DEBATT – av Filip Henriksen, juridikstudent vid Uppsala universitet
Med anledning av Jonas Ebbessons artikel i Dagens juridik (26/4 2013) ställde jag mig frågan hur vi skall få fram bra jurister. En essens i Ebbessons artikel är att juristen inte bara skall kunna gällande rätt utan också ha ett rättsvetenskapligt förhållningssätt till denna disciplin.
Precis som Ebbesson gör gällande är juristutbildningen inte enbart en yrkesutbildning vartill följer en yrkesexamen. Det är dessutom en akademisk utbildning där studenten skall besitta förmågan att tänka rättsvetenskapligt. Professor Mårten Schultz har i ett sammanhang sagt att vi inte skall bli ”juridikrobotar”.
När jag läste affärsrätt i Linköping talade en professor om skillnaden mellan att plugga och studera. På gymnasiet pluggar eleven. Du skall ta en viss mängd text, spotta ut all kunskap på ett prov vartill du erhåller ett betyg. För juriststudenter är detta en förmåga de flesta besitter, eftersom de kom in på just juristprogrammet.
Kritiskt tänkande på gymnasieskolan är många gånger obefintligt. Samma sak gäller även på juristutbildningen många gånger. Därför behövs andra urvalsgrupper. Tidigare hade Uppsala universitet kursen ”Juridik II” där sökande antogs på urval av akademiska meriter. Det är av vikt att denna kurs åter börjar ges vid fakulteten, dekan Torbjörn Andersson.
Det viktiga i att föda bra jurister är rättsvetenskaplig diskussion under utbildningen. Kontinuerligt och hela tiden.
Juristutbildningen i Uppsala vilar på problembaserat lärande. Ett typiskt seminarium går ut på att lösa ett rättsligt problem men allt som oftast i gråzonen. Det är där vi föds. För att arbeta i gråzonen behövs rättsvetenskaplig medvetenhet. För att arbeta i den alldeles gröna zonen krävs juridisk metod men inte rättsvetenskaplig medvetenhet.
Ofta går tentastudier ut på att lära sig så mycket som möjligt – utantill. Den som kan briljera med flest rättsfall och kan kurslitteraturen utantill ligger ofta bra till. Det är i alla fall så det känns för oss studenter. Men en tentamen skall inte, enligt min åsikt, gå ut på att spotta ut rättsfall eller rapa paragrafer.
Om vi tar ett exempel: En gång skrev jag en tentamen i handelsrätt vid Lunds universitet. Tentamensfrågan var om avtal hade uppkommit. Omständigheterna var sådana att en person prutade på det pris som säljaren angav. Säljaren godtog inte priset och satte ett nytt. Det enda frågan gick ut på var anbud och oren accept. Fram och tillbaka. Det enda som skulle konstateras var när avtalet uppkom. På detta sätt; att kunna tillämpa den materiella rätten är viktigt. Men den rättsvetenskapliga biten saknas.
För att få en rättsvetenskaplig ton på en tentamensfråga bör det exempelvis vara ganska enkelt. Tentamensfrågan konstaterar att avtal föreligger. Det är inte ogiltigt men frågan är om det är oskäligt. Där börjar den rättsvetenskapliga träningen och medvetenheten. Dagarna fram till tentamen skall givetvis behandla det materiella men också det rättsvetenskapliga. Att sitta på en tentamen och redovisa gällande rätt är inte bara tråkigt, det känns ganska meningslöst och är ingen större hjärngympa. Dessa tentamensfrågar visar klart den gröna zonen. Juridisk metod. Men saknar totalt ett rättsvetenskapligt förhållningssätt.
Många gånger när studenterna börjar på juristprogrammet vill denne lära sig allt. Utantill. Inventera böcker och rättsfall utan egen reflexion. Ofta kan en diskussion se ut så att studenterna i tentastugan slänger ut en fråga varpå en annan duktig student svarar med ett NJA-nummer. Det enda som konstateras är vad som är gällande rätt, men den akademiska prägeln uteblir. Det tycker jag är tråkigt eftersom har fått upp ögonen för rättsvetenskapen. I sammanhanget vill jag slå ett slag för den fördjupningskurs som kommer att gå i Uppsala: Rättsvetenskaplig civilrätt med professor Håkan Andersson i spetsen.
För att få de jurister som Ebbesson synes leta efter krävs en genomgående rättsvetenskaplig prägel på hela utbildningen. Från terminskurs 1 till terminskurs 9. Detta betyder inte att den materiella rätten skall spela mindre roll, utan den rättsvetenskapliga disciplinen skall ha sin grogrund häri.
Lösningen? Bra jurister föds inte i korvstoppade föreläsningssalar där den materiella rätten presenteras. Det är givetvis ett bra introducerande moment för oss studenter, eftersom det rättsvetenskapliga förhållningssättet är olika beroende på vilken materiell rätt vi arbetar med: Avtalsrätt, straffrätt eller familjerätt. Från terminskurs 1 skall det finnas seminarium med tydliga rättsvetenskapliga frågeställningar, vilket vi i Uppsala är ganska bra på tycker jag.
