Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

Den orubbliga principen

Nyheter
Publicerad: 2008-03-07 10:52

Förutsebarhet är ett centralt rättsstatligt intresse, framhöll HD i ett lika sympatiskt som oväntat principuttalande i samband med prövningen av en knivig skadeståndsfrågeställning nyligen. Sådant känner vi igen från den offentliga rättens område. Inget straff utan lag. Inga sanktioner utan författningsstöd. Men även civilrätten måste vara förutsebar i en rättsstat. Även skadeståndsrättens eller köprättens normer måste vara förutsebara. En tillämpning av normerna får inte vara helt överraskande, i alla fall inte för någon som seriöst försökt att sätta sig in i deras innehåll.

Förutsebarhetstanken är fundamental i en rättsordning. Den innebär att enskilda fall måste bedömas under i förväg identifierbara normer, att de enskilda omständigheterna måste inordnas under allmänna principer för att ett avgörande skall vara legitimt. Förutsebarheten och den principbundna rättstillämpningen går hand i hand.

Förutsebar för vem? Svaret måste vara att normerna skall vara förutsebara för alla, eller i alla fall alla normalbegåvad vuxna människor. En rättsstatlig förutsebarhet måste vara en förutsebarhet som inte bara tar sikte på en elit av de upplysta få.

Förutsebar hur? Ja, det är naturligtvis en komplicerad sak. När det gäller nedskrivna normer, alltså regler i författning, så innebär en inkluderande förutsebarhet – en förutsebarhet för fler än jurister – att tillämpningen sker inom författningsnormens språkliga omfång. Förutsebarheten hänger ihop med hur vi gemensamt använder språket. En förutsebar tillämpning av en regel förutsätter att regelns ord och begrepp av domstolarna ges en innebörd som någorlunda överensstämmer med hur sådana ord och begrepp används av folk i allmänhet. Nu är det förstås så att ganska många uttryck inte har någon egentlig användning bland folk i allmänhet, i vart fall inte utan att underordnas ett meningsinnehåll av teknisk-juridisk innebörd. Uttryck som ”myndighetsutövning”, ”rättskraft” eller ”bedrägeriförseelse” är sådana uttryck. Vissa är till och med legaldefinierade, som skadeståndslagens ”ren förmögenhetsskada” till exempel. Men ganska många ord i författning förutsätts användas i enlighet med hur orden används i allmänhet. Ingen skulle i allmänhet komma på tanken att tillskriva konjunktioner eller prepositioner särskild innebörd i rättsliga sammanhang, även om vi jurister ibland tvingas underkasta även sådana ord en mer långtgående tolkning än vad som i allmänhet krävs. Det är sådana tolkningar som gör att vi ibland beskylls för hårklyverier. Men det är ju ibland hår som måste klyvas. Det finns en begränsning i hur vi inom juridiken kan tolka sådana ord och uttryck som inte i första hand har en teknisk-juridisk innebörd om vi skall vara förutsebarhetstanken trogna.

Respekterar juristerna denna principiella begränsning av normtolkningen? Ibland kan det ifrågasättas.
Tag till exempel Högsta domstolens dom från slutet av förra året om ersättning ur trafikförsäkringen. Här hade en person JT som skrapade bakrutan innan avfärd med sin bil halkat på en isfläck och skadat sig. Bilen stod stilla när det skedde. JT var utanför bilen. Han halkade på en isfläck på marken, och ramlade inte över kofångaren eller något annat som kan sägas hänga samman med själva fordonet. Frågan i HD var om denna skada hade skett ”i trafiken”. Det är nämligen en förutsättning för att ersättning skall kunna utgå ur trafikförsäkringen, att skadan inträffat i trafik. HD konstaterade, efter att ha ansträngt sig för att hitta argument som talade för ett samband med vad vi traditionellt förknippar med trafik, nämligen att köra bil eller andra fordon på gemensamma vägar, att halkningen inträffade ”i trafik”. Är det ett förutsebart domslut för den som tagit del av författningstexten i förväg? Jag har hört trafikförsäkringsexperter säga att det inte var så oväntat. Men ärligt talat: Är det någon som anser att det är naturlig, förutsebar, tolkning av uttrycket ”i trafik” att det även inkluderar halkolyckor på garageuppfarten? Knappast.

Det kan förstås vara en på andra sätt en lämplig tolkning. Förutsebarhet är ett fundamentalt värde men det är inte det enda värdet i rättstillämpningen. Och här kommer vi fram till min tes. I en modern svensk rättstradition, i alla fall i civilrätten, har förutsebarhetstanken alltför ofta underordnats ändamålsöverväganden och pragmatism. Pragmatism är i detta sammanhang inställningen att det viktigaste är att hitta en praktisk lösning i det enskilda fallet, att nå ett slut som framstår som rimligt. Men inte rimligt i bemärkelsen att det är en naturlig tolkning av normen utan rimligt ur en mer eller mindre intuitiv moralisk (eller rättspolitisk, om det känns mindre känsligt) synvinkel. Sådan pragmatism är ett annat ord för principlöshet. Och det här är ett problem. Det är ett problem när principen underordnas omständigheterna. Dåligt utformade principer kan ge resultat som är förutsebara men som magen tycker känns orimliga. Förutsebarhetsidealet kräver att vi då, ibland i alla fall, får acceptera mindre rimliga resultat. Det är priset för förutsebarhetsprincipen. Om priset är för högt får vi väl ändra på principerna i efterhand, om vi inte gillar dem. Den princip vi skall vara försiktiga med att rucka på är förutsebarhetsprincipen.


Dela sidan:
Skriv ut: