitligt medan man trodde på det vittne som gav stöd åt kvinnans version.
Sammantaget kom tingsrätten fram till att det var bevisat att mannen hade våldtagit kvinnan. Han dömdes till två år och nio månaders fängelse (han dömdes samtidigt för en rad andra brott). Han dömdes också att betala 119 200 kronor i skadestånd till kvinnan.
Domen överklagades till Hovrätten för Västra Sverige som nu instämmer i tingsrättens uppfattning om att kvinnans berättelse är trovärdig.
Ett nytt vittne, som alltså inte hade förhörts i tingsrätten, åberopades i hovrätten. Hon är arbetsledare på mannens och kvinnans arbetsplats och vittnade om att hon hade sett de båda pussas och kramas. Enligt hovrätten har hon dock varit ”motvillig” till att vittna och hovrätten anser att hennes uppgifter inte är tillförlitliga.
Hovrätten fastställer därmed tingsrättens dom.
”Går helt enkelt inte att lita på”
Två av rättens ledamöter – en hovrättslagman och en nämndeman – är dock skiljaktiga och vill fria mannen. De pekar på att de personer som har vittnat om att mannen och kvinnan skulle ha haft en sexuell relation i och för sig kan ifrågasättas. De två ledamöterna skriver dock i sin skiljaktiga mening:
”Inte desto mindre är det sammantagna värdet av deras vittnesmål sådant att det är orimligt – särskilt med hänsyn till att det är åklagaren som ska bevisa den tilltalades skuld, inte tvärtom – att utgå från något annat än att parterna hade ett intimt förhållande.”
Enligt hovrättslagmannen och nämndemannen är detta en ”central del av parternas berättelse” och påverkar kvinnans trovärdighet.
De skiljaktiga ledamöterna skriver:
”Målsägandens förnekande av relationen reser ett allvarligt frågetecken kring hennes trovärdighet; hon tycks helt enkelt inte gå att lita på. Och detta gäller oavsett om det rör sig om uppgifter som hon lämnat direkt till polis eller domstol eller indirekt genom att först berätta för andra personer som sedan vittnat i målet. Redan här står det klart att bevisningen inte räcker för en fällande dom.”
De anser dessutom att hovrättens majoritet ”slår mynt” av rättsintyget när man anser att det ger stöd åt åtalet. De skriver.
”Vi ställer oss inte bakom en sådan tolkning. Rättsintyget är i själva verket vagt formulerat och stöder likaväl hypotesen om ett intensivt, frivilligt samlag som hypotesen om ofrivilligt samlag. Rättsintyget ger alltså inget beaktansvärt stöd åt åtalet.”
