DEBATT/REPLIK – av Peter Althin, advokat och Dick Sundevall, chefredaktör Rättsmagasinet Para§raf
Riksdagsledamoten för moderaterna, Patrick Reslow, bemötte här på Dagens Juridik (2013-09-17) vår debattartikel i Svenska Dagbladet om kronvittnen. Av artikeln framgår att Reslow talar för hela det moderata partiet. I vår artikel ifrågasatte vi om de som förordar kronvittnen egentligen vet vad de talar om. Reslows artikel bekräftade våra värsta farhågor.
Vad skulle kronvittnen konkret innebära i rättssalen? Åklagaren har alltså gjort en deal med en brottsling och utlovat honom ett mildare straff mot att han anger andra personer. Efter vad vi förstår måste då rimligen lagen utformas så att den uppfyller något av följande två alternativ:
- Åklagaren ska ha rätt att dölja bevisning för rätten så att den brottsling som åklagaren gjort en deal med ska kunna dömas mildare. Att aktivt undanhålla bevisning inför domstolen går tvärs emot allt grundläggande i vår rättsprocess.
- Alternativet är att Åklagaren öppet ska lägga fram all bevisning för rätten, i enlighet med svensk rättsordning, men ha någon slags exklusiv rätt att därefter beordra domstolen att inte döma efter bevisningen, utan istället döma utifrån den deal åklagaren har gjort med en eller flera av de åtalade.
Båda alternativen står i uppenbar strid mot den grundläggande rättsordning som vi har i Sverige. Domstolarna ska självständigt döma utifrån den bevisning som lagts fram för rätten, i enlighet med de lagar som stiftats av landets folkvalda riksdag. Några andra förbehåll ska inte förekomma.
Vi har den bestämda uppfattningen att polisen i första hand ska förebygga och förhindra brott, för att det därmed ska bli så få brottsoffer som möjligt. Det råkar vara så att Polislagen överensstämmer med vår uppfattning. Den är tydlig och klar vad gäller polisens prioriteringar: Polisen ska förebygga, förhindra och utreda brott – i den ordningen.
Att istället uppmuntra och belöna en medborgare för att han som kronvittne ska ange andra och därmed utsätter sig för fara, kanske livsfara, utgör den direkta motsatsen. Polisen ska skydda medborgarna, inte aktivt utsätta dem för risken att skadas eller dödas. Än mindre belöna någon för att han agerar på det sättet.
Ingen vet heller om kronvittnen över huvud taget talar sanning i domstolen, eller endast förminskar sin egen roll på annans bekostnad. Vilket är djupt rättsosäkert.
Det finns många metoder för att få fram såväl fler angivare som erkännanden – tortyr är en. Men priset är för högt. Detsamma blir det med ett system med kronvittnen. Det är en dålig och rättsosäker idé. En fara för rättsstaten. Det är därför de flesta länder inte har det systemet.
