Mannen avvisades som ombud i flera mål och orsaken var att han år 2003 hade dömts till ett års fängelse för grovt penninghäleri – brottslighet som låg inom ramen för advokatyrket.
Brottet begicks år 2001 och bestod i att mannen, som alltså då var advokat, hade fört vidare pengar som hade åtkommits genom brott och satts in på hans företagskonto.
Efter att ha avtjänat straffet och därefter verkat utomlands en tid, återvände mannen till Sverige år 2007 och har sedan dess arbetat som juristkonsult.
I mars i år dömdes han ånyo för brott – den här gången av Svea hovrätt för bokföringsbrott och osant intygande till villkorlig dom och böter.
Bokföringsbrottet bestod i ett oaktsamt åsidosättande av bokföringsskyldigheten. Det osanna intygandet avsåg en ändringsanmälan till Bolagsverket och syftade till att vilseleda en bank om ägarförhållandena i ett skuldbelastat bolag för att ett lån till dess moderbolag skulle kunna utverkas. Båda brotten begicks år 2010.
Med hänvisning till att mannen på nytt hade gjort sig skyldig till brott gjorde Svea hovrätt i juni 2013 bedömningen att han inte var lämplig att uppträda som ombud i en pågående tvist.
Högsta domstolen upphäver nu det beslutet med siffrorna 3-2.
HD:s majortet består av justitieråden Göran Lambertz , Johnny Herre och Martin Borgeke.
De konstaterar att det brott som mannen dömdes för år 2003 ger ett tydligt uttryck för bristande redbarhet och att brottet är särskilt allvarligt med hänsyn till anknytningen till advokatverksamheten. Eftersom brottsligheten ligger tolv år tillbaka i tiden så kan den dock inte i sig föranleda att mannen nu ska avvisas som ombud.
Att han dömdes på nytt för osant intygande vittnar enligt HD utan tvivel om en fortsatt bristande redbarhet. Det har dock gått cirka tre år sedan brottet begicks och det finns ingenting som tyder på att mannen under denna period har fått någon anmärkning av betydelse för bedömningen av hans redbarhet.
Sammantaget kommer HD:s majoritet fram till att det saknas tillräckligt underlag för bedömningen att mannen inte skulle uppfylla det så kallade redbarhetskravet i rättegångsbalken.
Två justitieråd är dock skiljaktiga – Kerstin Calissendorff och Anders Eka. De understryker att även andra omständigheter bör vägas in vid bedömningen. De skriver i sin skiljaktiga mening:
”Hovrätten har, utöver de brott X dömts för, funnit utrett att han har medverkat till att för skens skull upprätta ett köpekontrakt som getts ett osant innehåll. Handlingen, som antedaterades, upprättades i syfte att bättra på möjligheten för en klient att få kredit.”
Enligt Kerstin Calissendorff och Anders Eka är omständigheterna sammantaget sådana att mannen med hänsyn till redbarhetskravet inte borde få uppträda som ombud i domstol.
Foto: TT
