”Det kan inte anses att Göta hovrätts kontroversiella ställningstagande ryms under notoriska fakta”
DEBATT/REPLIK – av Filip Henriksen, jur. stud och bloggare
Den 28 oktober 2013 skriver professor Håkan Hydén i Dagens Juridik att jurister saknar professionellt grundad kunskap om rättsreglernas spegelbild i samhället. Uppkomsten till artikeln var det rättsfall från Göta hovrätt där skadeståndsnedsättning skedde med hänsyn till att det ”inom inte alltför snäva kretsar av befolkningen med tiden har blivit alltmer socialt accepterat att vara mycket öppen och utåtriktad avseende sina sexuella vanor”.
Hydén skriver också att ”domstolen inte är särskilt skickad att göra dessa bedömningar”. I detta avseende håller jag med. Det finns dock någonting som måste sägas i anslutning till det Hydén skriver om att jurister saknar professionellt grundad kunskap om rättsreglernas spegelbild i samhället.
Det första är att juristernas roll skiljer sig avsevärt från varandras och spelar mer eller mindre roll beroende på vilken juristprofession en jurist innehar. Det är viktigare att ett ombud har professionellt grundad kunskap om rättsreglernas spegelbild i samhället än vad en domare har. Anledningen till att det förhåller sig på detta sätt skall därför förklaras.
Det finns flera centrala principer för domstolsprocessen. De viktigaste i anslutning till Göta hovrätts avgörande och Hydéns artikel är omedelbarhetsprincipen – jura novit curia och notoriska fakta.
Domstolens dom skall vila på vad som lagts fram i förhandlingen och döma på det material och de rättsfakta som parterna lagt fram. Domstolen är också den som ”känner lagen” – principen om jura novit curia. Det är domstolen som vet hur lagen skall tillämpas och hur rättsfall skall tolkas. Trots att vissa rättsfakta inte har gjorts gällande kan domaren vila sina antaganden på notoriska fakta, exempelvis att dag leder till natt och att efter regn kommer solsken.
Genom principen om jura novit curia och notoriska fakta är domaren, menar jag, väldigt begränsad till att se till rättsreglernas spegelbild i samhället. Det är inte domarens uppgift. Domaren uppgift är att meddela dom med hänvisning till processmaterialet. Det är således ombudens roll att snarare beakta rättsreglernas spegelbild i samhället och att bringa denna utredning till rätten.
Frågan som därför inställer sig i målet från Göta hovrätt är hur långt domstolen skulle ha gått då de hänvisade till det av Högsta domstolen meddelade avgörandet där kränkningens allvarlighet på något sätt skall avspeglas av rådande normer.
Är det då Göta hovrätt som tolkat principen om jura novit curia på fel sätt eller – än mer intressant – vidsträckt sina notoriska fakta allt för långt? Min uppfattning är att både processföringen har varit dålig samt att hovrättens antaganden är lite väl långtgående.
Som jag ser det skulle hovrätten ha hänvisat till att det inte var visat att vissa normer inte gäller i samhället. Vissa normer eller företeelser i samhället kan vi bara ana eller tycka att de finns, men i en domstol skall det visas att så är fallet. Det kan därför inte anses att Göta hovrätts kontroversiella ställningstagande ryms under notoriska fakta.
Det som borde ha skett i Göta hovrätts avgörande var att ombuden skulle bringat utredning till hovrätten om vilka normer som gäller och hur detta skall ses mot Högsta domstolens tidigare nämnda avgörande.
Om så inte har skett skulle hovrätten ha hänvisat till omedelbarhetsprincipen: Det ankommer alltså på parterna att ge domstolen rätt material för sin sak. Om så inte har skett får domstolen, med hänvisning till brister i utredningen och de åberopade rättsfakta, avvisa yrkandet eller göra gällande att grunden, rättsfaktat, inte är visat.
