Överdomstolen river därför upp länsstyrelsens och mark- och miljödomstolens avgöranden och beviljar strandskyddsdispens.
Företagaren beviljades strandskyddsdispens av Samhällsbyggarnämnden i Jokkmokks kommun för att kunna uppföra vissa byggnader och bedriva kajak- och kanotuthyrningsverksamhet på en ö.
Beslutet motiverades med att det skulle gynna landsbygdsutvecklingen.
Länsstyrelsen upphävde beslutet
Länsstyrelsen i Norrbotten genomförde dock en överprövning av kommunens beslut och upphävde det.
Nämndens beslut hade dessutom överklagats av Naturskyddsföreningen men eftersom beslutet upphävdes redan i och med överprövningen avslogs överklagandet.
Företagaren överklagade länsstyrelsens beslut till Mark- och miljödomstolen i Umeå – som dock avslog överklagandet. Domstolen pekade på att dispensen skulle innebära att ön ”på ett oproportionellt sätt framstår som ianspråktagen och inte allemansrättsligt tillgänglig”.
Företagaren överklagade Mark- och miljödomstolens beslut till Mark- och miljööverdomstolen som nu framhåller att den plats som ansökan avser ligger inom ett område för landsbygdsutveckling i strandnära läge – ett så kallat LIS-område.
Gynnar landsbyggden
Överdomstolen ställer sig frågan om det strandnära läget verkligen kan antas bidra till utvecklingen av landsbygden – och om det därmed finns särskilda skäl för att bevilja strandskyddsdispens.
Överdomstolen slår fast att den tänkta byggnaden är avsedd för förvaring av utrustning och servering av måltider. Överdomstolen understryker att det saknas skäl att ifrågasätta att ett strandnära läge för byggnaden ”avsevärt skulle gynna verksamheten” och att detta i förlängningen innebär att även utvecklingen av landsbygden gynnas.
Överdomstolen river därför upp länsstyrelsens och mark- och miljödomstolens avgöranden och beviljar strandskyddsdispens.
