Polismannen uppgav att det var den värsta bilkörningen han bevittnat under sina fyrtio år i yrket.
Den tilltalade körde bilen i mycket hög hastighet trots att båda bakhjulen punkterats. Bilen kastades från sida till sida medan den passerade barn och föräldrar som cyklade längs vägen och vägarbetare vid ett vägarbete. Vid en gymnasieskola körde den åtalade på en cykelväg och nerför en trappa där ungdomar ofta vistas.
Att ingen kom till skada vid vansinneskörningen får tillskrivas lyckliga omständigheter och att poliserna varnade allmänheten med sirererna, menade tingsrätten.
Domstolen förklarade angående försöket till våld mot tjänsteman att även om de två poliserna befann sig på ett relativt stort avstånd från mannen och även hade tagit skydd bakom polisbilens dörrar har viss risk förelegat för att polisen kunde komma att träffas och skadas av skiftnyckeln.
Tingsrätten ifrågasatte inte den åtalades uppgift att syftet aldrig var att skada poliserna utan bara att försöka få dem att avbryta efterföljandet. Han måste dock ha insett risken för att poliserna kunde komma till skada. Tingsrätten menar vidare att mannen i sitt narkotikapåverkade tillstånd var varit likgiltig inför förverkligandet av denna risk.
Tingsrätten dömde mannen för grov vårdslöshet i trafik och försök till våld mot tjänsteman, samt tio andra brott, till ett år och två månaders fängelse.
Hovrätten sänker fängelsestraffet till ett år. Motiveringen är att ett skärpt straff med hänsyn till att fråga är om återfall bör komma ifråga endast i vissa situationer, främst där det är fråga om upprepade återfall i allvarlig brottslighet. I förevarande fall är det inte fråga om en sådan situation. Påföljden ska därför bestämmas enligt straffvärdet, förklarar hovrätten.
Katja Bähr
katja.bahr@dagensjuridik.se
