”Den här lagstiftningen är nödvändig för internets framtid”

Google, Youtube och Facebook ska tvingas att dela med sig av sina intäkter till mediehus och upphovsmän. Det är innebörden av det lagförslag som regeringen just har skickat ut på remiss. ”Det är högst rimligt! Utan innehåll kan vi stirra på tomma skärmar. Det här är nödvändigt för att vi ska få fortsatt tillgång till betydelsefulla berättelser och kvalificerad journalistik. Content is still king”, säger advokaten Monique Wadsted som har varit ombud i flera av de mest uppmärksammade medie- och upphovsrättsmålen i Sverige, bland annat som ”Hollywoods advokat” i Pirate Bay-målet och nu senast i rättegången om ”En svensk tiger”.

Satirikern och författaren Aron Flam åtalades förra året sedan Beredskapsmuseet, som äger de ekonomiska rättigheterna till den klassiska symbolen ”En svensk tiger” från andra världskriget, hade polisanmält honom för brott mot upphovsrättslagen.

Aron Flam hade gett ut en bok ”Det här är en svensk tiger” om den svenska hållningen till Nazityskland och prytt omslaget med en satirisk variant av ”En svensk tiger” som bland annat var försedd med en hakkorsbindel och gjorde Hitlerhälsning med ena tassen. Monique Wadsted var Aron Flams advokat i de rättegångar som slutade med att han friades.

Hur hamnade ärendet på ditt bord?

– Jag kom in i ärendet först efter det att åtal hade väckts, polisen hade gjort sitt tillslag och beslagtagit flera tusen böcker, en hel upplaga, på Aron Flams förlag.

– Det första jag gjorde var att begära en beslagsförhandling i domstol. Hela situationen kändes – milt sagt – obehaglig!

Varför?

– Därför att jag frågade mig om detta verkligen var Sverige… Att en svensk åklagare och svenska poliser i skottsäkra västar tar sig in på ett bokförlag och beslagtar en hel upplaga av en samhällskritisk bok.

– Staten ska hålla sig borta från yttrandefrihetens kärna, det är hela meningen med vårt mycket starka skydd för yttrandefriheten i flera grundlagar, konventioner och traktat. Därför var jag mån om att få beslaget hävt så fort som möjligt och till slut fick vi ju rätt i Patent- och marknadsöverdomstolen.

Hur mycket av denna principiella inställning baserar sig på det faktum att Aron Flams bok har udden riktad mot Sveriges relation till Nazityskland under krigsåren?

– Samhällskritik och opinionsbildning är en del av tryck- och yttrandefrihetens kärna oavsett vad frågan rör. Att få beslaget av upplagan av boken hävd är på sätt och vis det viktigaste jag har gjort som advokat.

– I sammanhanget är det ju också värt att nämna att den enda bok som tidigare har blivit beslagtagen av svenska myndigheter är Adolf Hitlers ”Mein Kampf”. Det beslaget hävdes av Högsta domstolen 1998.

Var hävningen av beslaget av Aron Flams bok viktigare än att ni slutligen vann hela målet i Patent- och marknadsöverdomstolen, menar du?

– Ja, på ett sätt, eftersom det var en principiellt viktig fråga. Framförallt en samhällskritisk bok är en helig sak. Det är inte vilken pryl som helst som man kan ta i beslag. Det är en del av vårt demokratiska system.

Nu handlade ju det här om ett brottmål – om att åtal hade väckts av allmän åklagare. Hur ser du på det?

– Det borde aldrig ha väckts något åtal. Staten ska inte åtala satiriker som gör satir. Och saken blev givetvis inte bättre av att det under ett och ett halvt år hade pågått en förundersökning om upphovsrättsintrång utan att Aron Flam hade blivit förhörd eller ens underrättad om detta.

– Till saken hör att det från början i polisutredningen framställdes som att Aron Flam skulle vara med i Nordiska Motståndsrörelsen. Det hade räckt med att googla honom för att få reda på att både hans mor- och farföräldrar var förintelseöverlevare.

Som immaterialrättsadvokat är du ju känd för att vara den som brukar slåss för upphovsrätten och här handlade det faktiskt om en inskränkning av den upphovsrätt som Beredskapsmuseet äger…

– Jag ser det inte riktigt så. För att upphovsrätten ska kunna leva och frodas kan den inte vara absolut. Upphovsrätten är en pandang till yttrandefriheten som i sin tur utgör själva grunden för vårt demokratiska samhälle. Det är viktigt!

– Upphovsrätten är och ska vara stark men den hämtar en del av sin styrka från sina undantag som bland annat finns till för att det skyddade verket ska kunna inspirera till nya konstverk, parodieras och bli en del av en öppen debatt och diskussion. Att slåss också för det utrymmet är att upprätthålla upphovsrättens kraft.

Har du som expert inom immaterialrättens område någon förståelse för Beredskapsmuseets agerande – att de var måna om att tillvarata sina intressen i detta?

– Beredskapsmuseeet verkar haft svårt att förstå att det hade förvärvat en begagnad symbol och att detta var deras problem. Den Svenska Tigern är en av Sveriges mest kända historiska symboler.

Hur menar du då – ett ”begagnad symbol”?

– Den här typen av symboler kommer, precis som starka logotyper, att laddas med värden. Ju mer de laddas och inarbetas med olika värden och kopplingar till dramatiska händelser desto svårare blir det att använda dem för ett begränsat budskap.

– En symbol som är så inarbetad med värden och laddningar om den svenska historien som ”En svensk tiger” kan helt enkelt inte tvättas ren för att enbart stå för en romantiserad syn på beredskapsåren. En sådan symbol måste tillåtas att vara del av den öppna debatt som bland annat Aron Flam har rätt att delta i.

Patent- och marknadsdomstolen friade Aron Flam med hänvisning till det upphovsrättsliga undantaget för parodier men gick inte hela vägen och slog fast att det var ett nytt, eget verk…

– Ja, de skrev att det finns en viss individualitet men att det inte är ett självständigt verk.  Det ansåg vi i och för sig var fel men Aron Flam blev ju trots allt friad och domskäl går ju som bekant inte att överklaga.

– Eftersom både åklagaren och Beredskapsmuseet överklagade fick vi dock en chans att flytta fram positionerna och i nästa instans åberopade vi förhör med konstprofessorn Olav Westphalen, som bland annat är expert på just humor och konst.

Så hur gick det…

– I överdomstolen förklarade Olav Westphalen vad ”En svensk tiger” är för typ av verk i förhållande till Aron Flams tiger. Han förklarade bland annat att ”En svensk tiger” är tvådimensionell medan Aron Flams omslagstiger är placerad i ett sammanhang med djupverkan. Han förklarade också betydelsen av de enskilda elementens symbolik, kompositionen som helhet, de visuella effekterna, meningsinnehållet och förändringarna i förhållande till ”En svensk tiger”.

– Slutligen redogjorde han för varför Aron Flams omslagstiger, genom att förses med nazistiska symboler, uppenbart distanserade sig från ”En svensk tiger” vad avser meningsinnehåll och budskap. Han beskrev detta som en rekontextualisering med avsikt att skapa en komisk effekt.

Vad fick det för effekt?

– Olav Westphalens utsaga tillsammans med Aron Flams ingående beskrivning av sin skapandeprocess i underinstansen, som spelades upp i överdomstolen, blev sannolikt avgörande för att överdomstolen slog fast att det handlade om ett eget, självständigt verk som Aron Flam äger rättigheterna till.

– Rent processmässigt kan man säga att detta handlade om någonting som jag alltid har förfäktat som advokat – att antingen själv vara en god pedagog eller ta in en god pedagog som kan förklara sådant som inte tillhör allmän kunskap.

Vad tror du att eftermälet av den här domen kommer att bli?

– Att systemet fungerar – att rättsordningen kan hantera den här typen av frågor på bra sätt och att både upphovsrättens och yttrandefrihetens principer fungerar som det var tänkt i balans gentemot varandra.

Om vi förflyttar oss drygt tio år tillbaka i tiden så befann du dig i slutfasen av den rättsliga orkan som kallades Pirat Bay-målet och som handlade om att världens största fildelningssajt hade sin bas i Sverige. Du representerade de amerikanska filmbolagen. Hur fick du uppdraget som ”Hollywoods advokat”?

– Det började som ett ganska litet uppdrag från deras branschorganisation. Jag skulle titta på hur bittorrent-tekniken, som används vid fildelning, kunde vara upphovsrättsligt relevant ur ett svenskt juridiskt perspektiv och om det gick att agera utifrån det.

– Det visade sig att Sverige hade blivit en hubb för illegal fildelning. Internationellt ställdes det frågor om varför Sverige inte respekterade upphovsrätten och de internationella konventioner som vi annars är så måna om att följa.

Du fick upp frågan på den politiska dagordningen…

– Vi polisanmälde och det ledde bara till en mycket liten tummetott. Polisen klagade på bristande resurser. Eftersom det är Justitiedepartementet som sitter på den typen av resurser föreslog jag för mina klienter att vi skulle försöka få till stånd ett möte.

– Vi träffade statssekreteraren på departementet tillsammans med flera från immaterialrättsenheten och upplyste dem om hur illa det var ställt. Vår upplevelse var att departementet inte hade närmare kunskap om statistiken och det övriga faktaunderlag som vi lade fram som visade att Sverige var på väg att förvandlas till en ”copyright haven”.

Det har framförts kritik mot att departementet skulle ha lagt sig i det operativa myndighetsarbetet…

– Det där stämmer inte.  Och för övrigt så blev resultatet fällande domar. Så här i efterhand har jag inte hört någon påstå att det skulle ha varit fel att åtala. Men då var allt annorlunda. Jag har varken förr eller senare fått vartenda ord och åtgärd ifrågasatt och motarbetad. För mig var dock alla upphovsmän och deras rättigheter en ledstjärna. 

– Sedan ledde det i förlängningen till att det inrättades särskilda enheter för immaterialrättsbrott vid Polisen och Åklagarmyndigheten.

När åtalet väcktes i Pirate Bay-målet blev det demonstrationer och ett stort motstånd mot hela processen och jakten på fildelare.

– Ja det blev starka reaktioner. Jag blev mordhotad och kunde överhuvudtaget inte röra mig i sällskapslivet utan att behöva diskutera och förklara upphovsrättens grunder. Även så unga personer som tioåringar ville debattera med mig…

Vad tror du att det berodde på?

– Piratrörelsen hade varit mycket lyckosam i sin opinionsbildning. Politikerna vacklade och var rädda att stöta sig med yngre generationer som de kanske upplevde förstod något som de själva inte förstod.

– På vår sida var det i princip omöjligt att göra sig hörd.

Hur tror du att bakgrunden till den situationen såg ut?

– När internet växte fram i sin ungdom bildades det en subkultur av tekniskt begåvade datanördar. De skapade ett eget digitalt samhälle, ett ställe där ingen annan befann sig och där de kommunicerade, handlade, hackade och delade… De etablerade helt egna regler som ingen utomstående hade insyn i.

– Sedan kom andra halvan av 1990-talet då den övriga världen plötsligt flyttade in på nätet. Och det gillade inte den här subkulturen. Det störde deras tillvaro och deras regler… Och på det sättet byggdes det här motståndet upp.

Och man ansåg att allting skulle vara gratis…

– Ja… Det är den andra delen av min analys. Det började med att de stora medieföretagen, som var bland de första att etablera sig på nätet såg på Internet mer som en löpsedel eller en teaser som skulle dra läsarna till papperstidningen.

– Om man istället hade sett på nätet som ett nytt sätt att tillgängliggöra journalistik tror jag att det hade gått att lära oss att betala för det precis som vi betalade för papperstidningen. Det har ju varit ohyggligt smärtsamt för medierna att ta tillbaka det här… att göra om och göra rätt.

Har du någon förståelse för reaktionen och den kritik som kom i ett läge när det inte fanns några egentliga legala tjänster av det slaget?

– Jag säger så här: Om det hade varit så att Pirate Bay hade ägnat sig åt att tillgängliggöra filmer som inte gick att få tag på någon annanstans så kanske man hade hanterat frågan på ett annat sätt. Men nu var det ju inte konstiga, smala konstfilmer från Ungern som fildelades… Det var senaste nytt – de största produktionerna.

– Det är inte heller korrekt att de legala tjänsterna som till exempel Netflix tvingades fram under bilan av Pirat Bay. Att det så småningom skedde var enligt min mening en helt naturlig del av teknikutvecklingen som existensen av Pirate Bay inte har påverkat.

Är upphovsrätten överhuvudtaget anpassad utifrån internet?

– Upphovsrätten har på det stora hela klarat sig bra i de här olika miljöerna. De som stod bakom Pirate Bay dömdes. Varje gång det kommer ny teknik så uppkommer nya problem som måste hanteras.

– Ibland tar det tid men det brukar lösa sig. Faktum är att bestämmelserna är hyggligt teknikneutrala och att det mest handlar om att hitta praktiska lösningar.

Det är drygt tio år sedan som de fällande domarna i Pirat Bay-målet föll. Vad är det viktigaste som har hänt på internet ur ett upphovsrättsligt perspektiv sedan dess?

– Förra året blev det slutligen klarlagt att internetleverantörerna som Telia med flera har ett ansvar och är skyldiga att blockera sina användares tillgång till illegala tjänster. Det var det slutliga kapitlet på en lång kamp mot illegal fildelning.

– Sedan är det förstås att de stora tekniska plattformarna som Google, Facbook och Youtube har tagit över helt, inte minst större delen av alla intäkter. Vissa kallar det för Facebookdiktatur och att det hotar stora delar av internets framtid…

Kan du utveckla det?

– Just nu är intäkterna väldigt snett fördelat. De som förser de digitala giganterna med relevant och intressant innehåll får knappt någonting medan plattformarna behåller större delen själva.

– En sådan ordning är orimlig eftersom plattformarna trots allt är tekniska funktioner och inte skapare. Om inte de som skapar innehåll får betalt kommer vi kanske snart att stirra på helt meningslöst innehåll eller inget innehåll alls på våra skärmar…

EU:s så kallade DSM-direktiv om ”upphovsrätten på den digitala inre marknaden” har ju just skickats ut på remiss från den svenska regeringen. Det handlar om en katalog av nya regler. Kommentar?

– Det är utmärkt! Det här är helt nödvändigt för att att vi ska få fortsatt tillgång till berättelser och kvalificerad journalistik. Content is still king!

– Den här lagstiftningen är nödvändig för internets framtid – för att det överhuvudtaget ska finnas någonting för oss att ta del av. Plattformarna måste helt enkelt dela med sig av sina intäkter till dem som producerar journalistisk, filmer, artiklar, musik, böcker, spel med mera med mera…

Men kommer inte det här primärt att gynna stora mediehus och fillbolag?

– Det är svårt att säga, de kommer att få en berättigad del av kakan så att de kan ge den kvalificerade journalistiken en ärlig chans att överleva och så att filmbolag kan utveckla filmkonsten och annat som vi kan ta del av via internet.

– Samtidigt vill jag understryka att artiklarna 18 till 23 i direktivet, av någon anledning, inte brukar lyftas fram trots att de handlar just om skälig ersättning och skäliga avtal för utövande konstnärer, författare och andra enskilda aktörer inom kulturlivet.

Kan man reglera sådant här genom tvingande lagstiftning?

– Till stor del handlar detta om att tvinga parterna – och då framförallt de stora plattformarna – att sätta sig vid förhandlingsbordet.

– Sedan finns det andra exempel där lagstiftning av det här slaget faktiskt har varit både nödvändig och framgångsrik.

Kan du ge exempel på det?

– Till exempel reglerna om att alla TV-serier och filmer som sänds inom EU inte längre får vara producerade i USA utan att en viss andel måste komma från Europa. Plötsligt ledde detta till att vi fick ett jättebra utbud av Europeiska och lokala dramaserier och filmer

Vad är det som har skapat ditt engagemang för just immaterialrätten?

– Det går betydligt djupare än bara juridiken. Jag tror att vi människor behöver bra berättelser, musik och kvalificerad journalistik och så vidare. Det är helt enkelt en del av att vara människa.

– Och de som förser oss med detta måste ha möjlighet att få betalt, att leva på sitt skapande och sin talang, så att vi andra kan fortsätta att ta del av det som de skapar.

Sist men inte minst: Nyligen avgjorde Patent- och marknadsdomstolen ett unikt mål där Svenska akademien hade väckt talan mot föreningarna Nordfront och Nordiska motståndsrörelsen enligt det så kallade klassikerskyddet i upphovsrättslagen. Det handlade om att dessa föreningar skulle förbjudas att publicera utdrag ur diktverk av bland annat Esaias Tegnér, Viktor Rydberg och Verner von Heidenstam på sin hemsida. Svenska akademien förlorade målet. Du var inte ombud men vad tyckte du om domen?

– Först tyckte jag att utgången av målet var rätt och korrekt med tanke på att det handlar om verk där skyddstiden löpt ut och med hänsyn till yttrandefriheten.

– Efter ett tag när domen sjunkit in ändrade jag mig. Jag tycker inte att den här typen av verk ska behöva stå ut med att befinna sig i en miljö omgiven av texter som utgör hets mot folkgrupp, förtal eller liknande.

Nu kom ju domstolen fram till att ”klassikerskyddet” omfattar ett skydd mot att verket förändras och inte mot i vilket sammanhang det förekommer. Borde vi alltså ändra lagen?

– Det var olyckligt att domen inte överklagades till Patent- och marknadsöverdomstolen så att den frågan fick prövas även där. Själva lagtexten hindrar inte att meddela förbud att återge verket i en brottslig miljö. Det var genom en tolkning av rätt gamla förarbeten i kombination med en balansering av yttrandefrihetens betydelse som gjorde att underinstansen kom fram till sin dom.

– Om detta nu ska anses vara det rådande rättsläget så borde man se över lagen så att man kan hindra att skyddsvärda verk används i kränkande eller brottsliga sammanhang.

Fakta – advokaten Monique Wadsted

Född i Johannes församling, Stockholm

Bor: i Stockholms innerstad och fritidshus på Svartsjölandet

Familj: Sambo

Jur. kand. Stockholms universitet 1989

Ledamot av Advokatsamfundet 1994

Delägare och advokat vid Bird & Bird advokatbyrå i Stockholm

Senaste bok: Göran Rosenbergs ”Rabbi Marcus Ehrenpreis obesvarade kärlek” och Klas Östergrens ”Två pistoler” ligger just nu på nattygsbordet

Senaste film eller serie: ”Den osannolika mördaren”.

Musik: Jag har ingen särskild musiksmak… Kan du skriva ”ingen musiksmak”? Jag föredrar rörliga bilder – film och TV-serier…

Fakta – lagförslaget om genomförande av EU:s DSM-direktiv i svensk rätt

Stora leveran­törer av online­tjänster för delning av inne­håll före­slås få ett upp­hovs­rätts­ligt ansvar för det inne­håll deras användare laddar upp på tjänsten. Leveran­törerna ska dock inte hållas ansvariga om de agerar för att ingå avtal med rätts­inne­havare och för att hålla olovligt material borta från tjänsten.

Leveran­törerna åläggs också skyldig­heter i förhål­lande till använ­darna, så att inte laglig använd­ning ska hindras.

Utgivare av ”press­publika­tioner” före­slås få en ny rättighet till sina publika­tioner. Rätten ska gälla på inter­net och i förhål­lande till nytt­janden av ”leveran­törer av informa­tions­sam­hällets tjänster”. Den ska inte hindra privat­personers använd­ning, länk­ning till tidningars webb­sidor eller använd­ning av mycket korta utdrag.

Artikel 15 i direktivet är den del som har fått mest uppmärksamhet och har av vissa kallats för ”länkskatt”. Konkret innebär artikeln att medieföretag ska ha en möjlighet att begära ersättning när plattformar som Google och Facebook använder deras artiklar, genom att publicera textutdrag. 

Andra förslag till ändringar i upp­hovs­rätts­lagen handlar om så kallad text- och data­utvinning, under­visning och bevarande av kultur­arvs­institu­tionernas sam­lingar. Dessutom föreslås ett undan­tag från den rätt foto­grafer har till sina foto­grafier för att under­lätta sprid­ningen av bild­er som inte längre är upp­hovs­rätts­ligt skyddade.

En ny avtals­licens före­slås för att under­lätta för kultur­arvs­institu­tioner att digitali­sera och till­gänglig­göra verk som finns i deras sam­lingar men som inte finns i handeln.

Därutöver före­slås ett antal regler för att stärka upphovs­män, utövande konst­närer och fotografer som avtals­parter. De ska ha rätt till skälig ersätt­ning när de överlåter sina rättig­heter.

Om det i efterhand visar sig att en erhållen ersättning är opropor­tioner­ligt låg i förhål­lande till för­värvarens intäkter, ska de ha rätt till ytter­ligare skälig ersätt­ning.

Upphovs­män, utövande konst­närer och foto­grafer före­slås också få rätt till viss information om hur deras verk och presta­tioner används och en rätt att häva avtal om förvär­va­ren inte utnyttjar ett verk eller en prestation.

Lagändringarna föreslås träda i kraft i Sverige den 1 juli nästa år.