Forskaren Aðalheiður Jóhannsdóttir ifrågasätter i sin avhandling den internationella miljörätten kring biologisk mångfald och kommer till slutsatsen att det råder stora brister på området.
– Den oklara lagstiftningen gör att den biologiska mångfalden stoppas in i en gammal rättsordning och då drabbas de samordnade insatserna och de gamla grundreglerna blir istället gällande, säger Aðalheiður Jóhannsdóttir i en kommentar.
I syfte att studera hur långt det miljörättsliga regelverket sträcker sig har Aðalheiður Jóhannsdóttir studerat de regler och regelverket som omger den biologiska mångfalden.
Juridiken kring miljörätt är dock på tok för svag och således blir de gamla normerna istället gällande. Varje land för sig avgör hur de vill använda sig av sin mark, sitt vatten och sina naturresurser.
– Den svaga lagstiftningen vid sidan av faktumet att varje land för sig avgör dessa frågor är inte hållbart i längden eftersom man på detta sätt aldrig kommer att nå målen om hållbar utveckling, konstaterar Aðalheiður Jóhannsdóttir i en kommentar.
Eftersom den internationella miljörätten är beroende av samordnade insatser i syfte att rädda och bevara miljön har ett mål satts upp där man avser att minskningen av den biologiska mångfalden redan år 2010 skall vända.
– Men med tanke på existerande lagstiftning är detta inte ett realistiskt mål. För att nå dit krävs ett paradigmskifte i juridiken, säger Aðalheiður Jóhannsdóttir i en avslutande kommentar.
Åsa Persson
