”Det här andas politiskt beställningsjobb och ingenting annat”

Maktmissbruket kommer att skjuta i höjden om lagen om preventiv avlyssning genomförs. Det säger advokaten Sargon De Basso som är expert i den statliga utredningen.
Han pekar på en av Säkerhets- och integritetsskyddsnämndens senaste rapporter där nämnden konstaterar ”omfattande och synnerligen allvarliga brister i åklagarnas hantering av hemliga tvångsmedel”.
– Om hemliga tvångsmedel nu även ska kunna användas utan konkret brottsmisstanke så ligger det i sakens natur att antalet fall av maktmissbruk kommer att öka väsentligt.

Som expert i utredningen om preventiv avlyssning (SOU 2022:52) lämnade du nyligen en reservation i ett särskilt yttrande där du motsatte dig att lagförslaget genomförs. Varför?

– Det här andas politiskt beställningsjobb och ingenting annat. Den förra regeringen tidigarelade redovisningen av utredningen för att passa valrörelsen, i stället för att ge utredningen den tid som en sådan här komplicerad fråga förtjänar.

– De ville kunna göra utfästelser om att det påverkar brottsutvecklingen radikalt, att det ska lösa problemen, om lagförslaget skulle få sjösättas så snart som möjligt.

Men du avstyrker förslaget även på principiella grunder?

– Absolut! I grund och botten handlar det om att all statlig avlyssning och övervakning av människor måste ha mycket goda skäl för sig.

– I det här fallet handlar det om att frångå grundprincipen om att det ska finnas en konkret misstanke mot den som ska avlyssnas och då måste vi ställa oss den självklara frågan: ska vi verkligen inlåta oss i detta, är det verkligen nödvändigt?

– För att kunna svara ja på den frågan så måste det finnas mycket goda skäl. Några sådana skäl har jag inte sett i vare sig utredningen eller någon annanstans.

I ditt yttrande pekar du på bristen på vetenskapligt stöd och empiri. Måste det alltid finnas det när politiker ska stifta lagar?

– Nej, det är inget måste i min värld. Men om vi genom politiken och vårt demokratiska system ska ta ett steg mot att avveckla rättsstaten, vilket vi är i färd att göra med en sådan här lag, så vill jag att vi har rejält på fötterna.

– Jag ser gärna en vetenskaplig grund eller studier som visar att den här inskränkningen kommer att ge en så avsevärd effekt, att det verkligen är värt det.

– Men som det ser ut nu handlar det främst om att visa handlingskraft, att visa sig på styva linan, snarare än om att det på bred front ska kunna förhindra brott. 

Har du större fördragsamhet med att Säkerhetspolisen faktiskt redan nu har rätt att använda sig av preventiva tvångsmedel?

– Ja, det har jag lättare att acceptera. Tågordningen gick från FRA-lagen, med rätt att avlyssna människor utan brottsmisstanke i militärt syfte, för att skydda rikets säkerhet, till den så kallade Prevlagen som gav Säpos underrättelseverksamhet motsvarande befogenheter.

– Deras verksamhet träffar en betydligt mindre andel av befolkningen och det handlar om hot och brottslighet på en helt annan nivå än sådant som den öppna polisen arbetar med i våra bostadsområden.

Både polis och åklagare har efterlyst det här som verktyg eftersom de anser att det finns ett reellt behov. Om vi bortser ifrån de principiella frågorna – har de fel alltså?

– Vi lever i en tid med ständiga anspelningar på rädslor som ingjutit någon form av ängslighet i rättskedjan. En känsla av otillräcklighet. Jag är helt övertygad om att polis och åklagare gör det här med goda föresatser. De vill väl.

– Men vägen till helvetet är kantad av goda intentioner. Och i ett sådant klimat är det ingen som vill se på de risker som finns med utvecklingen.

Hur ser riskerna ut?

– Utredande myndigheter ges utökad makt utan att det samtidigt avsätts några verkliga resurser för att kunna kontrollera så att systemet inte missbrukas.

– Det finns alltså inga kontrollmekanismer värda namnet för att kunna granska, avslöja och motverka maktmissbruk av så här oerhört kraftfulla maktmedel.

Vilka effekter skulle en sådan brist kunna få, anser du?

– Titta på protokollet från den inspektion som Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, trots allt, genomförde hos Åklagarkammaren i Eskilstuna för en tid sedan.

– Där konstaterar nämnden att det fanns, och jag citerar: ”omfattande och synnerligen allvarliga brister i åklagarnas hantering av hemliga tvångsmedel”. Detta handlade alltså om ett nedslag på en av Sveriges åklagarkammare. Hur tror du då att det ser ut på övriga kammare?

– Om vi nu öppnar upp för att hemliga tvångsmedel även ska kunna användas utanför en förundersökning och utan konkret brottsmisstanke så ligger det i sakens natur att antalet fall av maktmissbruk kommer att öka väsentligt.

Vad skulle polis och åklagare ha att vinna på att missbruka den här typen av befogenheter?

– De är människor och när människor får makt ligger det i farans riktning att makten i vissa fall kan missbrukas. Saken blir givetvis inte bättre av att det inte finns tillräckligt med kontrollmekanismer.

– Det handlar alltså inte om onda människor utan till största delen om människor som har goda föresatser och i något fall låter ändamålet helga medlen.

Du säger ”till största delen”…

– Ja, vi ska inte underskatta att det kan finnas så kallade maktmänniskor även inom den svenska statsförvaltningen. Jag är medveten om att det är känsligt att prata om.

– Människor med tävlingsinstinkt och driv tar sig friheter. I synnerhet om det inte finns något motstånd.

– Om de dessutom inbillar sig att det är för den goda sakens skull så kan du hålla för visst att det existerar åklagare och poliser som i någon mån kan vara benägna till att tumma på regelverket.

Hur ser du på risken för att enskilda i praktiken kan drabbas?

– Jag är övertygad om att en sådan här lag kommer att drabba enskilda trots alla löften och idéer om motsatsen.

– Och då pratar jag inte om enskilda brottslingar eller ens om människor som skulle kunna misstänkas för brott – utan om så kallat vanligt folk.

– När en rättighet inskränks så kommer den inte tillbaka. Hur kan vi förutse att denna förskjutning inte blir ett mycket allvarligt problem för kommande generationer, i en annan tid och en annan politisk realitet?

Hur ser de riskerna ut i myndigheternas operativa arbete?

 – Gängbrottsutredningen pekade så sent som förra året på att det är svårt att definiera vad som egentligen avses med ”kriminella nätverk”, att hitta en legaldefinition för den grupp som den preventiva avlyssningen är tänkt att användas mot.

– I de så kallade gängmål som jag har arbetat med målas det ofta upp en bild av den inre kretsen, den yttre kretsen, den perifera kretsen och så vidare. Det blir mer och mer diffust och till slut landar man i att två personer bor i samma område och känner varandra sedan skoltiden.

– Ingår en person i kretsen av eller runt det kriminella nätverket? Och var går i så fall gränsen?

Vad skulle det kunna leda till i praktiken, menar du?

– Att bristen på definition och möjlighet till avgränsning innebär att den här typen av avlyssning kommer att hamna i knäet på den där killen som gick i samma klass som en person som senare kom att hamna i den yttre kretsen eller utvecklade ett kriminellt beteende.

 – Det kommer också att landa i knät på anhöriga, på vänner och vänners vänner som inte har ett dugg med kriminalitet att göra och som aldrig skulle kunna tänka sig att de var avlyssnade av polisen.

Många säger ju att de inte har någonting att dölja – att polisen gärna får lyssna på deras ospännande liv om det bara kan stoppa den grova kriminaliteten…

– Det är en retorik som jag inte tror att folkflertalet skriver under på. De kommer ha invändningar den dag de inser att de själva eller någon i umgängeskretsen påverkas, då delar av deras liv kanske till och med hamnar i offentliga handlingar.

– Men så länge attityden är att det här berör inte mig så kan man inlåta sig i en falsk trygghet och peka på minoritetssamhället och säga ”gör vad ni vill, spärra in dem bara!”

– Det är en del av det ”vi-mot-dom”-samhälle som har landat i Sverige: hårdare tag, utökade tvångsmedel, mer avlyssning…

Lejonparten av allmänheten verkar, trots allt, inte vara särskilt oroad över den risk för maktmissbruk som du pekar på. Varför?

– Det beror delvis på att medierna underrapporterar om fall av maktmissbruk hos utredande myndigheter.

– Det blir möjligtvis en notis, kanske en blänkare i en lokal blaska där maktmissbruket har skett eller i bästa fall en krönika av Oisín Cantwell i Aftonbladet. Längre än så går det inte.

– Detta gör att allmänheten inte har verkligheten klar för sig när det gäller den här typen av frågor.

Vad beror detta i sin tur på?

– Media har byggt upp en världsbild som är extremt polariserad och förenklad.

– Media anspelar på rädslor, arbetar med stereotyper, en kamp mellan det onda och det goda. I denna värld och i rådande medieklimat vill de visa sig vara systemlojala.

Kan du utveckla det?

– I de godas läger finns statapparatens representanter: polis och åklagare. I det andra lägret finns de där andra, folket från de så kallade särskilt utsatta områdena, från förorten.

– Dessa står i diametral motsats mot majoritetssamhället och när den mediebilden har etablerats så finns det inte längre något intresse av att granska staten och makten. Då riktas udden mot de enskilda, de andra.

Varför skulle media avstå från ett avslöjande om maktmissbruk från åklagares och polis sida?

– En gång i tiden skulle de ha gjort det som ett avslöjande. Men inte längre. Det har många orsaker varav en är att kvalitén på journalistiken har sjunkit i takt med det fragmenterade medielandskapet.

– De traditionella mediehusen har skalat ner personalstyrkan, intäkterna har försvunnit till förmån för sociala medieföretag vilket gör att mediehusen inte längre bekostar riktig grävande journalistik.

Fast så komplicerat är det ju inte att gå in på Säkerhets- och integritetsskyddsnämndens hemsida och läsa en inspektionsrapport…

– Nej, men det handlar också om att det inte finns någon vilja att störa den polariserade dramaturgin. Istället är det de snabba klicken som gäller – och de snabba klicken är smaskig kriminaljournalistik som andas mediedomstolar.

– Det är tidsandan med dagens journalistik. Men, och det ska understrykas, det är tidsandan även med politiken och samhället i övrigt.

Samtidigt är det ju politikerna som stiftar lagarna.

– Absolut – juridik är utflödet av politik. Det är inte längre politiskt gångbart att värna rättsstaten. Det är oroväckande att en politiker, som går emot den här tidsandan om hårdare tag och nedmonteringen av rättsstatliga principer, i praktiken begår politiskt självmord. 

– Det handlar om antaganden och slutsatser om vad väljarna vill ha, en symbios med den rådande mediedramaturgin där partierna anställer medieexperter och kommunikatörer som får ta över ansvaret för att formulera det politiska budskapet på ett klickvänligt sätt.

Vad skulle krävas för att få den spiral som du beskriver att stanna upp?

– Det kommer en kalldusch den dag när kraven på hårdare tag och nedmonteringen av rättsstatens principer riktas mot någon annan än vad man tror är minoritetssamhället – mot dig själv.

– En sådan påminnelsen kan bli brutal och till och med drabba medierna själva.

Kan du ge något exempel?

– Absolut – ett färskt exempel! När riksdagen ändrar grundlagen så att det kan bli spioneribrott av att avslöja uppgifter som kan störa relationen till exempelvis Nato – ja, då reagerar journalister, medier och branschorganisationer.

– Ett riktigt grävjobb som skulle kunna skada Sveriges relation till en sådan internationell organisation kan bli ett straffbart tryck- eller yttrandefrihetsbrott. Då riktas udden mot medierna själva och då är det inte lika intressant att få klick på temat hårdare tag. 

– Jag vill för övrigt understryka att jag delar mediernas upprördhet kring detta.

Finns det en risk för att det klimat du beskriver påverkar processandet och dömandet i våra domstolar?

– Ja. I en viss kategori mål börjar vi få en utveckling i rättssalarna som speglar den tidsanda som vi just pratar om – och det är ”nätverksmålen”.

– Retoriken ser annorlunda ut i sådana mål och påminner om den som vi möter i kvällspressen. Det handlar om att bevisföringen i större utsträckning bygger på vem personen är och inte på vad personen ska ha gjort.

– Vilken socialgrupp, vilken vänskapskrets? Sådant hamnar i fokus eftersom det blivit en gångbar väg att anspela på idéer om grupptillhörighet och det förflutna.

Får det effekter på dömandet, menar du?

– Jag tycker mig kunna skönja en viss påverkan på rättstillämpningen i form av hur domarna ser ut idag. Beviskraven har sänkts i den här måltypen och det utmäts väldigt långa straff på oroväckande vaga grunder.

– Men vem granskar en fällande dom idag? Nuförtiden är det bara de friande domarna som kritiseras hårt.

– Frikännande domar framställs som skandaler medan fällande domar med hårda straff framställs som ett sundhetstecken och att rättvisa har skipats.

Klarar inte domstolarna av att stå emot den andan?

– I min dystopi har jag alltid sagt att domstolarna är den sista utposten för rättsstaten, rättssäkerheten och den enskildes rättigheter. Men den utposten håller på att angripas.

– Och det är klart att detta till slut får effekt. Hur länge orkar rådmän och nämndemän hellre fria än fälla om resultatet blir skandalrubriker, hatmejl och mediala uthängningar?

– Att påstå att sådant inte har någon inverkan är naivt. Även domare är människor. Den här utvecklingen håller på att få en samhällspåverkan i flera led.

Samtidigt är det ju ofta jurister, och inte minst domare, som vågar gå emot strömmen och ge en mer nyanserad bild av sådant här.

– Sverige och den svenska rättstaten har traditionellt burits upp av en ämbetsmannakår med en stark integritet och känsla för rättsäkerhetsfrågor.

– Om man snubblar över en person som har arbetat som hög åklagare eller domare i många år så vet den personen ofta vad de pratar om. De har sådant som rättssäkerhet och den enskildes rättigheter och integritet i ryggmärgen.

– Jag är orolig för att det som har hänt i Sverige under bara de senaste tio åren har gjort att den instinkten börjar försvinna, att vi just nu genomgår ett generationsskifte där nya tongångar har fått fotfäste.

Sist men inte minst – hur fungerar din egen yrkeskår idag, advokaterna?

– Jag tror att även vi står i ett vägskäl. Angreppen på advokatkåren är inte färre än de mot domarkåren.

– Nu ankommer det på Advokatsamfundet och advokatkollektivet att försöka klura ut hur ska vi ska triangulera oss i den nya världen och det nya klimatet.

– Tyvärr tror jag att vi just nu famlar i blindo.

Hur menar du?

– Jag tror att vi som kollektiv har ett stukat självförtroende. Det finns en villrådighet bland framförallt den yngre generationens försvarsadvokater och inte alls den där framtidstron och entusiasmen som fanns när jag började i det här yrket.

– Vi har åkt på några ordentliga törnar den senaste tiden som både vårt samfund och vi försvarsadvokater som kollektiv har haft svårt att hantera.

– Jag tror till och med att de ansatser som har gjorts, våra egna reaktioner, har varit kontraproduktivt för den uppgift som vi har som advokater.

Vilken uppgift syftar du på?

– Att värna den enskildes rätt mot staten. Det är ett problem att vi inte på ett tydligt sätt kan förklara vår roll och uppgift.

– Både samfundet och vi enskilda advokater måste ta oss en rejäl funderare på hur vi ska vi lyfta fram våra positioner.

– Just nu är vi ansatta, tillbakatryckta och försvagade som kollektiv.

Hur ser medicinen ut?

– Ett ledarskap och en ökad kompetensnivån på fältet. Jag stöter fortfarande på försvarsadvokater som gör så svaga insatser i domstol att det kanske hade varit bättre för klienten att inte ha någon advokat alls.

– Jag tror att vi måste bygga en idé om hur vi ska slå vakt om försvarsadvokatens kärnvärden och om hantverket. Hur utbildar vi egentligen våra yngre kolleger? Vad är förutsättningarna för att bedriva en vettig advokatverksamhet? Klarar vi av att föra ut vårt budskap även utanför rättssalen? Hur fullgör vi uppgiften att tillgodose den rättssökande allmänhetens behov?

– Vi måste ta steget in i civilsamhället, ibland upp på barrikaderna, och våga ta striden. Vi kan inte låsa in oss på kammaren och tro att rättssäkerheten ska överleva där ute.

FAKTA – Sargon De Basso, brottmålsadvokat

Född: 1977 i Solna men uppväxt i Jakobsberg och Örebro.

Jur. kand: 2011, Uppsala universitet. Jag var lågpresterande under studietiden och hade inte tillräckligt med betyg för att få sitta ting.

Aktuell med: Expert i utredningen om preventiv avlyssning. Driver advokatbyrå med ett 30-tal medarbetare.

Övrigt: F.d. ordförande för Assyriska FF, författare till självbiografin ”Till mitt försvar” (tillsammans med Dagens Juridiks första chefredaktör Peter Johansson).

Bor: Villa i Danderyd.

Familj: Sambon Jennie (som är åklagare…) och två söner som är åtta och tio år gamla och fotbollstokiga.

Senast lästa bok: ”Året med 13 månader” av Åsa Linderborg.

Film eller TV-serie: Jag följer Shantaram och Yellowstone.

Musik: Två artister som smeker min själ: Van Morrison och Jackson Browne. Min favoritskiva är givetvis Jackson Brownes ”Lawyers in love”. 

Fritidsintressen: Klematis, hortensia och pioner – och mitt silverpäron, det som också kallas för Nordens olivträd. Buxbomen ska också vara välansad. Jag tycker alltså om att påta i trädgården vilket är ett rent jävla ålderstecken. Dessutom spelar jag faktiskt padel varje måndag.

FAKTA – preventiv avlyssning m.m.

Utredningen ”Utökande möjligheter att använda preventiva tvångsmedel” tillsattes av den förra regeringen och redovisade i höstas ett delbetänkande. Även den nuvarande regeringen har ställt sig positiv till idén.

Utredningen före­slår att hemliga tvångs­medel, bland annat hemlig avlyss­ning av elektro­nisk kommu­nikation och hemlig data­avläsning, ska kunna användas utanför en brotts­utred­ning i syfte att förhindra allvarlig brotts­lig­het inom krimi­nella nätverk.

Lagkravet på en individualiserad och konkretiserad skälig misstanke mot en viss person slopas därmed. I stället föreslår utredningen att det ska räcka med att det finns en konkret risk för att allvarlig brottslig verk­sam­het kommer att utövas, dock utan att någon enskild kan misstänkas för ett brott.

Utredningen skriver bl.a.:

”Vi har funnit att användningen av hemliga tvångsmedel är ett effektivt verktyg för att
få tillgång till information även i ett tidigare skede och att detta medför betydande nytta för att förhindra den särskilt allvarliga brottslighet som begås av kriminella nätverk. Vi bedömer därför att det finns behov av att i ökad utsträckning använda hemliga tvångsmedel innan det kan formuleras en konkret misstanke om att ett brott har begåtts.”

­Tillstånd till preventiva tvångsmedel ska prövas av domstol efter framställan från åklagare.

Läs hela utredningen och experten Sargon De Bassos särskilda yttrande här: SOU 2022:52