Det är kriminologen Christoffer Carlsson som disputerar vid kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet med sin avhandling om kontinuitet och förändring av individers kriminella karriärer.
Större delen av forskningen bygger på kvalitativa intervjuer – främst med män.
Avhandlingen är skriven inom ramen för The Stockholm Life Course Project, en livsförloppsstudie med syftet att undersöka och belysa olika aspekter av brott och livsförlopp.
Så kallad livsförloppskriminologi är främst inriktad på att förklara kontinuitet och förändring i brott för individer över tid. Den skiljer sig därför från studier och teorier som undersökt skillnader mellan individer eller grupper såsom till exempel unga och äldre, kvinnor och män eller inrikesfödda och utrikesfödda.
En känd faktor som ökar risken för framtida brottslighet är tidigare kriminalitet. Christoffer Carlsson skriver att två av livsförloppskriminologins huvudfrågor därför rör detta; vad är det som gör att de allra flesta slutar att begå brott i slutet av ungdomstiden? Och vad är det som gör att en liten andel lagöverträdare fortsätter att begå brott?
Syftet med avhandlingen har varit att bidra till en djupare förståelse för kontinuitet och förändring i brott genom att studera bland annat betydelsen av tidiga riskfaktorer och vikten av att anlägga ett genusperspektiv på mäns kriminalitet.
En av avhandlingens slutsatser är att en äkta vilja att sluta begå brott är central för att lyckas. Enligt Christoffer Carlsson framträder denna vilja ofta vid övergången från ungdom till vuxenlivet. Kriminalitet slutar i denna veva att vara ”statusgenerande och inkluderande” och blir istället en faktor som bidrar till ”social exkludering och marginalisering”, enligt Christoffer Carlsson.
Som vuxen förväntas individer också att i samband med att man börjar arbeta ”lugna ner sig”.
Samtidigt påpekar Christoffer Carlsson att det inte är tillräckligt att vilja sluta begå brott. För att lyckas måste individens vilja mötas av strukturella möjligheter som erbjuder de sociala och materiella resurser som krävs.
Han skriver att framgångar och motgångar ofta anses bero på individen själv och inte på den kontext eller strukturella position individen befinner sig i. Ett fokus på individens egen ”inneboende” förmåga att kunna upphöra med brott är dock ingen lovande, brottspreventiv strategi.
Dessutom menar Christoffer Carlsson att det är viktigt att fortsätta studera individer som tidigare i livet begått brott bortom övergången till vuxenlivet. Hans forskning visar att det finns en risk för att vissa personer återfaller i brott i relativt hög ålder. Även om man lyckas upphöra med brott och avhålla sig från kriminalitet när man är 35 eller 40 kan samma person vid 60 eller 65 års ålder återfalla i brottslighet.
Det kan enligt Christoffer Carlsson bero på att man runt vid 40 år kanske arbetar regelbundet och har familj och barn. I det skedet är livet då relativt strukturerat och präglat av social kontroll.
Vid 65 års ålder är personen pensionerad och kanske har barnen flyttat hemifrån. Vardagen präglas då av lägre social kontroll. För att undersöka detta är det därför nödvändigt att studera brott och livsförlopp senare i livet.
Foto: TT
