KRÖNIKA – Louise Brown, antikorruptionsexpert på FCG
Systematisk brottslighet och återkommande höga belopp kännetecknar mutbrotten under 2021. Den årliga rättsfallssamlingen från Institutet Mot Mutor som publicerades igår visar att det sammanlagna värdet av mutorna förra året ökade med 600 procent jämfört med året innan, till 117 miljoner kronor. Data, telekom och IT ligger i täten bland drabbade sektorer, och utgör över en tredjedel av alla fällande domar.
Pengar är fortfarande den vanligast förekommande mutan, följt av presentkort, sakgåvor och resor, och betalas i övervägande grad av privata aktörer till tjänstemän i offentlig sektor.
Utbudet varierar kraftigt, från det högsta beloppet på närmare 51 miljoner kronor ner till 500 kronor. Oavsett belopp, så är korruption alltid det dyrare alternativet i en handling. Tilliten och förtroendet raseras, karriärer läggs i spillror, kostnader adderas. Det är inget nytt, men fortfarande något som inte förmås tas på tillräckligt allvar.
Förebyggande arbete lönar sig, exemplifierat av “Nöjesresefallet” som bekrivs i rättsfallssamlingen. I fråga om ansvar för företagsbot, tog tingsrätten hänsyn till företagets riktlinjer och föreskrifter på korruptionsområdet, uppförandekod, policyer och dokumentation, utbildningsinsatser som gjorts samt uppföljning av hur dessa implementerats. Här närmar vi oss den praxis som finns i USA och UK, där stor vikt läggs vid att kunna påvisa ett dokumenterat förebyggande och aktivt arbete mot korruption.
Regelbrott förklaras gärna med att det saknades kunskap eller medvetenhet. Ta fallet med fondbolaget som fått två böter om 5 miljoner vardera och vars VD och vice VD dömts till fängelse. Frågetecknet kvarstår kring vilken riskbedömning styrelsen gjorde när affären pågick. Eller de rättsfall gällande muta i samband med utbildningar inom data, IT och telekom, där mottagaren av muta givits samtycke av sin chef. Samtycke, att exempelvis få surfplattor eller telefoner skickade till sin hemadress av en leverantör, är inte ansvarsbefriande och betyder inte att agerandet skedde i god tro.
Vi pratar ofta om att det är medvetenhet och förståelse som saknas. Samma förklaring ges gärna oavsett om det är mutor eller exempelvis svartarbete, men den är inte försvarbar. Hur vi än beter oss så är det tonen på toppen och styrningen som avgör. Det gäller både fondbolagets styrelse och cheferna i kommunal förvaltning.
Det är ytterst svårt att bli dömd för mutbrott i Sverige. Två gigantiska mutskandaler som skulle ändrat siffrorna för sammanlagda mutkostnader radikalt, ledde till friande dom i Sverige, medan utredning pågår internationellt. Det gäller så klart järnvägsaffärer, telekom och diktatorssläktingar i Öst- och Centralasien.
Vidare har möjligen bilden av det korruptionsfria Sverige förstärkts av Transparency Internationals Corruption Perceptions Index, som speglar upplevd korruption i offentlig sektor. Det är en tacksam flagg för både politiker och andra som yrkar på att anti-korruption är marginellt särintresse. Möjligen kan indexet och den generella retoriken kring korruption som fortfarande råder delvis förklara en oproportionerligt låg prioritering.
Människor är incitamentsstyrda. För att förebygga korruption behövs både positiva och negativa incitament. Taket för företagsbot har höjts till 500 miljoner, men vi har inte kommit i närheten av det ännu. Högsta böterna under 2021 var fem miljoner kronor respektive.
Samtidigt ligger svenska bolag på plats 2 och 3 på den globala topplistan för världens högsta böter för korruption. Allt medan det fortfarande uppdagas nya betänkligheter kring ett av dem.
Med 2021 års mutbrottsrapport kanske vi kommer ett steg närmare verkligheten, och kan dra viktiga lärdomar kring konsekvenserna när det brister i chefsskap och högsta ledningen, att ett gott försvar i form av ett dokumenterat förebyggande arbete lönar sig också i en svensk tingsrätt samt att Sverige egentligen bara är en oerhört liten fläck på den stora kartan. Det är nu fastlagt att mutor i Sverige är systematiska och ‘hutlöst’ dyra, för att citera Institutet Mot Mutor, men de enormt mycket större bidragen till den korrupta ekonomin bidrar svenska verksamheter med utomlands. Vi kan också fastställa att den farligaste och mest kostsamma korruptionen ur alla hänseenden, inte handlar om surfplattor som present, utan om stora dyra tjänsteupplägg som inte ens identifieras för att de är ‘too big to fail’. Men de faller, till slut.
