”Diskrimineringen byggs in och osynliggörs i domsluten – vi jurister måste ta detta på allvar”

DEBATT – av Moa Bladini, jur. dr och lektor i straffrätt vid Göteborgs universitet

I den rapport om diskriminering som presenterades av diskrimineringsombudsmannen tidigare i veckan (se artikel i Dagens Juridik 2014-08-27) ) angående upplevd diskriminering i vårt samhälle aktualiserades också frågan om (upplevd) diskriminering inom rättsväsendet.

Det här är en viktig fråga som vi jurister måste ta på allvar.

Frågor om diskriminering är komplexa, bland annat därför att det är svårt att påvisa kopplingarna mellan det enskilda fallet och den övergripande strukturen inom vilken diskrimineringen möjliggörs och tillåts fortgå.

Diskriminering är inte ett nytt fenomen. Även tidigare har studier pekat på förekomsten av strukturell diskriminering inom rättsväsendet (se till exempel SOU 2006:30, Diesen m. fl. Likhet inför lagen, BRÅ 2008:4). Men vid en granskning av varje enskild dom framstår denna som korrekt i strikt juridisk mening och går därmed inte att angripa.

Det här innebär att diskrimineringen byggs in och osynliggörs i domsluten. Därmed inte sagt att så sker i varje dom – men att det finns en öppning i systemet som gör det möjligt.

I min avhandling ”I objektivitetens sken. En kritisk granskning av objektivitetsideal, objektivitetsanspråk och legitimeringsstrategier i diskurser om dömande i brottmål” från år 2013 påvisar jag bland annat hur det traditionella objektivitetsideal som verkat – och fortfarande verkar – inom rättsväsendet (såväl som i övriga delar av vårt samhälle) är problematiskt genom att det bidrar till att vissa normer och värderingar osynliggörs och framstår som normala, naturliga och nödvändiga.

Dessa normer och värderingar är ofta gemensamma för en majoritet av de advokater, åklagare och domare som verkar inom rättsväsendet.

Det traditionella objektivitetsidealet ställer processen och det som ska bedömas i fokus för en kritisk granskning. Det är en viktig del i en strävan efter objektivitet, men en lika viktig del saknas. Den som ska se, tolka och tillämpa reglerna glöms bort i denna granskning.

Här har vi alla som verkar inom rättstolkning, rättstillämpning och rättsutbildning ett ansvar. Vi måste rannsaka oss själva och få syn på våra gemensamma värderingar och föreställningar om världen. Genom att fortsätta arbetet med juristutbildningarna och domares och övriga rättsliga aktörers fortbildning. Men också genom att föra en ständigt pågående dialog med varandra, både i den vetenskapliga debatten och i diskussionen i fikarummet.