Mellan parterna har uppkommit tvist med anledning av att DHL Express (Sweden) AB, DHL, från och med juni 2008 underlåtit att till förbundets lokala avdelning överlämna kopior av upprättade anställningsbevis avseende sådana nyanställda arbetstagare som inte varit medlemmar i förbundet.
Enligt förbundets uppfattning innebär ett översändande av anställningsbevisen inte att bolaget skulle agera i strid med vare sig personuppgiftslagen eller artikel 8 i Europakonventionen, och har därför väckt talan mot arbetsgivarparterna i Arbetsdomstolen, AD, och yrkat att domstolen ska förplikta bolaget att till förbundet utge allmänt skadestånd med 150 000 kronor.
Enligt AD talar mycket för att bolagets behandling av personuppgifter är sådan att den omfattas av personuppgiftslagen. Av skäl som kommer att framgå i det följande saknas emellertid anledning för AD att ta slutlig ställning i denna fråga.
AD konstaterar att löneuppgifter i och för sig måste anses ha ett visst skyddsvärde från integritetssynpunkt. Vid den intresseavvägning som ska göras enligt 10 § f personuppgiftslagen är den omständigheten dock inte ensam avgörande.
I det föreliggande fallet har inte framkommit annat än att uppgifterna i anställningsbevisen kommer en begränsad personkrets till del och att den registrerade arbetstagaren inte riskerar att orsakas någon egentlig skada genom att bolaget överlämnar uppgifterna till den fackliga organisationen. Samtidigt får förbundet anses ha ett tungt vägande intresse av att kontrollera att bolaget efterlever kollektivavtalet även i fråga om utanförstående arbetstagare.
Vid en bedömning av samtliga omständigheter i målet kommer AD till uppfattningen att förbundets intresse i det föreliggande fallet väger tyngre än den utanförstående arbetstagarens intresse av skydd för sin personliga integritet.
En tillämpning av transportavtalets bestämmelse 2 § 3 mom. kan därmed i detta fall för den händelse att lagen är tillämplig inte anses strida mot personuppgiftslagen.
Detta betyder att bolaget har varit skyldigt att överlämna anställningsbevis till den lokala fackliga organisationen. Genom att inte göra detta har bolaget brutit mot kollektivavtalet.
Genom att åsidosätta transportavtalet har bolaget ådragit sig skyldighet att betala allmänt skadestånd till förbundet. Bedömningen av skadeståndsfrågan bör enligt AD göras mot bakgrund av att bolaget har underlåtit att tillämpa den aktuella bestämmelsen i transportavtalet enbart av det skälet att bolaget hade uppfattningen att den strider mot personuppgiftslagen.
Avtalsbrottet kan därmed, även om det var avsiktligt, inte ses som ett angrepp på avtalet i egentlig mening. Denna omständighet bör dock inte leda till skadeståndet helt faller bort. AD anser att det allmänna skadeståndet till förbundet bör bestämmas till 50 000 kronor.
Två ledamöter är skiljaktiga till domen, och gör för egen del bedömningen att den berörda, utanförstående arbetstagarens intresse av skydd för sin personliga integritet väger tyngre än förbundets kontrollintresse.
